Lägg fram en alliansbudget
En alliansbudget skulle effektivt sätta stopp för att den rödgröna regeringen lyckas klamra sig fast vid makten.
Regeringsförhandlingarna ser ut att dra ut på tiden. Detta eftersom Centern och Liberalerna vägrar att ta ställning för något realistiskt alternativ i regeringsfrågan. I valet mellan passivt SD-stöd och aktiv samverkan med Socialdemokraterna väljer de ingetdera.
Ju längre tiden går desto mer tryter väljarnas förtroende för detta spektakel. I kombination med talmannens strategi att undvika misslyckade statsministervoteringar, riskerar det leda till att vi står utan regering hela hösten.
DET FINNS DOCK ett sätt att öka trycket i processen. Senast den 15 november ska regeringen presentera en budgetproposition för det kommande året. Den S-ledda övergångsregeringen lär ligga lågt och inte föreslå några omfattande reformer. Men det är upp till riksdagen att besluta om budget. 2019 års budget bör därför avspegla maktförhållandena i den nyvalda riksdagen.
Moderatledaren Ulf Kristersson har lovat att driva sin politik ”ända in i kaklet”. Han har stöd för detta av Kristdemokraternas Ebba BuschThor. Ska Kristersson hålla det löftet bör han ta initiativ till en gemensam budgetmotion från Alliansen. Självklart vore det bästa om alla fyra allianspartierna ställer sig bakom den. De har trots allt redan snackat ihop sig om vilken politik de vill föra. De säger sig också stå närmare varandra sakpolitiskt än någonsin.
SKULLE C OCH L av någon outgrundlig anledning inte ansluta sig så räcker det med att M och KD ställer sig bakom en gemensam alliansmotion. SD skulle med all sannolikhet rösta på den när den ställs mot den rödgröna regeringens alternativ. Och mittenpartierna kan knappast aktivt rösta emot en alliansbudget som baseras på deras egen politik.
Detta vore en tydlig markering från Kristerssons sida, som dessutom för det goda med sig att alliansens politik blir verklighet det kommande året.
Men framförallt skulle det stänga dörren för att C och L passivt låter Löfvenregeringen sitta kvar, såsom de häromveckan lät det rödgröna styret i Malmö fortsätta i minoritetsställning. Det vore nämligen i hård konkurrens det sämsta möjliga utfallet av nuvarande regeringskaos. 60 procent av väljarna har röstat emot regeringen och 60 procent av riksdagsledamöterna har avsatt samma regering. Att låta Löfven återkomma och regera med en så stor majoritet emot sig vore helt enkelt demokratiskt principvidrigt.
Det fina i kråksången är att detta kan upprepas i varje budgetomröstning de kommande fyra åren. Under de villkoren kommer inte de rödgröna att vilja regera. Kristersson inte bara kan ta detta initiativ. Han har en plikt att göra det, om inte också han ska riskera en svekdebatt från sina väljare. Med all rätt. Partier som inte försöker få igenom sin politik förtjänar inte respekt. Ända in i kaklet Kristersson!