Digitala skolor en blåsning
Jag har nu med egna ögon fått se vad digitaliseringen kan innebära i skolan. Kan konstatera att själva anpassningen till tekniken har prioritet. Den ska kostas på och användas, punkt.
De skoldatorer som varje elev har vid sitt bord används ofta till spel, ibland under en hel lektion, bortsett från när läraren går förbi. Tydligt är att detta mest gäller de ”svaga” eleverna. Det kan handla om 1/3 eller hälften av alla elever i en klass. De mobiler som lämnas in i en låda vid lektionens början, hämtas ofta tillbaka så fort läraren vänder ryggen till.
Det korrekta bruket av dator begränsar sig till skrivande och enkla sökningar. Ofta uppstår tekniska problem med användning av digital teknik som läraren ska använda pedagogiskt. En dag hade jag sett nog av böjda nackar framför spel och youtube-klipp. Lät blicken vandra längst med det gamla klassrummets fönsterkarmar, gardiner, lamparmatur och tak, allt vackert belyst av det grå dagsljuset utanför. Minns hur tankarna kunde vandra fritt i denna statiska men ändå gåtfulla värld där ingen försökte detaljstyra min upplevelse.
Vi såg i framtidens datateknik gränslös kommunikation och kunskap, men fick spelrum för hat, vidskepliga bubblor utan kontakt med omvärlden, psykisk ohälsa, fetma hos barn och en allvarligt hotad demokrati.
Men lite får vi väl offra, tills alla otekniska lärare, föräldrar och barn fattar hur fantastisk digitaliseringen egentligen är? Vi väntar på genombrottet.
Lärarpraktikant