”Chock att upptäcka franska studietakten”
Göteborgaren Gustav Henningson studerar vid en av världens tuffaste skolor, Sciences Po i Paris. – Att komma från Sverige och upptäcka den franska studietakten var en chock, säger han.
Sciences Po, institutet för statsvetenskap i Paris, anses vara en av de tuffaste skolorna i världen.
Svensk-franske Gustav startade här för fyra år sedan.
Under årens lopp har kändisar som Frankrikes nuvarande president Emmanuel Macron och världsberömde filosofen BernardHenri Lévy studerat vid den eftertraktade skolan, där enbart elever med toppbetyg kommer in.
– Det rullade på bra på gymnasiet i Göteborg, kommenterar Gustav som gick naturvetenskaplig linje på Hvitfeldtska.
– Men jag måste säga att det var en tuff chock att komma hit. Efter cirka 20 undervisningstimmar i veckan får jag lägga ned ytterligare minst 25 timmar efter skolan, säger han och berättar att skillnaderna mellan svenska och franska undervisningssätt är stora.
Gustav ger exempel på att vid en uppsats lägger man här tonvikt på att ”slåss för sina argument för att få sina motståndare på fall”.
– Man ska ta en ståndpunkt, diskutera för och emot med klara belägg och argument för att slå ut de som inte tycker och tänker likadant, säger Gustav under det att vi lyssnar på en gatumusiker vid Paris gamla vackra Operahus.
– Första tiden var påfrestande, berättar han samtidigt som vi förflyttar oss från Paris norra ”högra” strand till den södra ”vänstra” stranden och tar ett glas vid ett kafé strax intill Sciences Po i legendariska Saint-Germain-desPrés-kvarteret.
Gustav förklarar att traditionell svensk allmänbildning skiljer sig en del från den franska.
– I de franska skolorna lägger man mycket större stor vikt vid filosofi. Att gå in på djupet av filosofer som Voltaire, Rousseau eller Descartes har fått mig att inse att livet sällan är svart eller vitt.
SAMTIDIGT TYCKER HAN det är spännande att leva i Frankrike.
– För allt jag lärt mig i Frankrike har fått mig att växa som människa.
Han tycker att om man enbart gör saker som är enkla, slösar man bort sin tid.
– När jag är färdig med studier-
na hoppas jag få jobb som konsult på någon industri, berättar han.
2014 startade Gustav på institutet för statsvetenskap vid skolans annex i Dijon. Något år senare kom han till Paris.
– Det var en del äventyrslusta som drog. Jag ville lära känna mitt andra hemland på riktigt, säger Gustav vars mamma var från Frankrike.
Gustav, som faktiskt föddes i USA, kom som liten till franska byn Saint-Genis-Pouilly nära den schweiziska gränsen. Pappan jobbade som fysiker vid Cern, den europeiska organisationen för kärnforskning i Genève, och pendlade dagligen över gränsen. Efter några år kom familjen till Göteborg.
DÅ GUSTAVS MAMMA gick bort när han var liten, kände han i tonåren en längtan efter att upptäcka en del av sina rötter.
– Jag ville umgås med morbror och moster samt franska kusiner. Det kändes som att ta igen lite av det som jag aldrig fått uppleva med min mamma. Det var naturligt att komma närmare hennes kultur.
När Gustav häromveckan ordnade fest i sin bostad på studenthemmet i Paris, bjöd han förstås in sina kusiner.
– De har besökt Sverige och gillar skärgården och Liseberg. De tyckte att svenskt studentfirande var en galen men rolig tillställning, det finns nämligen ingen motsvarighet i Frankrike.
– Annars är det skojigt att Frankrike står högt i kurs i Sverige just nu, inte minst tack vare president Macron.
Han tycker att det ger möjligheten för svenskar att inse att världen inte bara kretsar kring Sverige och USA som många tycks tro.
Vi talar om brexit som kryper allt närmare.
– Ja, det innebär att många banker från London förmodligen flyttar till Paris, säger han när vi strosar omkring på livliga Boulevard Saint-Germain.
JUST NU HAR Gustav Henningson praktik på en fransk bank i Paris. Han arbetar där med lobbyverksamhet.
– Det är intressant med lobbyverksamhet, även om man tyvärr ibland måste jobba för projekt vars ståndpunkter man inte nödvändigtvis håller med om.
Ett par gånger om året åker Gustav tillbaka till Göteborg för att hälsa på pappa Måns, 20-åriga lillasystern Lovisa samt vänner och bekanta.
– Fast jag får nog erkänna att det känns lite svårt att hitta tillbaka in i Sverige igen. Efter åren i Frankrike har jag blivit så van vid mitt andra hemland.
”Efter cirka 20 undervisningstimmar i veckan får jag lägga ned ytterligare minst 25 timmar efter skolan”