Larm om mobbning på friidrottsförbundet Förbundets svar på gp.se
Stora delar av personalstyrkan på Göteborgs Friidrottsförbund har lämnat de senaste åren, och många av dem vittnar nu om en osund arbetsmiljö med mobbning och trakasserier. I centrum för kritiken står varvsgeneralen och förbundschefen Bo Edsberger. – Jag
Bo Edsberger är varvsgeneral sedan 2013, och chef på Göteborgs friidrottsförbund sedan 2013. Under den tiden har Göteborgsvarvet – ett varumärke som ägs av förbundet – vuxit till en jättesuccé som drar in miljoner till stadens friidrott varje år. Men bakom succén döljer sig en arbetsplats där anställda känt sig utsatta, utsatta för trakasserier och kränkande särbehandling.
– Det var piska och ett otroligt kontrollbehov. Jag såg att folk var rädda. Det var mycket som var väldigt konstigt i det ledarskapet, säger en tidigare anställd.
Han är en av 15 personer som jobbat under Bo Edsberger de senaste tre åren och som GP talat med. 15 personer som alla riktar skarp kritik mot ledningen i allmänhet och Bo Edsberger i synnerhet. Majoriteten av de GP talat med har känt sig tvungna att själva lämna förbundet. Övriga har antingen fått sparken, eller jobbar kvar i dag.
Samtliga pekar på ledarskapet som det stora problemet på arbetsplatsen och uppger att man bevittnat och/eller utsatts för trakasserier, mobbning och härskartekniker som fått de anställda att må allt sämre och – i de flesta fall – gjort att de känt sig tvingade att sluta.
Henrik Eliasson är sedan februari i år sammankallande i den nuvarande fackklubben. Han säger att frågor om ledarskap eller psykosocial arbetsmiljö inte står på agendan i dagsläget.
– DET HAR inte lyfts eller prioriterats eftersom vi inte har fått de signalerna från våra medlemmar. Men jag vet inget om hur det varit tidigare och därför vill jag vara tydlig med att jag inte kan värdera det. Men om man skulle göra en nulägesbild så upplever jag inte att den problematiken du beskriver finns här i dag, säger Eliasson.
Men GP har talat med djupt kritiska personer även bland dagens anställda – och för många av de som slutat förblir Göteborgs friidrottsförbund ett på många sätt plågsamt minne. När GP ringer runt kommer vittnesmålen om vad som upplevts som en på gränsen till outhärdlig arbetsplats i en strid ström.
Ett axplock från några av de som jobbat där de senaste tre åren. Alla citat kommer från olika personer. De allra flesta jobbar inte längre kvar men vill ändå inte träda fram med namn – i samtalen med GP är det tydligt att det finns en utbredd rädsla för vad det skulle kunna innebära.
”Det blev så extremt till slut att jag mådde dåligt bara jag hörde Bosses röst. Jag hade en klump i magen varje dag när jag skulle åka till jobbet.”
”Jag har aldrig varit på en arbetsplats där det varit så många konstiga saker. Och så såg man alla andra som mådde dåligt. Det är verkligen helt galet.”
”NU KAN JAG nästan skratta åt det, men när man är mitt i det och i en så danen ormberoende situation, så trycks man bara djupare ner.”
”Många av de som har slutat har pratat med styrelsen och berättat, och ändå händer ingenting. Det blir bara värre därinne.”
”Det är något sjukt där och det är jättebra om det kommer upp till ytan. Jag är chockad över att det ändå fungerar som det gör.”
”I början tyckte jag det var jättefräckt att få jobba med det evenemanget och alla visioner. Men sedan märker man att när man väl är inne så är det ett annat maktspel. Till slut kände jag att nu räcker det. Då valde jag att lämna.”
”Det här är det sjukaste stället jag har varit på. Det får inte gå till så på en arbetsplats.”
”Hade det gällt bara mig så hade jag inte brytt mig om det. Men det är så mycket folk som mått riktigt dåligt. Då känner jag att det här kan inte fortgå.”
”Det är inte roligt att se sina kompisar må dåligt. Det verkar som att ingen ifrågasätter ledningen och jag förundras över att styrelsen inte gör något.”
”Det var en otrolig befrielse att gå ut därifrån.”
I november 2016 gjordes en medarbetarenkät som GP tagit del av. Där fick de anställda – inklusive ledningsgruppen – bland annat värdera påståendet ”det förekommer inte trakasserier och kränkande särbehandling”. Av de 17 som svarade på enkäten svarade sex ”stämmer helt”. Fem menade att det ”stämmer delvis”. En att det ”stämmer i liten grad” och fem att det ”stämmer inte alls”. Med andra ord: 11 av de 17 ansåg att det förekom någon form av trakasserier och kränkande särbehandling på Göteborgs Friidrottsförbund. Och då hade redan flera av de som mådde sämst hunnit lämna.
”Jag har aldrig varit på en arbetsplats där det varit så många konstiga saker. Och så såg man alla andra som mådde dåligt. Det är verkligen helt galet.”
UNDER MAJ 2017 startades en fackklubb på Göteborgs Friidrottsförbund. Ronny Sveum valdes till ordförande och berättar:
– Vi startade fackklubben på grund av den otrygga situation som var. Folk hade blivit utsatta för mobbning och trakasserier och det var många som hade slutat. Då kände vi att vi behövde starta en klubb, för vi upplevde att inget gjordes åt problemen.
Du hade kollegor som inte mådde bra?
– Många. Ingen säger ju upp sig om man inte mått väldigt dåligt. Folk kände obehag, kunde inte sova, blev sjukskrivna och fick till och med magsår, säger Sveum.
Han menar att det var chefen Bo Edsberger som stod i centrum för kritiken från kollegorna.
”Det blev så extremt till slut att jag mådde dåligt bara jag hörde Bosses röst.”
– Helt och hållet. Det var Edsbergers ledarskap som vårt arbete i fackklubben handlade om. Men sedan har även styrelsen ett stort ansvar, eftersom de inte var närvarande och därmed gjorde det möjligt för honom att fortsätta.
Bara tre månader efter att fackklubben bildats blev Ronny Sveum uppsagd, efter att ha jobbat på förbundet i 24 år. Tre av de sex som ingick i klubbstyrelsen fick då lämna i samband med en omorganisation. I dag, 16 månader senare, är bara en av de sex som ingick kvar på arbetsplatsen.
En annan som lämnat arbetsplatsen men fortfarande har insyn
i verksamheten i Friidrottens hus summerar hur han ser på förbundet under Bo Edsbergers ledarskap:
– Han har gjort många bra saker, framför allt Göteborgsvarvet. Han har skapat en bra ekonomi. Men han har en personalstyrka som inte mår bra, och det brukar på sikt inte vara positivt. Och vi pratar om idrott här. Det ska vara en positiv miljö. Det ska inte vara på det här sättet.
Enligt nuvarande klubbstyrelse är situationen betydligt bättre i dag. Henrik Eliasson är sammankallande i fackklubben sedan februari i år och säger till GP att frågor om ledarskap eller psykosocial arbetsmiljö inte står på agendan i dagsläget.
– Det har inte lyfts eller prioriterats eftersom vi inte har fått de signalerna från våra medlemmar. Men jag vet inget om hur det varit tidigare och därför vill jag vara tydlig med att jag inte kan värdera det. Men om man skulle göra en nulägesbild så upplever jag inte att den problematiken du beskriver finns här i dag.
Men GP har talat med djupt kritiska personer även bland dagens personal. Och för många av de som lämnat förbundet är minnena ännu plågsamma. När GP träffar förbundschefen och varvsgeneralen Bo Edsberger så läser vi upp vittnesmålen från tidigare i texten. Edsberger säger att han tycker det låter ”helt osannolikt” men ger en bakgrund till varför de senaste åren inneburit en stor personalomsättning. Två stora omorganisationer har varit smärtsamma, men nödvändiga, att genomföra, menar Edsberger och betonar att verksamheten har moderniserats.
– FLERA HADE inte haft jobb utanför idrotten och var inte vana vid det, medan andra kom från företagsvärlden. Den övergången från idealism till professionalism har varit väldigt kännbar, säger Edsberger. Han fortsätter:
– Men jag kan ärligt säga att mitt ledarskap under de åren inte var att jag lyssnade av varje dag. Det hann jag inte. Jag har haft fullt upp med utvecklingen framåt. De som har krävt en väldigt närvarande chef har inte fått det. När resultaten har uteblivit har vi fått göra omorganisationer och det är tråkigt för de som inte har presterat, det är jättejobbigt.
Vad säger du om att anställda upplevt att det använts härskartekniker från ledningshåll, med dig i spetsen? Att folk har fått höra att de inte duger till något, att de blivit utskällda, utfrysta, ignorerade?
– Om någon har en känsla att de inte duger, eller har blivit utskällda eller utfrysta, då tycker jag att man bör säga det till någon. Jag tycker det är jättejobbigt att det kommer på det här sättet. Det är inte konstruktivt att gå genom media.
Flera säger att de varit rädda?
– Ja, men då får man väl prata med GP när man jobbar här i stället för efteråt. När man kommer efteråt i samband med de omorganisationer vi haft, det känns extra tråkigt. Det är inte bara positivt att genomföra omorganisationer, det är tufft både för arbetsgivare, anställda och för de som får lämna. Men det du säger, det känner jag inte igen mig i alls.
BO EDSBERGER SÄGER att han inte fått några signaler från styrelsen om att ledarskapet varit anledningen till att många mått dåligt. Men flera av de som GP har talat med hävdar att de slagit larm till styrelsen om just detta. Något som också bekräftas av styrelsens personalansvariga Marika Forsman.
– Det florerade att man inte var fullt nöjda med kommunikationen och ledarskapet, säger Forsman.
Folk har berättat för dig om hur man mått och hur man upplevt ledarskapet?
– Absolut. Helt rätt. Och jag har tagit vidare det som har varit av vikt. Därför kan jag säga att i dag har vi ett väldigt gott team som mår bra. Det finns inget i nuläget som tyder på att man inte mår bra.
Har du framfört den kritik mot Bo Edsberger som du mottagit?
– Jag har haft personliga samtal och framfört det, ja. För att han ska ta del av det. Sedan säger jag inte att det som framförts är rätt eller fel, men jag har framfört det, säger Marika Forsman.
Edsberger säger sig dock inte ha fått någon sådan kritik.
– DET ÄR inte min bild. I så fall får hon prata med mig om vad det är hon menar. På den nivån du pratar om, det finns inte ens på kartan för mig. Vi har gjort åtgärder och försökt jobba med värdegrunden, det är på den nivån det är. Men jag har inte fått något personligen att folk inte kan sova eller mår dåligt eller liknande.
Både Forsman och Edsberger betonar att insatser gjorts och att personalen i dag mår bättre. Men flera av de som sparkats eller sagt upp sig känner att de har offrats på vägen. Utöver ledningsgruppen är i dag 12 personer anställda på förbundet och två på det separata mäss-bolaget Göteborgsvarvet AB, där Bo Edsberger är vd. De tre senaste åren har tre sagts upp och åtta personer lämnat sina fasta tjänster. Dessutom säger ett flertal visstidsanställda att de valt att sluta på grund av arbetsmiljön. Flera av de som GP talar med säger sig än i dag har svårt att tänka på sin gamla arbetsplats utan att få en klump i magen. En började gråta när GP hörde av sig för en intervju.
– OM DU säger att de som har slutat har mått jättedåligt, då blir jag lite bestört. Om ingen berättar det för mig kan jag omöjligt göra något mer än vad vi gör via våra mätningar, vårt samarbete med facket och våra handlingsplaner, säger Bo Edsberger.
Hans ord går stick i stäv med flera av de som GP varit i kontakt med, och som menar att de varit väldigt tydliga mer hur de ser på arbetsmiljön under Bo Edsberger.
– Styrelsen och ledningsgrupp har vetat om de här problemen i år efter år, och folk har pratat med dem – men de har inte gjort något. Och att en styrelse vet om detta och ändå inte gör något … då är de lika skyldiga till att folk mår dåligt, säger en av de som valt att säga upp sig från Göteborgs Friidrottsförbund. En längre version av denna text finns på www.gp.se/sport Friidrottsförbundets ordförande
Goran Delic bemöter kritiken på gp.se. ”Vi får titta på det för att få en tydligare bild” säger han. Läs om förbundets reaktion på gp.se.
”Det här är det sjukaste stället jag har varit på. Det får inte gå till så på en arbetsplats.”
”Det är inte roligt att se sina kompisar må dåligt. Det verkar som att ingen ifrågasätter ledningen och jag förundras över att styrelsen inte gör något.”