Torbjörn Isacson: Tuffa tider även för göteborgska succén
Nästa fredag är det byte på vd-posten i det göteborgska succé- och doldisbolaget Latour, som är mer värt än SKF. Men även om koncernen är väldigt välskött så väntar det utmaningar även här när tiderna nu blir sämre.
Nationellt är Latour ett bolag som oftast flyger under radarn i uppmärksamhet. På västkusten verkar kännedomen dock vara bättre, när GP häromdagen listade de populäraste aktierna för göteborgarna så var Latour med på tio-i-topplistan.
Det har varit ett synnerligen bra val, inte minst för den långsiktige aktieköparen. Sedan den nu avgående vd:n Jan Svensson tillträdde 2003 har Latour gett en totalavkastning på över 1 800 procent.
För dem som hängt med sedan Gustaf Douglas tog greppet som storägare 1985 är avkastningen än mer svindlande.
Även om Gustaf
Douglas varit en färgstark och frispråkig profil på Stockholmsbörsen har företaget Latour snarast arbetat efter devisen mycket verkstad, lite snack. Med ett börsvärde på 85 miljarder kronor har Latour spurtat ikapp nationella storheter som Lundbergföretagen och Industrivärden, som brukar räknas som Stockholmsbörsens ledande maktsfär bredvid Wallenbergarnas Investor. Företaget är mer värt än Stenbecks omskrivna Kinnevik, och ett bolag som Ratos är en minsting vid en jämförelse.
Den starka kursutvecklingen
har också gjort att Latour är mer värt än verkstadsklenoden SKF, och det ryms mer än 15 Fingerprint på ett Latour.
Halmstadsfödde Jan Svensson presenterade i veckan sin 66:e delårsrapport som vd för Latour, och han lämnar sin post med flaggan i topp. Industrirörelsen visar ännu ett rekordresultat och aktieportföljen utvecklas bra.
Vd-bytet är dessutom ytterligare ett bevis på den långsiktighet som präglar Latour. Redan i oktober 2017 meddelades att Johan Hjertonsson, som är vd för det börsnoterade portföljbolaget Fagerhult, nu ska ta över som vd. Latour har med andra ord i synnerligen god tid valt ut en vd i den egna sfären att matcha in i vd-rollen. Jan Svensson kom själv från ett familjeföretag som Latour köpt upp.
Kontrasten är slående
mot storbolag som Nordea, Swedbank, Telia, ABB, Sandvik och Saab, som plötsligt blivit stående med en avhoppad eller sparkad vd utan att kunna presentera en ersättare. Även om EU-regler bär en del av skulden genom informationskrav som ibland motverkar sitt syfte så visar det också på dålig beredskap i de namnkunniga och välavlönade styrelserna, och ett besvärande litet antal namn som snurrar runt som tänkbara kandidater.
Medan många investmentbolag
kämpar med en stigande rabatt, där aktien värderas lägre än det samlade värdet på bolagets tillgångar, så brukar Latour återfinnas i topp bland det fåtal bolag i sektorn som belönas med premium, det vill säga att aktien värderas högre än tillgångarna.
Det är ett bevis på Latours mångåriga framgångar. Men det är också ett bekymmer när det blir sämre tider och allt svårare för både de hel- och delägda bolagen att hålla uppe lönsamheten.
Jan Svensson talar
själv i den senaste rapporten om tecken på en avmattning. Det strömmar dagligen in nedslående siffror från olika håll, på torsdagen kom bland annat halvtrista tyska siffror, pessimistiska signaler från svensk exportindustri och en oväntat hög arbetslöshet i Sverige.
Fagerhult visade i sin kvartalsrapport, som kom på torsdagen, rekordsiffror, vilket dock till stor del beror på förvärv. Och även om den förre Fagerhult-chefen Johan Hjertonsson visat bra resultat i en tuff miljö ska han nu ta klivet från att vara operativ till att styra en sfär där självständiga vd:ar är grundbulten.
Sedan tidigare har
dessutom storägaren Gustaf Douglas allt mer dragit sig undan för att lämna över ansvar till sina söner.
Så även om bordet kan tyckas väl dukat för Johan Hjertonsson så lär han få en hel del utmaningar att bita i.