Trampa till varmkorven
Världens gång: Stålmorfar ger sig iväg på årets expedition. Och redan utanför Alingsås uppenbarar sig något fantastiskt – den perfekta cykelkorven.
Jodå, Stålmorfar var ute på cykel även den här sommaren. Fjärde året i rad. Denna gång en kortare tvådagarstur: Skövde – Hjo–Falköping. Tack vare Västtåg tog jag mig till Skövde och hem från Falköping. Det kostar numera inget att ta med cykeln på Västtrafiktågen, däremot är de fortfarande rent usla i grenen cykel på buss.
Alla andra län har hållare bak på bussen som man enkelt hänger cykeln på. Detta geniala transportsätt har dock ännu inte nått in till trafikplanerarna på Västtrafik (denna kritik upprepas nu för fjärde året i rad och kommer att fortsätta om ingenting görs. Funderar på att starta ett regionalt cykeluppror kring denna fråga).
Nåväl, årets tvåhjulsäventyr startade som sagt i Skövde. Med viss svårighet lyckades jag ta mig ut ur stan, förbi sopstationen och värmeverket.
Sedan ut på landsbygden över Ösan och genom Varola. Rastade i ett jakttorn. I Värsås uppstod en deja vu vid den lilla lanthandeln med bensinmack. Det var där den första Stålmorfarfärden kom på väg från Stockholm till Alingsås och upptäckte att de sålde korv med bröd i affären. En oförglömlig cykelkorv. Nu blev det cykling på stora landsvägen med balansering på den snålt tilltagna vägrenen medan bussar och lastbilar svepte förbi.
En första Tidanpassering. Sedan höll jag på att missa avfarten till byn Svebråta. Det stod Bengtstorp på vägskylten.
Men på gröna kartan i min mobil är Svebråta en betydligt större ort. Denna diskrepans mellan karta och skyltning finns på många ställen. Oerhört irriterande. Funderar på att starta ett vägskyltuppror.
Svebråta visade sig vara ett rent sommarstugesamhälle. Ett efterlängtat dopp i Mullsjön inställdes på grund av långgrundhet.
Gillar inte långgrunda bad. Man känner sig bara pinsam när man efter hundra meters vadande tvingas lägga sig ner och plaskbada.
Fortsatte mot Hjo. En oförmodad broreparation över Hjoån vid Grebban tvingade mig att ta en omväg. Men det är sådana prövningar en landsvägscyklist måste vara rustad för.
Så rullade jag in i Hjo med god fart – denna trästadspärla vid Vättern med ångaren Trafik förtöjd i hamnen.
Hittade ett fik på Hamngatan, mitt emot gamla Hotell Royal. På husgaveln kan man ännu skönja hotellets namn som en gång var målat på den. Nästan som i en liten fransk småstad.
Den gaveln borde återställas genast. Att inte kulturnämnden redan beslutat det! Särskilt med tanke på att det var i detta hus som svenskt Tenns grundare Estrid Ericson växte upp 18941913.
Hittade ett bättre bad vid Hjos södra utfart längs stranden. Ett dopp i Vättern som åter gav styrka åt kroppen och en lust för nya cykelutmaningar.
Nu handlade det dock bara om cirka en kilometer. Till bed and breakfast-stället i Spakås med betande alpackor utanför verandan.
En kvällstur in till Hjo, torskrygg och ett glas rosé i hamnen. Det är, om man ska vara ärligt, just för dessa tillfällen man utsätter sig förstrapats cykling ar.
Följ den oerhört spännande fortsättningen med oväder och bergsmassivs passage romtvå veckor.
Tallyhjo!