Briljant Emma Thompson som talk show-värd på glid
Late night Regi: Nisha Ganatra Med: Emma Thompson, Mindy Kaling, John Lithgow, Hugh Dancy, Denis O’Hare mfl USA, 2019 (102 min) ”Late night” är andra komedin på raken jag ser där en nyanställd, oerfaren manusförfattare blir ifrågasatt på jobbet.
Förra veckan försökte unge palestinske Salam skriva dialog i den israeliska tv-såpan ”Tel Aviv on fire” och skapade oanade politiska intriger. I Nisha Ganatras lättsamma men spänstiga komedi ”Late night” är det i stället unga Molly, utmärkt spelad av manusförfattaren Mindy Kaling, som uppsöker sin favorittalkshow ”Late night”. En show som med järnhand styrs av den mångfaldigt Emmy-prisade, paranta och – i alla fall så länge tv-kamerorna är påslagna – charmanta Katherine Newbury (Emma Thompson, i en paradroll).
Manusförfattaren är alltid tacksam att utgå ifrån: den som förväntas tassa runt och serva divorna i rampljuset. På samma gång iakttagare och doer, med fingret i luften och mer eller mindre välutvecklad förmåga att vässa humorn, ändra tonfallet och förskjuta perspektivet.
Molly, som levt och andats ”Late night” under uppväxten vill mycket hellre arbeta där än på den kemifabrik där hon nu är kvalitetskontrollant.
I samma veva får Katherine Newbury, som är rent odräglig som chef och lynnigt sparkar den ene manusförfattaren efter den andre (alla män), veta att den pågående säsongen kommer att bli hennes sista på ”Late night”. Tittarsiffrorna dalar, inte ens hon är oersättlig. Hon konfronteras med sanningen: att showen blivit tam och föråldrad, att hon själv varken tål kritik eller kan samarbeta med andra (särskilt inte kvinnor). Revanschistiskt beslutar hon att genast anställa en kvinna. Snart är Molly nummer åtta i manusgruppen, och hånas friskt av sina vita kollegor – som ser henne ömsom som ett hot och en inkvoterad odugling.
Emma Thompson är fullständigt lysande som bitsk, briljant kvinna 50+, komiker, narcissist och känd från tv, som samtidigt tappat markkontakt med stå-upp-scenen, och inte förstår sig på nymodigheter som twitter eller vad som skapar en viral succé. Hennes ensamhet, med sarkasmen som pansar, berör, liksom relationen till maken, rörande spelad av veteranen John Lithgow.
Trots sitt sockersöta slut lyckas ”Late night” kombinera humorn i att befinna sig på en totalt dysfunktionell arbetsplats (tänk ”The office” fast med manusförfattare och tv-folk) med svårigheten i att oavsett hudfärg vara kvinna med vassa armbågar i komiker-männens värld.