Johan Lindqvist: Ulf Lundells tio bästa album

Det är dags för ännu en turnéavslutning med Ulf Lundell i Trädgårdsföreningen. GP:s musikkrönikör Johan Lindqvist passar på att ranka Lundells tio bästa studioalbum från botten till toppen.

Den vassa eggen (1985)

Inspelningen var ett smärtsamt kaos med en packad och paranoid artist som såg demoner och fiender överallt och stängde in sig på hotellrummet i Köpenhamn. Men det var också ett arbete där varje ackord, varje textrad, varje frasering togs fullt ut, hela vägen. Lundell sjunger helt fantastiskt. Alltihop finns skildrat i Håkan Lahgers bok ”Den vassa eggen – Ulf Lundells kreativa kaos”. Mitt i en akut blödande skilsmässa lyckades Ulf Lundell pressa ur sig absoluta, orubbliga mästerverk. Bästa låt: ”Chans”.

Xavante (1994)

Sommaren innan hade Lundell varit ute på en lyckad och hyllad sommarturné. Efter det drog han sig tillbaka och spelade in de här sångerna på kammaren. Plattan rymmer många fina melodier, men det är framförallt texterna som bär skivan. Lundell skildrar ett land med kraftig baksmälla efter ”att Feldt öppnade kranarna och dårarna drack”. Men han vänder sig också inåt och bakåt till den egna barndomen och uppväxten. Många Lundell-lyssnare som inte älskar hans tyngre rocklåtar håller ”Xavante” som hans allra bästa. Bästa låt: ”rått och romantiskt”.

På andra sidan drömmarna (1996)

Lundell spänner verkligen bågen här. Klarsynt och fokuserat river och sliter han i hur det är att på allvar gå in i medelåldern. Låtarna är snärtiga, tydliga, drivna. Bandet slår hårt och effektivt och byggs generöst ut med såväl blås som symfoniorkester. ”Den natt som aldrig dagas” utgör en tung öppning och sedan öser man på med ”Gott att leva”, ”Idiot city” och de Springsteen-rusiga ”Förlorad värld” och ”Levande och varm”. ”Strändernas svall” är ett lyckat experiment. Peter Gabriel-inspirerade ”Upp” enda svackan. Bästa låt: ”Nästan ditt namn”.

Längre inåt landet (1980)

Lundell med entourage drog till Ridge Farm i Surrey, England. Säkerligen med en romantisk tanke om det kollektiva livet i samklang med det fria, kreativa skapandet. Men oavsett socialt skav så blev resultatet alldeles utmärkt. Lundell radar upp den ena topplåten efter den andra, texterna pendlar mellan det uppsluppna och det vemodiga och bandet låter krispigt och klarvaket. Bästa låt: ”främlingar”.

Kär och galen (1982)

Plattan som gav Ulf Lundell ikonstatus och som han tvingats brottas med och förhålla sig till ända sedan dess. Framförallt var det förstås ”Öppna landskap” som gick utanpå allt annat Lundell varit i närheten av tidigare. Plattan innehåller mer än så och med lite perspektiv är det tydligt att det nog bara är Håkan Hellström som sedan dess lyckats få ned så mycket obändig livslust på skiva. Lyssna bara på ”Lycklig, lycklig” i ett rockalbum på svenska. Bästa låt: ”Öppna landskap”.

Evangeline (1988)

Ett rikt men ofta underskattat album från en nykter tillika nyfrälst, Ulf Lundell. Bredvid ”Den vassa eggen” och ”På andra sidan drömmarna” är detta hans mest drabbande dubbellyssning. Här finns också den välbehövliga dynamik som skulle komma att saknas på flera av hans senare plattor. Det är en på många sätt jagad, tilltufsad och ödmjuk man som hörs i låtar som ”Naken nerför gatan”, ”All kärlek du har” och ”Allt jag vill”. En skön kontrast till den fartblinde, bullrige romantiker som bara mullrar vidare. Bästa låt: ”evangeline”.

Måne över Haväng (1993)

Lundell kände ett behov av att ta sig oss från gamla partners och inarbetade sätt att arbeta. Han bröt med Kjell Andersson och valde att för första gången själv ta jobbet som producent. Senare skulle det bli problematiskt när producenten Lundell inte kunde ta fajterna med artisten Lundell. Men här håller han hårt i tyglarna och smattrar ur sig ett energifyllt och effektivt rockalbum som öppnar hårt med ”Ute på vägen igen”. ”Jag ska bli fri” och ”Jag gav bort allt” kommenterade uppbrottet utan omskrivningar. Bästa låt: ”isabella”.

Det goda livet (1987)

Det pendlar snabbt om man lägger Lundells album som en slags graf över upphovsmannens humör. Två år tidigare var det ångest och elände på skilsmässoplattan ”Den vassa eggen”, men här är det full fart framåt med lägesrapporter som ”In i det vilda igen” och ”Vänd dig inte om” och ”Älskad igen”. Energin smittar även i den mäktiga, inledande ”Klockan och korset”. Lägg till långlivade favoriterna ”Danielas hus” och ”Skyll på stjärnorna” och erkänn att detta är en av Lundells formtoppar. Bästa låt: ”danielas hus”

I ett vinterland (2000)

Ett av Lundells allra mest ambitiösa album, inte minst musikaliskt med starka producentduon Michel Ilbert och Christoffer Lundquist och en samling musiker-ess som Martin Hederos, Christer Jansson, Ale Möller och Göteborgs symfoniker. Så har det också blivit väldigt, väldigt bra. Plattan håller ihop från start till mål, har en tydlig dramaturgi och rymmer några rent magiska låtar och en lyckligt klingande hit i ”Vinterland”. Bästa låt: ”Jag saknar dig”

Club Zebra (2002)

Det här släppet var en av alla gånger Ulf Lundell, då 53 år, deklarerat att efter detta får det vara slut med rockandet. Han ändrade sig, igen. Som bekant. Dubbeln, med nästan två och en halv timme musik, har fått sitt namn efter en klubb i Kristinehamn där Lundell spelade på 1970-talet och han gör sitt bästa för reda ut alla trådar i ett intensivt liv på och vid sidan av scenerna. En platta med mycket buller och bång där ”Gå ut och var glad” blev något av en ”Kär och galen” för 00-talet. Bästa låt: ”transropa express”