Kan ett företag vara så dåligt som Ticketmaster?

När biljetterna till Håkan Hellströms efterlängtade spelning på Ullevi 2020 släpptes på internet kollapsade biljettförmedlaren Ticketmasters sajt snabbt – något som gjort många fans upprörda. Emanuel Karlsten frågar sig om allt egentligen är ett led i en hajpmaskin.

Hur är det möjligt att Ticketmaster, ett företag som har en enda specialitet: att sälja biljetter digitalt, ändå fullkomligt kollapsar när de ska göra just det. Gång på gång. Det är helt obegripligt och helt oacceptabelt. Kan ett företag verkligen vara såhär dåligt?

Det kanske låter som en överreaktion, men vi pratar här om Sveriges största biljettföretag. Som förra året omsatte 142 miljoner kronor och gjorde drygt tio miljoner i vinst. De som nu ska fixa biljetter till Sveriges största utomhuskonsert är alltså ett företag som genererar enorma vinster på att bara tillhandahålla biljetter, skapa en digital kö, bidra med ordning och reda.

De har pengar. De har resurser. De kan köpa sig all världens IT-kunskap: Om redundans. Om kapacitet. De visste exakt vilket tryck det skulle bli. Ändå står vi här nu, med detta haveri.

På sociala medier skrev tusentals förtvivlat om hur de plikttroget väntat i kö. Några kom fram, fick välja biljetter, fylla i sina kortuppgifter – bara för att mötas av ett tekniskt fel. Eller att biljetterna var slut. Andra ställde sig i kö igen och hamnade plötsligt först och kunde köpa biljetter på dagar som för andra var slutsålda.

Det är så många frågetecken. Varför släppte denna katastrof till sajt ytterligare en konsert, bara fem minuter efter den första? Var det optimism? Hybris? Var de så oerhört okunniga om sitt eget systems kapacitet att de inte tänkte på konsekvensen av att öka belastningen på ett redan söndertrampat system?

Eller – är allt ett led i en hajpmaskin? Ska det nu skickas ut pressmeddelanden och berätta om antal minuter och sekunder det tog för 140 000 Håkan-biljetter att ta slut? Att vi biljettköpare ju måste förstå att en sådan här sak, ett sådant här tryck kunde ingen ana, ingen förbereda sig för.

Jo, ni kunde ana det, Ticketmaster. Ni kunde förbereda er för det. Ni kunde ta en eller två av de vinstmiljoner från förra året för att skapa en kapacitet som klarade av det som är ert jobb. I stället lämnade ni oss biljettköpare skrikandes vid våra datorer, i timmar, under arbetstid. Jag köper det inte.