Duoträning allt vanligare
Relationen kan stärkas av att träna tillsammans. Och göteborgarna ligger i toppen vad gäller parträning – 29 procent tränar med sin partner, visar en ny rapport.
Allt fler motionerar tillsammans med sin partner. Maria Längfors och Olle Månsson upplever positiva effekter på både relation och vardagsliv när de tränar ihop.
Var fjärde svensk tränar tillsammans med sin partner, visar en Sifo-undersökning på uppdrag av Garmin Nordic.
– I ett allt mer stressigt liv tycks allt fler se fördelarna med att träna ihop, helt enkelt för att det blir en mer naturlig integrerad del av livet, säger Marcus Bjärneroth, nordisk PR-direktör på Garmin Nordic.
Sifo-undersökningen ligger i
sin tur till grund för Fitnessrapporten 2019, som är framtagen av Garmin i samarbete med kommunikationsbyrån Welcom. Den visar att det är par i Göteborg och Malmö som är flitigast vad gäller parträning – 29 respektive 32 procent brukar träna med sin partner. Och i Göteborg tycks utvecklingen gå särskilt snabbt: 58 procent av de tränande göteborgarna tränar mer i dag med sin partner än vad de gjorde för fem år sedan.
– Jag som själv har jobbat i både Stockholm och Göteborg upplever att tempot är lägre i Göteborg. Min bild är att i en mindre stad finns ofta mer tid för livskvalitet, mer fokus på fritid och egen aktivitet, säger Marcus Bjärneroth.
Den åldersgrupp som
tränar mest tillsammans är par mellan 65-79 år, enligt rapporten.
– En given orsak är förstås att vi lever längre och därmed har ett aktiv liv längre upp i åren. Har man gått i pension har man lättare att få tiden att räcka till och att gå samtidigt som sin partner. Samtidigt blir medvetenheten om träningens betydelse genom hela livet allt större. Som äldre vet man att man ökar chanserna till ett liv som är bra längre om man håller igång.
Det är svårt
att hitta uppenbara nackdelar med parträning, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi och hälsopsykologi vid Göteborgs universitet.
– Det är nog ingen universallösning för motivation till träning eller för relationer, men kan vara positivt och en viktig del som hjälper till. Blir du påtvingad att träna, eller gör det för din partners skull, blir det inte bra i längden. Men kan man vara överens om hur man gör det, även om man är på olika nivåer, och hjälpas åt att över huvud taget komma ut, är det positivt. Hur man sen faktiskt gör det är en annan sak.
Han tar upp tre grundläggande psykologiska behov utifrån forskning om motivation och träningspsykologi. Det första är kompetens, att känna att man klarar av träningen på det sätt man vill. Det andra är autonomi, i bemärkelsen valfrihet och frivillighet. Att man får träna på sitt sätt.
– Autonomibehovet kan nog slå åt båda håll. Det kan bli en liten krock när man får ta hänsyn till den andre, men det kan kompenseras av att man får mer valfrihet när man är två.
Det tredje behovet
är samhörighet och tillhörighet.
– Att träna tillsammans ger socialt stöd, vilket är viktigt. Att bli sedd och bekräftad i ett sammanhang. Här kan träningen hjälpa till att bygga samhörighet.