America Vera-Zavala: Att välja bort författare är inte deplattformering

Och så hände det sig att jag stod i sommarhusets bibliotek och tittade på hyllorna och en bok kom liksom farande mot mig och eftersom det var sommar hade jag tid att ta emot den. ”Maria och Artur” av Jan Arnald, publicerad 2007. Den handlar om författarna Maria Wine och Artur Lundkvist och som baksidestexten påpekar är det en roman om Sveriges motsvarighet till Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. En kärlekshistoria, ett par som lever i ett så kallat öppet förhållande under ett halvt sekel på 1900-talet. Båda debuterar som poeter, båda skriver så småningom romaner, Lundkvist skriver också mängder med essäer och översätter många böcker. Det är en fin bok, kanske alltför hövisk skriven på sina håll men med en lyrisk prosa.

Under läsningen inser jag att jag känner till Artur Lundkvist stora, kanske avgörande, betydelse för av bortval hela mitt liv. Jag har till exempel aldrig läst Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”. När hans ex-fru Linda Boström till slut uttalar sig om boksviten där hon flitigt figurerar säger hon: ”I dag undrar jag om han inte bara är en av alla dessa manliga författare som inte riktigt kan skriva om kvinnor.” Vilket bekräftade min känsla och mitt bortval.

Detta med att välja bort leder i vår tid allt som oftast till initierade angrepp och anklagelser om censur och det som kallas för deplattformering. Samtalet skiftar fokus från det väsentliga till det oviktiga. Lite som när debatten om statyerna blir viktigare än den om rasismen. Att välja bort en viss typ av män på grund av deras beteende handlar för mig inte om att moralisera. Jag hade kunnat vara oärlig och säga att det är deras konstnärskap jag inte tycker om. Inte heller finns det en principiell hållning. Kanske handlar det allra mest mest om att markera insikt om alla kvinnor som blev bortvalda.

Mästerregissören Ingmar Bergman hade en minst sagt problematisk kvinnosyn privat, samtidigt som det på vita duken framträder de mest fantastiska kvinnoporträtt som skådats. Men det finns en tredje bild som är dold, den om alla kvinnor som valdes bort till att bli hans skådespelerskor, med förevändning om talang, konstnärlighet men som lika gärna kunde vara något annat. Ett helt godtyckligt bortval som bestämde en annan människas hela framtida karriär.

Boken om Maria och Artur har undertiteln en nittonhundratalsroman. En av Arturs första kvinnor han lever med säger till honom att ”ingen kvinna vill ha ett öppet förhållande såsom världen ser ut nu”. Ser det annorlunda ut i dag på tjugotalet, har världen förändrats?