Sahlgrenska-grupp specialiserad på att bota krigstrauman
Att fly från krig och tortyr kan innebära livslånga trauman. På Sahlgrenska finns en grupp med psykoterapeutisk expertis som behandlar just den patientgruppen.
– Man kan ha sömnsvårigheter, kanske isolerar sig eller återupplever det som hänt. Många har också kronisk smärta, säger enhetschefen Goran Mijaljica.
Sahlgrenska universitetssjukhuset har en specialistmottagning för personer som traumatiserats av krig och tortyr. På mottagningen jobbar team bestående av psykiatriker, psykologer och socionomer som utbildats inom olika psykoterapeutiska behandlingsmetoder. Här finns även en fysioterapeut som är van vid patienter med psykisk ohälsa.
Goran Mijaljica är enhetschef på mottagningen och specialistläkare i psykiatri. Han berättar att de flesta av deras patienter har bott länge i Sverige, i snitt tio år. Många har haft jobb, sociala kontakter och ett i det stora hela fungerande liv, medan andra kan ha haft svårt att till exempel lära sig svenska på grund av sina trauman.
– Man har levt med sina krigsupplevelser. Sedan när någon ytterligare kris inträffar, då bryter det man varit med om tidigare ut, säger Goran Mijaljica.
Många patienter har också annan exilproblematik, till exempel psykosociala problem eller osäkerhet kopplat till ett tillfälligt uppehållstillstånd.
– Det kan påverka både behandlingen och patienten själv.
Mottagningen har funnit i 26 år vilket innebär att man upparbetat en stor kunskapsbank på området. En mindre del av patienterna kommer via socialtjänsten eller andra psykiatriska mottagningar och cirka 10 procent har skickat in en egenremiss. Vanligast är att komma via primärvården.
– Det är något som gör att man söker hjälp, till exempel sömnsvårigheter, svårighet med relationer, att man isolerar sig eller återupplever det som hänt. Många har också kronisk smärta, säger Goran Mijaljica.
För vissa är det uppenbart att det tidigare traumat ligger till grund för de nya problemen. Andra inser det under behandlingens gång. Händer det att patienter kommer till er motvilligt?
– Vi anser att patients motivation är en väldigt viktig del och påverkar förloppet av behandlingen. Det är svårt att bedriva psykoterapi eller traumabehandling om personen inte vill det, säger Goran Mijaljica.
I ett land som Sverige lider i snitt cirka sex procent av befolkningen av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Studier visar att motsvarande siffra bland flyktingar är drygt 30 procent, berättar Goran Mijaljica.
– I gruppen som kommer till oss är det absolut ett vanligt tillstånd.
Han påpekar att alla som utsätts för trauman inte utvecklar PTSD eller andra psykiska sjukdomar. Exakt vad som avgör vem som drabbas är inte klarlagt, men man misstänker att det finns sårbarhet kopplat till olika riskfaktorer som kön, socioekonomisk status och utbildningsnivå.
I snitt behandlas patienterna i strax över ett år på kris- och traumamottagningen. Utöver psykoterapin kan psykofarmaka ingå i behandlingen. Många av patienterna tar redan antidepressiva när de kommer till mottagningen, vilket enligt Goran Mijaljica kan hjälpa mot PTSD. Bensodiazepiner däremot kan ha negativ påverkan på psykoterapin.
– Men inget är förbjudet, allt som kan hjälpa patienten är bra. Men förhoppningen är förstås att patienten inte ska behöva medicin, säger Goran Mijaljica.
Att bota någon från krigs- och tortyrtrauman är förstås svårt. Enligt Goran Mijaljica blir majoriteten av deras patienter bättre, men vad det innebär är inte helt självklart. En framgångsfaktor kan vara att patienten inte längre undviker allt som har med traumat att göra.
– Det slutar vara något man måste gömma och som är så smärtsamt att det inte ens går att uttala. I stället får det en plats på personens tidslinje och integreras i dess historia. ”Det har hänt mig, det var hemskt, men nu styr det inte mitt liv längre.”