Vinmakare, bliv inte vid er läst!

I glaset, ett vitt vin. Med sin friska syra och toner av nektariner som samsas med lime, päron och äpple är förebilderna från Spanien och Portugal inte särskilt avlägsna, men här handlar det om ”albarino” från sydvästra Frankrike. Så benämner nämligen Laurent Miquel sitt vin av druvan, utan spanjorernas ñ. Det är en utmärkt smakupplevelse med ett eget uttryck. Miquel, som gärna reser till Spanien och Galicien och gillar vinerna där, tog intryck av vinstilen och planterade albarino i Corbières, ett område främst känt för sina röda viner.

Varför då, kan man fråga sig – det är det många som gör när vinmakare introducerar nya viner som inte riktigt hör hemma där de tillverkas.

Varför göra chardonnayvin i Piemonte? Varför pinot noir i Kalifornien? Varför syrah på Etna? Varför cabernet i Toscana?

Varför inte hålla sig till det man är bra på? Att som vinmakare frångå konventionen och experimentera med ”fel” druvsorter, ”fel” fatstorlekar, ”fel” teknik retar upp många vinnördar. Liksom: Vinmakare, bliv vid din läst!

Idag börjar chardonnay från Piemonte så sakteliga bli accepterat. Pinot från Kalifornien ansågs av många vara vansinnigt för bara några decennier sedan. Visst, pinot noir fanns i Kalifornien redan på 1800-talet, men vinerna smakade ju inte som i Bourgogne! Nej, såklart inte; förutsättningarna är ju helt andra. Däremot blev de, som de flesta nu har insett, väldigt goda viner – ja, några av världens godaste, skulle nog vissa hävda.

Vinmakare är lika experimentlystna som andra entreprenörer. Att år efter år göra exakt samma sak blir inte särskilt stimulerande. I hårt reglerade områden märks det genom att vinmakarna ofta skaffar sig parallella projekt i mindre reglerade områden där de är mer fria att experimentera. Och några vågar sig till och med på att tänja på gränserna i de reglerade områdena trots att de bryter mot vinlagar och konventioner. Vilket är tur.

Utan dem hade vi nämligen varken fått Penfolds Grange, markis della Rocchettas Sassicaia eller Passopisciaros Franchetti. Franciacorta hade aldrig gjort sina goda mousserande viner och Josh Jensens Calera hade aldrig gett oss mumsig kalifornisk pinot noir. För att bara ta några exempel.

Nej, vinmakare, bliv inte vid er läst bara för att några ängsliga vinnördar tycker det. Fortsätt utforska, utmana och vara nyfikna. Det är det som för vinvärlden framåt.