Det vita Rhône
Rhônedalen är klassiskt rödvinsland, men faktum är att de vita vinerna vinner terräng tack vare sin rika och matvänliga smak. De franska vinmakarna är överens: Vitt Rhônevin är på frammarsch!
Vinområdet Rhônedalen har 27 appellationer och sträcker sig 25 mil från Medelhavet i söder nästan upp till Lyon i norr. Den stora regionappellationen heter Côtes du Rhône och innefattar kända underappellationer som Hermitage, Côte-Rôtie, Châteauneuf-duPape och Gigondas. Med sina antika vinodlarrötter är det ett område vars viner andas både folklighet och exklusivitet. Historiskt har här amforatillverkningen varit stor, här njöt påvarna av Avignon klunkvis med Châteauneuf-du-Pape och här skapades några av Frankrikes första ursprungskontrollerade viner. Och vinerna längs floden Rhône har till största delen alltid varit röda.
Men faktum är att vitvinsdruvor ofta funnits med i vingårdarna och då och då ingått i de röda vinerna för att avge sin parfym och friska syra. Ibland blandas lite viognier i det röda syrah-baserade Côte Rôtie, och i söder har vitvinsdruvor som grenache blanc och bourboulenc varit vanliga ingredienser i såväl enklare röda Côtes du Rhône-viner som i Châteauneufdu-Pape. Detta är dock inte lika vanligt längre eftersom de vita Rhônevinerna på sistone har tagit ett kliv ut i rampljuset, där de klarar sig bra på egen hand. En orsak till det väckta intresset, som vinmakarna själva ofta återkommer till, är de vita Bourgognevinernas skenande priser, vilket lett till högre efterfrågan på smakrika vita viner från andra delar av Frankrike. En annan är just matvänligheten i kombination med karaktäristisk smak – ett vitt Rhônevin liknar inget annat. Den än så länge lilla vitvinsproduktionen i Rhône lär därför också växa.
Den stora vitvinsstjärnan bland druvorna längst norrut i Rhône är viognier. Druvan kan visa sig omöjlig på andra håll, både i och utanför Frankrike, på grund av sin ibland baktunga alkohol och låga syra. I den lilla appellationen Condrieu, och den ännu mindre Château- Grillet, som består av en enda egendom, finns däremot fantastiska exempel som i sin mineralitet kan misstas för Chablis om inte aromerna av persika, nektariner, blommor och några drag på vitpepparkvarnen skulle avslöja druvan. Ibland lagras vinerna i ekfat, ibland bara i ståltankar. Generellt gäller att de bästa vinerna härifrån klarar, och mår bra av, lång flasklagring.
Under de branta terrasserade granitbaserade sluttningarna ligger Domaine Georges Vernay, som var en av pionjärerna när det gällde återupptagandet av den lilla appellationen Condrieus vinmakning. Faktum är nämligen att under
1950-talet var det nästan ingen som ville göra de vita viogniervinerna här längre. Många vingårdar lades ner eller hamnade i träda, och bara ett fåtal producenter höll lågan vid liv. Inte förrän på 1980-talet ökade vinerna åter i popularitet, och då även antalet producenter. Christine Vernay är tredje generationen i familjen och tog över faderns sex hektar viognier.
– Sedan 1996 gör jag även röda Côte-Rôtie-viner, men de vita ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Idag är vår produktion ungefär häften rött och hälften vitt, berättar hon.
Firman gör två vita toppviner med ungefär samma vinifikationsteknik. Coteau de Vernon är namnet på berget ovanför egendomen, och härifrån kommer vinet med samma namn. Stockarna är uppåt 80 år gamla och ger koncentration som tillsammans med fatjäsning och fatlagring mynnar i viner som gärna kan lagras. Detsamma gäller för Les Chaillées de L’Enfer, ”helvetesterrasserna”, som de sydligaste lägena i vingården kallas. Här är rankorna uppåt 60 år gamla.
Vanligast är dock att man möter vinerna från Condrieu i portföljen hos någon av de större firmorna, åtminstone sedan ett eller ett par decennier tillbaka, eftersom även de förstått att efterfrågan på vitt vin börjat öka. Guigal, med säte i Ampuis i Côte-Rôtie, är en av dem. Firmans kraftpaket La Doriane är en koncentrerad, tätfruktig och snyggt pepprig
” Ett vitt Rhônevin liknar inget annat. Den än så länge lilla vitvinsproduktionen i Rhône lär därför också växa.”
Condrieu som både jäst och lagrats i nya ekfat, medan deras ”vanliga” Condrieu har jäst i en blandning av ståltank och fat. Lagringen har dock skett i nya fat. Den betydligt mindre familjeproducenten Jamet, även de från Côte-Rôtie, har precis börjat göra vin från Condrieu, och i Jean-Paul Jamets källare testar vi första årgången, 2015, av Vernillon Condrieu. Doften är parfymerad och rik, men smaken bjuder på både varm frukt, peppar och nästan lite salt mineral. Här är fatlagringen betydligt försiktigare, och hälften av vinet har enbart lagrats i ståltankar.
Det är sonen Loïc Jamet som tagit initiativ till det nya vita vinet från en 0,5 hektar stor vingård, något som Jean-Paul stöttar fullt ut.
– Ja, just nu är ungefär 10 procent av vår produktion vitt vin, men efterfrågan ökar stadigt, säger han och stoppar näsan i glaset.
Vi stannar kvar i den norra ”halvan” av Rhône, som står för en mycket liten men kvalitativt viktig del av Côtes du Rhônes produktion. Rör oss dock lite längre söderut längs floden till de välkända rödvinsområdena Hermitage och CrozesHermitage. Här görs också en del vitt vin; i till ytan stora Crozes-Hermitage är det en mindre andel, runt 8 procent, men i nästintill legendariska appellationen Hermitage är faktiskt en fjärdedel vitt vin. Marsanne och roussanne är druvorna som används, och som kuriosa kan nämnas att de också är tillåtna, med en liten andel, i det röda vinet av syrah. Marsanne har högst anseende och ger fyllighet och bra lagringspotential, medan roussanne ger elegant parfym och blommighet.
Hermitage består egentligen av ett enda berg, uppkallat efter riddare Gaspard de Stérimberg, som levde som eremit här under 1200-talet. Stérimberg har också fått ge namn åt ett av de vita höjdarvinerna härifrån, som tillverkas av firman Paul Jaboulet Ainé. Le Chevalier de Stérimberg jäses i så kallade cementägg och ekfat och görs av två tredjedelar marsanne och
resten roussanne. Kraft samsas med elegans i ett vin att njuta av både som ungt och med många års lagring.
Det lokala kooperativet Cave de Tain gör likaså ett utmärkt Hermitagevin, helt och hållet av marsanne. Samma druva utgör hela basen i deras fina Crozes-Hermitage. Stilen är kraftfull och fatig, med marsannedruvans maffiga frukt. Likaså gör Guigal sina Hermitageviner med fat och marsannedominerad kraft. I toppvinet Ex Voto samsas detta med elegans från stramt hållna stockar i den karga bergsterrängen. Hos Delas gör man vitt vin från både Crozes-Hermitage och Hermitage, och man har inga problem med att göra sig av med flaskorna.
– Nej, det är helt galet just nu. Det vita vinet säljer så snabbt! säger en av Delas vinmakare när vi ses över en middag strax utanför Tain Hermitage.
Ja, faktum är att i stort sett alla producenter av Hermitage och Crozes-Hermitage gör åtminstone ett vitt vin, och de är alla värda att testa. Samma sak gäller vinerna från SaintJoseph på andra sidan floden, där bland annat Chapoutier och Jean-Louis Chave gör utmärkta exempel. Att den unga generationen intresserar sig för regionens vita
viner märks när vi beger oss ytterligare längre söderut längs floden till Cornas och Saint-Péray. Familjeföretaget Jean-Luc Colombo ligger i byn Cornas, men dottern och vinmakaren Laure bor i närliggande Saint-Péray, där hon driver en ekologisk lantgård vid sidan av vinmakandet. Laure älskar de vita vinerna från Saint-Péray, som är en betydligt lummigare och mindre exploaterad appellation än Cornas. Här görs endast vitt vin, ofta plånboksvänligt, och en tredjedel av produktionen är faktiskt mousserande. Detta är den sydligaste delen av norra halvan av Rhône, och druvsorterna som används är återigen marsanne och roussanne.
Förutom de vita vinerna från Saint-Péray gör Colombo vitt av druvan clairette i härligt pinjedoftande medelhavsstil samt viner från Condrieu och andra delar av Rhône.
Vi lämnar nu den norra halvan av Côtes du Rhône och reser söderut mot Avignon och den till ytan stora delen av vinområdet. Här görs vitt vin från olika mindre appellationer – bland annat har det blivit allt populärare i exempelvis Châteauneuf-du-Pape – men oftast möter man vinerna under den vida beteckningen Côtes du Rhône Blanc. Orsaken kan vara att innehållet i flaskan kommer från flera olika delar av området, eller att en producent har en vingård med vitvinsdruvor utanför den mindre appellationens gränser. Vinerna baseras ofta på grenache blanc men ibland på viognier eller marsanne. Grenache blanc är inte en lika karaktärsrik druva som de två senare och blandas därför oftast med andra druvor, som exempelvis bourboulenc och clairette.
Generellt hör vit Côtes du Rhône till de enklare och mer lättdruckna av regionens viner. Fatlagring förekommer men hör till undantagen. Eftersom Côtes du Rhône Blanc kan göras från hela regionen – från Vienne i norr till Avignon i söder – är emellertid variationsrikedomen stor, dels beroende på dominerande druvsort, dels på producentens ambitionsnivå. Man ska också komma ihåg att av allt vin som produceras under beteckningen Côtes du Rhône är bara fyra procent vitt.
Guigals storsäljare är en ganska smakrik variant där över hälften av druvorna är viognier, medan Jaboulets Parallèle 45 är en klassisk blandning av grenache blanc, viognier, marsanne och bourboulenc. Den regionala appellationens viner tillverkas förstås inte bara av de stora producenterna utan även av de mindre, som ibland överraskar med mycket välgjorda och karaktärsrika viner. Som Jamets Côtes du Rhône Blanc gjord av marsanne, viognier, roussanne och grenache blanc. Här har hälften av vinet fått fatlagring, något som ger stadga och seriositet i den friska, fruktiga smaken.
Vid ett besök i Côtes du Rhône kan man inte undkomma prat om ”garrigue”, den låga medelhavsvegetationen med sin karaktäristiska doft. Garrigue är ett uttryck som även används om doften i områdets röda viner, men i Montirius vita Vacquerays Minéral finns den också, särskilt om man tillåter sig att lagra vinet några år. Här är det grenache blanc, roussanne och bourboulenc från olika lägen i familjen Laurels biodynamiska gårdar som gäller, och vinifikationen sker enbart i cementtankar.
Ja, medan andra vinområden stoltserar med stram syra är det snarare komplexitet, omisskännlig kryddighet och fyllig frukt som dominerar i det vita Rhône. Smaker som går utmärkt såväl till grillat av tonfisk, kalv eller kyckling som till den mustiga sydfranska bouillabaissen och vegetariska rätter av smakrikt tillagade grönsaker. Ett än så länge litet men viktigt komplement som vinvärlden behöver, och en hel värld av vita viner för oss vinälskare att fortsätta utforska.