Tit­ti om … … täv­lings­män­ni­skan

Gourmet - - TITTI QVARNSTRÖM -

Egent­li­gen tyc­ker jag in­te om att tävla. Det är in­te ro­ligt. Jag kän­ner all­de­les för myc­ket press och stress. Vill he­la ti­den bli snab­ba­re, bätt­re och mer pre­cis. Jag täv­lar gär­na med mi­na kol­le­ger i kö­ket, men så fort det är nå­gon an­nan som ska kom­men­te­ra – då är det in­te li­ka kul läng­re.

… att för­lo­ra

Jag kän­ner mig gans­ka pre­stige­lös. Jag har ing­et att för­lo­ra. Pro­var man in­te så vet man in­te. Det kan va­ra så med tje­jer och täv­ling­ar. Det är gans­ka ned­slå­en­de att in­te va­ra duk­ti­gast i klas­sen, att in­te va­ra duk­tig flic­ka he­la ti­den, Kil­lar är bätt­re på att ska­ka av sig och kom­ma igen. Tit­ta på Årets kock. Of­ta är vin­na­ren nå­gon som täv­lat fle­ra gång­er ti­di­ga­re, me­dan tje­jer­na ba­ra är med en gång. De ger upp istäl­let för att kom­ma igen. Det gäl­ler att ska­ka av sig ne­der­la­get och tän­ka att näs­ta gång ska man ban­ne mig ta det.

... täv­ling­ar i bran­schen:

– Jag skul­le gär­na se att vi har fler täv­ling­ar i Sve­ri­ge. Det be­hö­ver in­te va­ra som Bocu­se d’Or el­ler Årets kock. Att tävla är ut­veck­lan­de. Dels får man nör­da ner sig i en rätt el­ler rå­va­ra, dels lär man kän­na sig själv myc­ket bätt­re, ex­em­pel­vis hur man re­a­ge­rar i pressan­de si­tu­a­tio­ner. Det är nyt­tigt att tävla, även om det är obe­kvämt.

… etik:

– Jag an­vän­der in­te ål och tän­ker bå­de en och två gång­er in­nan jag tar in kaviar. Ka­vi­a­ren mås­te va­ra skör­dad på ett för­nuf­tigt sätt. Förr ha­de vi foie gras, men det är en pro­dukt som jag in­te vill ar­be­ta med. Det är jät­te­gott, men för mig är det vik­tigt att dju­ren har ett dräg­ligt liv. Vi ska in­te plå­ga dem un­der he­la upp­föd­nings­pro­ces­sen. Där går min gräns, det är in­te okej! Mat­lag­ning­en har va­rit ett sätt för mig att hit­ta re­spek­ten för na­tu­ren – för li­vet.

… var­för det finns så få kvin­nor i stjärn­kö­ken:

Här mås­te vi nog kol­la på and­ra me­ka­nis­mer. Vad är det som gör att kil­lar­na går vi­da­re i kar­riä­ren och tje­jer­na stan­nar kvar? Är det för att kil­lar­na är bätt­re på att arm­bå­ga sig fram och vi­sa fram­föt­ter­na? Är det för att en kil­le som får ett er­bju­dan­de om ett jobb han in­te är rik­tigt kva­li­fi­ce­rad för än­då tac­kar ja och tän­ker: ”Det lär jag mig”? Me­dan en tjej är mer öd­mjuk och oro­ar sig för att hon in­te har rätt kva­li­fi­ka­tio­ner, att hon be­hö­ver mer kom­pe­tens? Är det så att kil­lar i kö­ket vill ha en chefs­po­si­tion och ut­tryc­ker det ver­balt, me­dan kvin­nor­na hop­pas på att bli upp­täck­ta om de hac­kar sin lök rik­tigt, rik­tigt pryd­ligt. Man mås­te ta makt, man mås­te ta jobb, man mås­te ta plats. Det för­vän­tas möj­li­gen mer av kvin­nor, och de för­vän­tar sig mer av sig själ­va.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.