Bäst just nu

Vår vinrecensent botaniserar bland högsommarens allra smarrigaste roséer.

Pratar med några mindre

vinnördiga vänner om den nya trenden, blått vin. Som traditionalist är jag förstås mycket skeptisk. Mina vänner, som tycker det är roligt med vin men som inte har några känslomässiga band till vinmakandets ädla konst, vill förstås testa det blå vinet. De undrar också i vilka andra färger man kan göra vin. ”Grönt? Gult? Orange? Grönt verkar mest rimligt eftersom det – likt blått vin – inte skulle kunna förväxlas med en vinfärg som redan finns naturligt”, kommer de fram till medan jag försöker hålla god min.

Vinvärlden anses ofta konservativ. Särskilt konservativa är nog vi som älskar vin så till den milda grad att vi har källarförråden fulla med pavor. Finns det egentligen något annat sammanhang där det gamla och traditionella hyllas så unisont som bland vinsamlare? Ja, det förstås: bland bilsamlare. Eller trainspotters som samlar gamla lok på bild. Och frimärkssamlare och … ja, de flesta samlare verkar gå igång på gamla prylar, och vi vinnördar är verkligen inte annorlunda.

Men var verkligen

vinet bättre förr? Gjordes Bordeauxvinerna på 1960- och 70-talet med mer finess än nu? Var kalifornisk cabernet komplexare förr? Var Barolon bättre för femtio år sedan? En del vill hävda det, men jag säger nja. Som återkommande resenär till Italien vet jag innerst inne att det mesta italienska vin verkligen inte var bättre förr. Samma sak gäller i de flesta områden. Snarare har man aldrig varit säkrare på vinframställning än nu, men med det inte sagt att vinodlandet och vinmakandet nått sin topp. Det är klart att vinet och dess tekniker kommer att fortsätta utvecklas i positiv riktning. På samma sätt kommer kommersiella krafter fortsätta utveckla vinet i olika riktningar, inte bara dem som jag och mina likar önskar.

Nej, där ligger vi hopplöst efter, både gällande förpackningar, förslutningar, produktionsmetoder och – uppenbarligen – färger. Vi som envisas med att köpa glasflaskor, oftast med naturkork, från sömniga små landsbygdsbyar. Med rött, vitt eller möjligen rosa innehåll.

Sitter nu i solen

och sippar på ett glas iskallt laxrosa från Provence samtidigt som ett pressmeddelande dyker upp i mobilen. Nu finns inte längre bara blått vin, låter jag meddelas. Utan även grönt, rosa och orange. Inte grönt som i ungdomligt kartigt, utan knallgrönt. Inte rosa som i rosé, utan lysande skärt. Inte orange som i skalmacererat från Friuli, utan kristallklart markeringspenna-orange.

”Äntligen!” utropar mina vänner. ”Jag är skeptisk”, säger jag och til�lägger lite buttert för mig själv: ”Det var bättre förr …”