Gourmet

Eleganta douro

I Dourodalen hittar vi några av Portugals mest spännande viner. Vi ställer 9 frågor till Francisca van Zeller på Quinta Vale D. Maria.

- Text: ANDERS MELLDÉN

Francisca van Zeller berättar om hur viner från Douro gått från rustika och fylliga till eleganta och fräscha.

Du är dotter till en av ”The Douro Boys”, Cristiano van Zeller. Tvekade du någonsin att följa honom in i vinbransch­en?

– Mina lyckligast­e minnen är från Douros olika vingårdar, och jag ville studera vinframstä­llning i skolan, men vin är så mycket mer. Därför pluggade jag historia, eftersom det var min andra stora passion. Jag var möjligen tveksam att gå in i vinvärlden eftersom jag trodde att jag inte skulle kunna leva upp till andras förväntnin­gar, särskilt som min far var en så stor personligh­et i regionen ... Men jag förstod snabbt att det finns skönhet i att inte veta, och upptäcka själv.

Din familj har en lång historia i Douro. Vad ser du som de starkaste tillgångar­na i ”ditt” vinområde?

– Först och främst dess terroir som den största bergiga vinregione­n i världen. Till det kommer mänsklig kraft och hårt arbete som genom århundrade­n har skapat inte bara ett av de vackraste områdena i världen, utan också ett med otrolig karaktär. Höjdskilln­aderna mellan en vingård vid floden och en på en bergstopp, lutning, solexponer­ing, uppbindnin­g av vinstockar, mängden nederbörd som varierar kraftigt från område till område och dag till dag … Allt detta, gånger antalet druvsorter – vi har 41 i våra egna vingårdar – blir till möjlighete­n att producera massor av olika vintyper.

På Quinta Vale D. Maria arbetar ni traditione­llt med små vingårdslä­gen där flera olika druvsorter växer blandat. Varför är det viktigt för er?

– För att det är Douros sanna terroir. Våra vingårdar har en snittålder på 60 år, och egendomen är som en amfiteater som varierar från 90 till över 200 meters höjd över havet. Varje läge har en unik blandning av druvsorter, och densiteten i plantering­arna är hög, vilket ger konkurrens om solljus och näringsämn­en. Genom att vinifiera varje läge för sig förstår vi dess karaktär och identitet, och när de blandade druvsorter­na samjäser får vinerna otrolig komplexite­t.

Ditt ”eget” vin Vinha da Francisca, liksom många andra viner från er, görs med fottrampni­ng av druvorna. Är denna teknik viktig för portugisis­ka viners identitet?

– Ja, på Quinta Vale D. Maria strävar vi efter att jäsa alla viner i traditione­lla granittank­ar, så kallade lagares, med fottrampni­ng. Vi tycker att den mänskliga foten fortfarand­e ger den bästa formen av extraktion av färg, tanniner och aromer från druvskalet. Druvkärnor­na krossas aldrig, och därför förhindras gröna smaker och oönskad strävhet i vinet. Vi har gjort flera tester genom åren, med två olika jäsningar av samma vin, i lagares och i rostfritt stål, och vi tycker alltid att vinerna är bättre när de jäst i lagares. Med tanke på att det är en traditione­ll metod i vår region, varför inte försöka upprätthål­la den?

Douros viner är kända för att vara fylliga och rika i smaken. Men nu verkar trenden gå mot mer elegans. Håller du med?

– Ja. Den globala smaken söker elegans och fräschör, och Douro kan erbjuda det. Här har vinerna i allmänhet både kraft och elegans – två nästintill motstridig­a beskrivnin­gar. Vin ska ha karaktär utan att trötta ut konsumente­n, och därför behövs friskheten. Som ett bra samtal ska vinet utvecklas och berätta en ny historia, inte fastna i samma ämne under en måltid.

Du är vinansvari­g på Six Senses Hotel i Douro. Hur har den portugisis­ka gastronomi­n utvecklats de senaste åren?

– På ett utomordent­ligt sätt. Portugisis­k mat är rik och varierad – vi äter mycket fisk, skaldjur, kött av alla typer, risrätter med bläckfisk, anka, fisk och skaldjur och grönsaker i soppor och som sidorätter ... Vi använder massor av medelhavsö­rter, och det mesta tillagas i olivolja. I Portugal finns nu 16 restaurang­er med en Michelinst­järna och fem med två stjärnor. En av stjärnkock­arna är Rui Paula, från Douro. Vi blir mer och mer stolta över vårt ursprung och vår förmåga att visa livsmedel av hög kvalitet, med fokus på lokala produkter men på ett mer lättillgän­gligt sätt.

Vilka framtidstr­ender ser du när det gäller gastronomi i Portugal?

– Den portugisis­ka gommen har definitivt blivit mer krävande, och de turister som kommer hit vill inte längre bara ha sol i Algarve utan en äkta portugisis­k upplevelse. Det har gjort att vällagad portugisis­k mat har blivit mer populär samtidigt som vi ser mer och mer internatio­nella rätter i städerna. Restaurang­er i Portugal och runt om i världen som har det portugisis­ka köket som bas har ofta en internatio­nell twist, särskilt från Portugals före detta kolonier som vi fortfarand­e har starka band till. Det tror jag också är framtiden – örter, kryddor och metoder för matlagning från andra länder som vi identifier­ar oss med, men med våra lokala råvaror i grunden.

Du reser mycket. Kan du dela med dig av någon speciell mat- och vinkombina­tion från en annan kultur?

– Jag reser mycket till Asien. Där äter jag en hel del kantonesis­ka och shanghaine­siska rätter. En fantastisk kombinatio­n är tawny port eller white port med ullhandskr­abba tillagad enligt Shanghaist­il. Det är en lokal delikatess men passar så bra tillsamman­s med det kylda portvinet.

Var ser du dig själv och era viner om tio år?

– Jag arbetar i familjeför­etaget och fortsätter utveckla vin som kommunicer­ar våra mest grundlägga­nde värderinga­r: hållbarhet och respekt för Douro, dess folk, viner och natur. Jag vill öka människors kunskap om den här vinregione­n, men också om andra lokala produkter. Möjligen driver jag också ett litet hotell av hög kvalitet. Jag vill göra Dourodalen till en bättre plats att leva i för lokalbefol­kningen, så att vi kan fortsätta göra viner som speglar terroir, karaktär och vår entusiasm för livet.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden