Receptfria fantasier

Min dotter Stina gillar att laga mat, och hon är elva år. Vissa gånger vill hon följa ett recept, andra gånger vill hon ”bara laga mat utan noter”, som hon säger. Det går ett litet pirr genom kroppen varje gång, och jag börjar ställa frågor till mig själv, välbehövliga frågor:

Är det viktigt med recept? Kan ett recept ge en fel bild av att laga mat?

Jag är kluven till det här. Å ena sidan vill jag alltid hitta det perfekta och det som känns tryggt och som gör att jag får en jämn och fin produkt varje gång (hemma och på jobbet). Å andra sidan kan jag tycka att det fina med matlagningen och det sensoriska försvinner mer och mer i jakten på att alltid teckna ner eller leta nya recept. Jag skriver ner och är noggrann själv, men jag är sparsam – grova tillvägagångssätt, antingen muntligen eller i text, jobbar jag med så mycket som möjligt. Allt för känslan.

Ett recept är en vägledning. Kunskapen, känslan, dina erfarenheter och dina sinnen är det som sätter karaktär på maten du lagar, inte mått och grader. Du är en produkt av dina erfarenheter och upplevelser. Det kan bevisas genom att ge tio personer samma recept. Jag är 100 procent säker på att tio helt olika resultat kommer ut, mer eller mindre bra.

Har du själv tagit fram recept (återigen hemma eller på restaurang) gäller samma fara. Det är risk för att känslan och det sensoriska inte kommer till nytta; matlagaren lutar sig tillbaka på något som SKA fungera och följer slaviskt sitt recept. Det fina kan försvinna, det kan bli ordinärt, själlöst och likriktat. Tråkvarning!

Såg för ett tag sedan om några tv-program med Heston Blumenthal. Jag gillar det han gör, men … När mästaren snöar in på millimetrar, gram, enzymer, kemi och annat tappar jag intresset. Det ÄR spännande och det ÄR viktigt, men det är också otroligt osexigt, känslokallt, och ohärligt. Jag går inte igång.

Självklart ska recept och mått i huvudet ibland användas. Många gånger är det sjukt viktigt, men man måste kunna laga mat på en jämn och tydlig nivå utan att läsa innantill. Snackade för några år sedan med en av landets bästa jazzpianister. Han fnös åt noter och hur många musiker som stirrade sig blinda på noterna istället för att känna musiken, takten, tonerna och melodin. De riktigt duktiga, vassa, ambitiösa och talangfulla musikerna använder aldrig noter, hävdade han.

Har aldrig kunnat släppa det där. Jag känner likadant med recept, precis som min dotter Stina.

”Är det viktigt med recept? Kan ett recept ge en fel bild av att laga mat?”