Öppna dörren till vår svenska vinvärld
DET FANNS EN tid då svenskt vin var en ouppnåelig dröm. Sedan blev det en, i många fall, kritiserad realitet för ett fåtal pionjärer. Sedan tystnade kritiken och byttes mot försiktig tillförsikt. Idag är åtminstone jag starkt imponerad.
Provar igenom ett trettiotal viner från drygt ett dussin små svenska producenter. Det är årgång 2016 som gäller, och syran i de vita vinerna är hög men möts också av fin frukt och spännande smakkaraktär. Mina smaklökar säger mig att svenskt vin mår ovanligt bra. Kanske har det aldrig mått bättre. Och dörren till denna nya vinvärld har bara börjat öppnas.
Antalet producenter ökar ständigt, och även om de flesta vinerna görs av samma druvsort, solaris, och en del av vinerna görs av samma vinmakare finns det också skillnader i smak och stil. Några producenter vågar sig även på att göra rött vin, och i de bästa finns likheter med Loiredalens peppriga cabernet franc.
Priset för de rara dropparna ligger relativt högt, men inte oförskämt. Snarare är det ju så att svenska vinodlare länge brottats med svåra ekonomiska utmaningar. Tänk själv att tillverka en produkt som du inte får sälja. Små vinodlare världen över lever ofta på sin ”cellar door”-försäljning – det är ju ganska få förunnat att få in vinet på butikshyllan, eller att faktiskt ha en exportmarknad. I Sverige gör monopolet att det inte är tal om någon ”cellar door” för våra inhemska vinmakare. Minimal restaurangförsäljning och Systembolaget är det man får förlita sig på; att sälja sina flaskor i beställningssortimentet och genom det lokala, småskaliga sortiment som trots allt hjälpt till att glänta ytterligare på dörren de senaste åren.
Men: Att vara vinproducent i Sverige är inte att tälja guld med pennkniv. Därför är det fantastiskt att se alla dessa pionjärer som vågar satsa.
NÄSTA UTMANING ÄR förstås vädret. Efter årets mediokra sommar i södra Sverige, där de flesta av vingårdarna ligger, talade jag med Staffan Ottosson på Stora Boråkra utanför Karlskrona. Den svala sommaren kommer att påverka mognaden av hans druvor. ”Men om vi får en bra höst – och en vinodlare ger aldrig upp – kan det kompensera en del. Solarisdruvan kan hänga länge på stocken, eftersom den är rätt motståndskraftig mot svampangrepp. En druva som inte når full mognad är däremot en större utmaning i vineriet.”
”En vinodlare ger aldrig upp.” Ja, det är en tredje utmaning. Möjligheten att skaffa sig erfarenhet. Fransmän och italienare har ju haft många århundraden på sig – inte konstigt då att de förfinat vinmakarkonsten till perfektion. Svenskt vin ska därför jämföras på rättvisa villkor – mot andra purunga vinländer. Annars är risken att vi stänger dörren till denna nya spännande vinvärld, innan den ens hunnit öppnas ordentligt.