Bäst just nu
Gourmets vinrecensent guidar oss till vårvinterns värmande viner.
Frankrike har varit den goda matens första och största hemland sedan urminnes tider. I näst intill världens alla länder finns franska krogar, kockar och råvaror. Att fransmännen samtidigt står stadigt vinledes på världens marknader beror inte bara på vinets stora smakvariation och en historisk satsning på kvalitet. Jag tror att det framför allt beror på just den internationella framgången för den franska maten. Att det finns en stark koppling mellan mat och vin är inget nytt, men att maten är så viktig för att sprida ett lands viner – och rota ett genuint intresse för dem – har blivit mer och mer tydligt.
Ett av de bästa exemplen är nog Italien. Här har kvantitet i vinproduktionen mer och mer gått mot kvalitet de senaste decennierna. Italienska viner finns överallt, från de enklaste snabbköp och pizzerior till de finaste vinbutiker och stjärnrestauranger. Precis som maten. Italiensk mat är enkel, god och bygger på ett fåtal råvaror som ska kännas i maträtten. Alla kan laga italiensk mat. Alla älskar italiensk mat – och den kan varieras till att passa både fine dining och enklare middagar. Inte konstigt då att alla också älskar de italienska viner som följt i matens kölvatten.
Tidigare drack vi mycket tyskt vin i Sverige. Det var en tid då tysk mat och tyska restauranger inte var särskilt ovanliga. Idag ser det lite annorlunda ut, Tyskland är inte en självklar gastronomisk förebild, och tyvärr har ett vikande intresse för de tyska vinerna följt. Österrike gör fantastiska viner, men som vinland kommer det aldrig att bli riktigt stort så länge maten inte når ut. ”Men Sydafrika då?” säger ni. ”Det är ett land vars mat inte serveras på restauranger men vars viner ändå säljer.” Jodå. Nyhetens behag och en hel del resande till landet ledde till en försäljningsboom för några år sedan. Som tyvärr inte höll i sig. Samma sak skedde, om än i mindre skala, med grekiskt vin. Hur mycket grekiskt vin hade vi druckit om inte de grekiska restaurangerna slagit igenom på 1970- och 80-talen? Tyvärr har dessa restauranger inte utvecklats särskilt mycket sedan dess, och vinexporten står och stampar med många lysande viner som få får njuta av.
Tapastrenden från våra resor till Spanien, och faktumet att Spanien länge stått för världens mest framstående gastronomi, har lett till stort intresse för spanska viner. Grannlandet Portugal står däremot ganska stilla, med minst lika bra viner och spännande producenter men med låga exportsiffror. Kanske kommer de att bli högre i takt med att Lissabon blir en fullvärdig konkurrent till Barcelona som weekendstad och fler därmed får upp ögonen för portugisisk gastronomi? Men då gäller det för portugiserna att fokusera på sin bästa mat, något det än så länge är lite si och så med.
För mat och vin går hand i hand. Jag tror att det är först när man kan använda maten och en internationell restaurangscen som marknadsföringsverktyg som ett lands vinexport kan ta verklig fart och bli etablerad.