Småskaliga steiermark
Stillsam skönhet och vitviner i världsklass hittar man i österrikiska doldisen Steiermark. Gourmets Anders Melldén besökte den bergiga regionen vid slovenska gränsen.
I det avlägsna sydöstra hörnet av Österrike skapas framför allt fantastiska vita viner längs de branta sluttningarna.
Solen står eftermiddagslågt på himlen, det är fortfarande varmt och skönt även om nätterna blivit allt svalare. Det är knäpptyst runt omkring, sånär som på en stilla bris och några kvittrande fåglar i träden en bit bort. Med ett glas immande kall sauvignon blanc och lite lokala charkuterier därtill kan livet knappast bli mer rofyllt. Strax före skördetid är vingårdarna som allra vackrast i detta branta bergslandskap där människor med bara ett uns bekvämlighet i kroppen aldrig skulle komma på tanken att odla vin. Tur då att alla människor inte är så bekväma av sig.
För den här delen av södra Steiermark är ett av världens absolut vackraste vinområden. Höga berg, djupa dalar och långa rader av vinrankor vid små vinhus, oftast familjeägda, avlöser varandra. Att vinrankorna planterats i de branta sluttningarna har dock en betydligt mer praktisk än filosofisk orsak. Medan andra grödor trivs bättre i lerjorden nere i dalen är det i stort sett bara druvor som frodas i den karga, steniga jorden högre upp.
Just här har man hittat bevis för att vindruvor odlades och förädlades till vin redan under romartiden, och i flera omgångar har Steiermarks vinproduktion varit av högsta ekonomiska värde. Först en sväng under medeltiden och nu senast i början av 1800-talet, då 35 000 hektar stod planterade med vin. När vinlus och andra sjukdomar slog till i slutet av århundradet minskade arealen drastiskt, och numera är det 4 240 hektar som är planterade med vinrankor, framför allt i de steniga branta sluttningar som visat sig ge allra bäst
resultat. Faktum är att över hälften av Steiermarks vingårdar har en lutning på mer än 15 grader.
De flesta av områdets vingårdar är alltså familjeägda, och snittstorleken är blott på knappt en och en halv hektar. Här har fokus legat på kvalitet istället för kvantitet, och till absolut största delen är det vita viner som tillverkas. Mycket av vinet går aldrig på export, utan säljs lokalt på ”Buschenschank”, ett slags vinträdgårdar som kejsar Josef II etablerade i slutet av 1700-talet. Här har varje familj rätt att sälja sina egna produkter direkt till kunderna; vin, ost, charkuterier, marmelader, pumpakärnolja – bara fantasin sätter gränserna.
Samtidigt som dessa pittoreska inslag gör sitt till idyllen är det exportmarknaden som håller folk på tårna – och kvaliteten på topp. I Südsteiermark finns de flesta av Steiermarks få producenter som satsar på export. Som duktiga familjen Sattler på sitt Sattlerhof, och familjen Tement (som även säljer sina viner i Sverige) med sitt moderna vineri högst uppe på en kulle med utsikt över både vingården Zieregg och den slovenska gränsen.
Vitt vin är Südsteiermarks signum, och kvaliteten ligger i goda fall i världstoppen. Manfred Tement, med sönerna Armin och Stefan, gör en mängd olika viner av sauvignon blanc, welschriesling, weissburgunder och morillon, som är Steiermarks eget namn på chardonnay. Vingårdsbetecknade ”cru”-lägen sätter sin prägel på vissa av vinerna, liksom fatlagring av vissa av morillon- och sauvignon blanc-vinerna. De sistnämnda får helt egensinnig karaktär, ibland liknande en aningen fruktigare variant av vit Bordeaux. Tement har även vinproduktion på andra sidan slovenska gränsen, i vingården Ciringa nära staden Maribor.
Att resa längs Südsteirische Weinstraße, delvis längs den slovenska gränsen, är en mäktig upplevelse. Sitter man dessutom bakom ratten är det inte dumt alls att även den ojästa druvmusten smakar gott och säljs både av vinerier och på Buschenschank. Till den är det nyrostade, härligt doftande kastanjer som blir den ultimata lokala smakkombinationen.
På besök hos Hannes Sabathi är det däremot vin som gäller – och vinet ska andas både karaktär och ursprung. Sabathi har alltid haft ett filosofiskt inslag i vinmakningen, långt innan begrepp som ”naturvin” blev populära. Han var ung när hans föräldrar överlät familjens vingård till honom redan 2005. Han gick snabbt från det traditionella vinmakandet, som föräldragenerationen stått för, till att experimentera med såväl moderna som mycket gammaldags metoder.
Tidigt provade han sig fram med olika fatstorlekar och ektyper, men framför allt är det jordmånen han brinner för. Han beskriver själv hur han älskar att låta dess karaktär genomlysa vinet, samtidigt som druvsorten får komma i andra hand. Efter ett par år av reflektion, då vinmakandet pausades något, är han nu tillbaka full av energi med flera nya viner, bland annat tre vingårdsviner, ett av sauvignon blanc och två av morillon. Ett av dem, från Ried Kranachberg, får han bara fram vid riktigt gynnsamma år. Nu är det årgång 2015 som är aktuell, och senaste årgången var 2007.
Detta är viner som osar av sten, mineral och frisk syra, och som i mitt tycke hör till landets mest intressanta. Provar man de försiktigt fatlagrade sauvignon blanc-vinerna är de helt klart i världsklass och kan serveras till det mesta av fisk, skaldjur, ost och tillagade grönsaker.
Helt nytt är också Sabathis sauvignon blanc-vin jäst i amfora. Årgången är 2013 och vinet har fått jäsa i amfora med skal och lite stjälkar under åtta månader innan ett och ett
” Själv hoppas jag på att en lagom stor del av resten av vinvärlden hittar hit.”
halvt års lagring i stora, gamla ekliggare tagit vid. Muskateller Natural är ett annat experimentvin, med en månads jäsning på skal och lagring i stora gamla fat. Båda dessa viner är ofiltrerade och osvavlade, smakrika med druvskalens tanniner som spännande tillskott i karaktären. Häftiga smakupplevelser helt rätt i tiden.
Annars kan det lätt uppfattas som att tiden stått stilla i denna österrikiska doldisregion, inte minst en solstänkt men slö, tidig höstdag som denna innan skörden kommit igång. Snart ska dock bergen bli mer välbesökta, då det är dags att plocka in de fullmogna druvorna som ska få jäsa till vin i familjegårdarnas små vinerier. Sedan är det återigen dags för vinmakarna i Südsteiermark att visa vad de går för. Skapa sina vita viner i världsklass och sedan servera dem – väl kylda i immiga glas. Och själv hoppas jag på att en lagom stor del av resten av vinvärlden hittar hit. •