MÅNA­DENS GOUR­MET

I ju­ni täv­lar Se­basti­an Gi­brand för Sve­ri­ge i Bocu­se d’Or, Kock-EM i Tu­rin. Den skåns­ke vin­nar­skal­len sik­tar själv­klart så högt han ba­ra kan.

Gourmet - - CONTENTS - Text: LARS COL­LIN

Se­basti­an Gi­brand går för guld när Bocu­se d'Ors EM-täv­ling­ar går av sta­peln i Tu­rin.

In­ram­ning­en är ide­a­lisk. Se­basti­an Gi­brand äls­kar att täv­la i mat, och att det är just Tom­my Myl­lymä­ki som se­kun­de­rar skå­ning­en som co­ach un­der de dig­ra för­be­re­del­ser­na gör ju in­te sa­ken säm­re. Myl­lymä­ki har bå­de ett sil­ver och brons i ba­ga­get från den­na koc­kar­nas främs­ta in­ter­na­tio­nel­la täv­ling.

Nu är Se­basti­an Gi­brand in­te hel­ler helt oä­ven. Han har va­rit med­lem i Ju­ni­or­lands­la­get och lag­kap­ten i Kock­lands­la­get och ar­be­tat bå­de på Frantzén och Oax­en.

– Nu tar vi fram och ska­par rät­ter­na. De har valt att an­vän­da många rå­va­ror från Tu­rin och Pi­e­mon­te. Hu­vud­ingre­di­en­ser­na mås­te fin­nas med på tall­ri­ken, men se­dan tar vi med oss eg­na rå­va­ror, och ett gar­ni­tyr som ska va­ra sig­ni­fi­ka­tivt för na­tio­nen man täv­lar för. Just nu väger vi mel­lan spar­ris, gran och ramslök, sä­ger Se­basti­an Gi­brand i en lunch­pa­us från trä­nings­kö­ket på Ul­riks­dals värds­hus i Sol­na.

Hur gör du för att va­ra bå­de in­ter­na­tio­nell och per­son­lig?

– Jag har täv­lat myc­ket och lärt mig att ska man gå långt mås­te man an­pas­sa sig till den in­ter­na­tio­nel­la ju­ryn. Det gäl­ler att at­tra­he­ra så många smaklö­kar som möj­ligt. Bå­de Tom­mys och mitt mål är själv­klart att gå för vinst. Allt an­nat känns fel. Se­dan är det för­stås helt ovär­der­ligt att ha med Tom­my, som har stått på in­si­dan, fram­för allt om jag ska lyc­kas knäc­ka ko­den för hur man la­gar värl­dens go­das­te mat.

Hur pas­sar det här ita­li­ens­ka in i din mat­lag­nings­stil?

– Min mat­lag­ning ut­går all­tid från rå­va­ran. Nor­disk mat, ab­so­lut, men jag har nog en li­te mer in­ter­na­tio­nell smak­pa­lett. För mig hand­lar mål­ti­den och att ska­pa det här uni­ka ögon­blic­ket li­ka myc­ket om mil­jö, musik och dof­ter. Små de­tal­jer som kan gö­ra stor skill­nad. Jag minns själv när jag satt med iPod och hör­s­näc­ka och kä­ka­de sound of the sea på The Fat Duck. Jag såg mig själv gå på en strand. Den upp­le­vel­sen blev verk­li­gen en ögo­n­öpp­na­re. Igen­kän­ning kan jag dock få li­ka myc­ket från mor­mors hem­la­ga­de sön­dag­mid­da­gar.

Du är upp­vux­en i lil­la Bjuv. Hur hit­ta­de du mat­lag­ning­en?

– Jag gick i åt­tan när jag plöts­ligt vil­le bli kock. Det gil­la­de in­te mi­na för­äld­rar alls. ”Men om jag blir en av de tio bäs­ta in­om fem år?”, kont­ra­de jag. Det köp­te de. In­om fem år var jag med­lem i Ju­niorkock­lands­la­get. Ha­de jag in­te bli­vit kock ha­de jag nog syss­lat med ak­ti­er. Jag har all­tid va­rit väl­digt fö­re­tag­sam.

Och kock­dröm­men om att öpp­na eget?

– Min ab­so­lut högs­ta dröm är att täv­la och gå till fi­nal i Bocu­se d’Or. Men se­dan ska jag sät­ta mig ner och gå ige­nom mi­na al­ter­na­tiv. Det är högst tro­ligt att en egen krog står högt på den lis­tan. •

”Jag gick i åt­tan när jag plöts­ligt vil­le bli kock. Det gil­la­de in­te mi­na för­äld­rar alls.”

Fak­ta SE­BASTI­AN GI­BRAND Ål­der: 29 år. Gör: Dri­ver eg­na mat­bo­la­get Gi­brands Gast­ro­no­mi. Täv­lings­rät­ter­na un­der Bocu­se d’Or-EM i Tu­rin 11–12 ju­ni blir kalv­bräss med avo­ri­o­ris re­spek­ti­ve en rätt ba­se­rad på al­pos­ten Cas­tel­mag­no och höns­ägg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.