MÅNADENS GOURMET
I juni tävlar Sebastian Gibrand för Sverige i Bocuse d’Or, Kock-EM i Turin. Den skånske vinnarskallen siktar självklart så högt han bara kan.
Sebastian Gibrand går för guld när Bocuse d'Ors EM-tävlingar går av stapeln i Turin.
Inramningen är idealisk. Sebastian Gibrand älskar att tävla i mat, och att det är just Tommy Myllymäki som sekunderar skåningen som coach under de digra förberedelserna gör ju inte saken sämre. Myllymäki har både ett silver och brons i bagaget från denna kockarnas främsta internationella tävling.
Nu är Sebastian Gibrand inte heller helt oäven. Han har varit medlem i Juniorlandslaget och lagkapten i Kocklandslaget och arbetat både på Frantzén och Oaxen.
– Nu tar vi fram och skapar rätterna. De har valt att använda många råvaror från Turin och Piemonte. Huvudingredienserna måste finnas med på tallriken, men sedan tar vi med oss egna råvaror, och ett garnityr som ska vara signifikativt för nationen man tävlar för. Just nu väger vi mellan sparris, gran och ramslök, säger Sebastian Gibrand i en lunchpaus från träningsköket på Ulriksdals värdshus i Solna.
Hur gör du för att vara både internationell och personlig?
– Jag har tävlat mycket och lärt mig att ska man gå långt måste man anpassa sig till den internationella juryn. Det gäller att attrahera så många smaklökar som möjligt. Både Tommys och mitt mål är självklart att gå för vinst. Allt annat känns fel. Sedan är det förstås helt ovärderligt att ha med Tommy, som har stått på insidan, framför allt om jag ska lyckas knäcka koden för hur man lagar världens godaste mat.
Hur passar det här italienska in i din matlagningsstil?
– Min matlagning utgår alltid från råvaran. Nordisk mat, absolut, men jag har nog en lite mer internationell smakpalett. För mig handlar måltiden och att skapa det här unika ögonblicket lika mycket om miljö, musik och dofter. Små detaljer som kan göra stor skillnad. Jag minns själv när jag satt med iPod och hörsnäcka och käkade sound of the sea på The Fat Duck. Jag såg mig själv gå på en strand. Den upplevelsen blev verkligen en ögonöppnare. Igenkänning kan jag dock få lika mycket från mormors hemlagade söndagmiddagar.
Du är uppvuxen i lilla Bjuv. Hur hittade du matlagningen?
– Jag gick i åttan när jag plötsligt ville bli kock. Det gillade inte mina föräldrar alls. ”Men om jag blir en av de tio bästa inom fem år?”, kontrade jag. Det köpte de. Inom fem år var jag medlem i Juniorkocklandslaget. Hade jag inte blivit kock hade jag nog sysslat med aktier. Jag har alltid varit väldigt företagsam.
Och kockdrömmen om att öppna eget?
– Min absolut högsta dröm är att tävla och gå till final i Bocuse d’Or. Men sedan ska jag sätta mig ner och gå igenom mina alternativ. Det är högst troligt att en egen krog står högt på den listan. •
”Jag gick i åttan när jag plötsligt ville bli kock. Det gillade inte mina föräldrar alls.”