Nostalgisk graffiti
DET VAR DRYGT 20 år sedan jag upplevde Berlin senast. Det var sommaren 1996 och jag hade just tagit examen från Journalisthögskolan. Jag åkte med en av mina nyexaminerade vänner, och vi levde snålt. Vi hyrde in oss på ett billigt hotell i gamla Östberlin på Friedrichstrasse mitt emot ett nedgånget arty område dit vi ofta gick och fikade. Nu har jag återvänt. Jag har länge velat äta runt lite i Berlin men har av någon anledning inte kommit mig för att åka, trots att Stockholm bara ligger en och en halv timmes flygresa från Tysklands huvudstad. Nu var det alltså dags, mycket tack vare vår Berlinkorrespondent Per Meurling. Det som först slog mig var hur mycket detaljer av det “gamla” Berlin som finns kvar. I mitt kvarter, där jag bodde, i Prenzlauer Berg är klotter en del av stadsbilden. Och så är det på många platser i Berlin. Gamla, nästan nedgångna byggnader står sida vid sida med moderna hus och sekelskiftesvåningar. Nostalgiska känslor sköljde över mig av musik som Kraftwerk, DAF och Nena. Jag tycker Berlin är en svår stad att få grepp om. Den är stor och utbredd. Kanske är det därför jag har tvekat till att åka tillbaka. De olika stadsdelarna är som små städer i sig, olika varandra med egna specialiteter och egenheten.
Berlin är en europeisk storstad, himmelriket för den som älskar kultur och musik. Matmässigt då? Här finns förstås den tyska rustika maten, men också de underbara etniska köken som tack vare immigranter är otroligt vällagad och autentisk. Fine dining-scenen är däremot liten. Jag besökte Tim Raue, krögaren som länge varit Berlins okrönte krogkung. Restaurant Tim Raue har två stjärnor i Guide Michelin och är, om jag får säga, en typisk Michelinkrog. Tim har en fäbless för det kinesiska köket, och han lyckas på ett smakfullt sätt integrera detta i matlagningen. Grunden, tekniken och presentationerna är franska med exklusiva och fina råvaror. Du får vad du kan förvänta dig. Om du däremot söker något nyskapande är Ernst rätta krogen för dig. Här levererar Dylan WatsonBrawn rätter baserade på råvaror från några få utvalda leverantörer. Dylan är Berlins mest lysande stjärna, som kompromisslöst skapar råvarudriven finkrog inspirerad av Japan. Läs mer om Ernst på sid 100. Det händer mycket intressant för smaklökarna i Berlin, och vi lät Per Meurling sätta ihop en ultimat Berlin-guide.
För att förstärka det här numrets tyska känsla ytterligare har Anders Melldén rest runt i trakterna kring Rheingau för att botanisera bland ett av mångas favoritvin, riesling. Sommarnumret är förstås annars fokuserat på Sverige. Lars Collin har besökt Frida Nilsson på MJ's i Malmö, och i vår stora Sommarguide har vi i år valt ut 14 krogar som gör Sverige lite extra smakfullt under semestern.
Må gott så ses vi i köket!