COP­PO­LAS ING­LE­NOOK

Na­pas förs­ta kva­li­tetsvi­ne­ri

Gourmet - - VINNYTT - Text: AN­DERS MELLDÉN Fo­to: ING­LE­NOOK

Ibland över­träf­far verk­lig­he­ten dik­ten. Ja, trots att re­gis­sö­ren och film­pro­du­cen­ten Fran­cis Ford Cop­po­la le­ver gott på si­na fik­ti­va skild­ring­ar är den verk­li­ga histo­ri­en om hans egen vi­ne­gen­dom minst li­ka raff­lan­de. Väl­kom­men till Na­pa Val­leys störs­ta vin­gård, Ing­le­nook.

Ing­le­nook är ståt­ligt. En vac­ker park väl­kom­nar, den slotts­lik­nan­de bygg­na­den är klädd i grön växt­lig­het och bakom den tor­nar May­aca­mas- ber­gen upp sig. In­nan­för por­ten mö­ter den pam­pi­ga trapp­hal­len med grå sten, mörkt trä, röd sam­met, guld­de­tal­jer och föns­terglas må­la­de med tif­fa­ny­tek­nik. Till hö­ger en pre­sent­bu­tik med vin och allsköns till­be­hör, till väns­ter en gång med sten­valv upp­du­ka­de för mind­re säll­skaps prov­ning­ar. Att det­ta är ett verk av en film­pro­du­cent kan näs­tan anas.

DET HE­LA BÖR­JA­DE med Gud­fa­dern- tri­lo­gin. Bi­o­suc­cé­er­na gav or­dent­ligt med klirr i Fran­cis Ford Cop­po­las kas­sa i bör­jan av 1970-ta­let, så or­dent­ligt att han och hust­run Ele­a­nor be­stäm­de sig för att skaf­fa som­mar­hus i Na­pa Val­ley. Som­mar­hu­set blev en vin­gård, näm­li­gen de­lar av Ing­le­nooks egen­do­mar, men det skul­le drö­ja yt­ter­li­ga­re fle­ra de­cen­ni­er in­nan även nam­net kom i Cop­po­las ägo. För att för­stå var­för tar vi oss till­ba­ka till den tid då Ka­li­for­ni­ens vin­pro­duk­tion än­nu var i sin lin­da.

Gustav Ny­bom föd­des i Helsing­fors 1842. Ti­digt ut­bil­da­de han sig in­om sjö­far­ten och fick i upp­drag att ta sig över Be­rings hav till rys­ka de­len av Ame­ri­ka. Ny­bom triv­des i Alaskaky­lan, blev kvar och bör­ja­de bland an­nat hand­la med päl­sar. När rys­sar­na sålt om­rå­det till ame­ri­ka­ner­na tog sig Ny­bom sö­derut till Ka­li­for­ni­en med en re­jäl last päl­sar. Från San Fran­ci­sco star­ta­de han en luk­ra­tiv verk­sam­het som päls­hand­la­re un­der sitt nya namn, Gusta­ve Nie­baum. Den världs­va­ne päls­hand­la­ren fick nu upp ögo­nen för li­vets go­da, in­klu­si­ve fi­na vi­ner.

I Rut­her­ford, Na­pa Val­ley, köp­te han där­för egen­do­men Ing­le­nook och grun­da­de ett eget vi­ne­ri 1880. Han plan­te­ra­de om vin­går­dar­na en­ligt fransk mo­dell, med druvsor­ter som ca­ber­net sau­vig­non, och var klok nog att fö­re­kom­ma vin­lu­sen ge­nom att ym­pa stoc­kar­na på ame­ri­kans­ka röt­ter. Olikt and­ra pro­du­cen­ter vid den här ti­den sat­sa­de Nie­baum på egen­bu­tel­je­ra­de kva­li­tetsvi­ner. Nå­gon vinst gjor­de emel­ler­tid in­te pro­jek­tet, så vid Gusta­ve Nie­baums död 1908 stäng­des vin­går­den. Någ­ra år se­na­re lyc­ka­des dock hans än­ka Su­san öpp­na den igen, och med hjälp av go­da vän­ner som in­ve­ste­ra­re stärk­tes Ing­le­nooks ryk­te.

Su­san och Gusta­ve fick inga eg­na barn, men i släk­ten fanns John Da­ni­el som ärv­de egen­do­men och fort­sat­te den strikt kva­li­tets­in­rik­ta­de drif­ten. Han ut­veck­la­de vi­ner­na yt­ter­li­ga­re och såg bland an­nat till att al­la flas­kor märk­tes med ur­sprung­et Na­pa Val­ley. Dess­utom fick om­värl­den upp ögo­nen för vi­ner­na ge­nom år­gång 1941 av Ing­le­nook Ca­ber­net – ett vin som jäm­för­des med de sto­ra Bor­deauxslot­tens. Fram till 1964 fort­sat­te den­na gyl­le­ne era, men eko­no­miskt gick det fort­fa­ran­de tungt. John Da­ni­el tving­a­des till slut säl­ja de­lar av egen­do­men, del­vis på grund av att hans dött­rar en­ligt den mor­mons­ka lä­ra Da­ni­el följ­de in­te var lämp­li­ga att är­va går­den. De nya ägar­na, Uni­ted Vint­ners, lyc­ka­des ty­värr snabbt för­där­va Ing­le­nooks ryk­te ge­nom att bland an­nat an­vän­da vin­gårds­nam­net på al­la möj­li­ga vi­ner.

John Da­ni­el ha­de kvar bo­stads­hu­set och en del vin­gårds­mark, men vid hans död sål­des även det­ta. Först till ett bygg­fö­re­tag, men då det blev bygg­stopp i om­rå­det sål­de fö­re­ta­get 1975 vi­da­re allti­hop till det unga pa­ret Fran­cis och Ele­a­nor Cop­po­la. PA­RET COP­PO­LA BE­STÄM­DE sig för att åter­ta for­na ti­ders glans och åter­an­ställ­de John Da­ni­els vin­ma­ka­re – vi­ne­ri­et Nie­baum-Cop­po­la var ett fak­tum. Förs­ta vi­net blev en Bor­deaux­b­lend som Cop­po­la kal­la­de Ru­bi­con, och snart in­såg vin­kän­na­re värl­den över att det in­te var nå­got van­ligt kän­dis­vin man ha­de att gö­ra med. Nie­baum-Cop­po­la byt­te ef­ter någ­ra år namn till Ru­bi­con och ska­pa­de någ­ra av Na­pas sto­ra vi­ner.

Tju­go år ef­ter det förs­ta kö­pet var det så dags igen. 1995 sål­des res­ten av Ing­le­nook, och det lär ha va­rit vins­ten ef­ter fil­men om Bram Sto­kers Dracu­la som Cop­po­la an­vän­de till det­ta köp. In­te för­rän 2011 lyc­ka­des han till slut även kö­pa rät­tig­he­ter­na till nam­net Ing­le­nook, en­ligt hör­sä­gen för en enorm sum­ma, och cir­keln var slu­ten. Na­pa Val­leys förs­ta och störs­ta kva­li­tetsvi­ne­ri var åter un­der en och sam­me äga­re.

Cop­po­las sats­ning fort­sat­te ge­nom an­ställ­ning­en av Philip­pe Ba­scau­les, se­dan 21 år vin­ma­ka­re på Châ­teau Mar­gaux. Vid mitt se­nas­te be­sök på Ing­le­nook för ett drygt år se­dan träf­fa­de jag Ba­scau­les, en per­fek­tio­nist som ba­ra någ­ra da­gar ef­ter vårt mö­te skul­le flyt­ta till­ba­ka till Bor­deaux för att ta över drif­ten av Châ­teau Mar­gaux ef­ter att för­re chefsvin­ma­ka­ren där has­tigt av­li­dit.

”Förs­ta vi­net blev en Bor­deaux­b­lend som Cop­po­la kal­la­de Ru­bi­con, och snart in­såg vin­kän­na­re värl­den över att det in­te var nå­got van­ligt kän­dis­vin man ha­de att gö­ra med.”

Ba­scau­les är dock fort­fa­ran­de an­sva­rig vin­ma­ka­re på Ing­le­nook, men på di­stans.

Idag är Ing­le­nook Na­pa Val­leys störs­ta sam­man­häng­an­de vin­egen­dom med si­na 687 hek­tar, varav 95 är plan­te­ra­de med vin­ran­kor. Den lig­ger i Rut­her­ford, pre­cis vid fo­ten av May­aca­mas-ber­gen som ger be­hag­lig ef­ter­mid­dags­skug­ga och sval­ka till vin­går­dar­na. Al­la vin­går­dar är eko­lo­giskt cer­ti­fi­e­ra­de se­dan 1991, och man är myc­ket för­sik­tig med konst­be­vatt­ning. Lägg där­till en unik jord­måns­bland­ning or­sa­kad av ero­sion från ber­gen un­der mil­jon­tals år och man för­står att Ing­le­nook har bäs­ta möj­li­ga för­ut­sätt­ning­ar, nå­got som Cop­po­la verk­li­gen ve­lat ut­nytt­ja.

Det var bland an­nat där­för han an­ställ­de Ba­scau­les 2011, för att in­le­da en för­sik­tig kur­sänd­ring stil­mäs­sigt. Cop­po­la vil­le bort från det maf­fi­ga, var­ma och ty­piskt ka­li­for­nis­ka för att istäl­let nå ett mer ”franskt” ut­tryck med ele­gan­ta­re vi­ner. Omplan­te­ring sked­de i svi­ter­na av ti­di­ga­re äga­res sats­ning på en­kel mass­pro­duk­tion, ett nytt vi­ne­ri in­stal­le­ra­des och vini­fi­ka­tio­nen av Ru­bi­con änd­ra­des mot en stra­ma­re Bor­deaux­stil.

Kur­sänd­ring­en har in­te en­bart mötts av hur­ra­rop; många trog­na kon­su­men­ter gil­la­de den var­ma­re, ge­ne­rö­sa­re sti­len som för­re vin­ma­ka­ren stod för. Men Cop­po­la har åter­i­gen vi­sat mod att vå­ga gå sin egen väg och föl­ja sin egen smak. Och när nu unga vindric­ka­res smak­pa­let­ter går åt sam­ma håll kom­mer för­mod­li­gen även skep­ti­ker­na in­se att han he­la ti­den haft rätt i den­na väl­re­gis­se­ra­de vin­histo­ria. •

In­red­ning­en är en pom­pös bland­ning av sten, mörkt trä och röd sam­met.

Fran­cis Ford Cop­po­la be­stäm­de sig re­dan 1975 för att åter­ska­pa Ing­le­nooks stor­het. Det tog näs­tan 40 år att för­verk­li­ga.

Den klas­siskt vack­ra gam­la vi­ne­gen­do­men skil­jer sig mar­kant från al­la de mo­dernt de­sig­na­de gran­nar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.