Per-Uno Qvist
Leg. sjukgymnast Per-Uno Qvist har avlidit i en ålder av 74 år. Närmast sörjande är hustrun Carola och sönerna Anders och Jan med familjer.
Per-Uno var född och uppvuxen i Göteborg. Han var mycket intresserad av sport i sin ungdom och började spela fotboll i fotbollsklubben Facklan, för att senare satsa på basket i Bagaregårdens juniorlag. Både 1962 och 1963 var Per-Uno med och vann JSM i basket. I mitten av 1960-talet mötte Per-Uno Carola från Varberg som läste till röntgensjuksköterska i Göteborg. De gifte sig 1968 och fick strax där efter sin son Anders och några år senare sonen Jan.
Per-Uno och Carola hade blivit inspirerade av ”gröna vågen” och bestämde sig därför för att flytta till Dalsland, närmare bestämt Bäckefors. Efter att bott en kort tid i samhället fick de syn på Arket, en avstyckad lantbruksfastighet med ett vackert hus och ladugård som var till salu. Huset var i stort behov av renovering, så de beslutade sig för att Per-Uno skulle bli ”hemmapappa” för att renovera huset och sköta barnen medan Carola arbetade på Dalslands sjukhus.
Per-Uno var den första hemmapappan i Bäckefors. Många blev förundrade över den göteborgska familjen men de blev snabbt accepterade. Nu skulle det köpas in djur. Höns, några grisar, och så fick grannen ha sin häst hos familjen eftersom det fanns gott om plats i ladugården. De odlade potatis och olika grönsaker, som sig bör.
Tiden gick, barnen blev större och en dag stod huset färdigrenoverat. Nu var det dags för nya utmaningar. Per-Uno hade funderat på att utbilda sig till sjukgymnast, kom in på utbildningen i Göteborg och blev klar 1980. Efter att ha arbetat några år i den offentliga vården var det dags att starta egen praktik i Vänersborg. Efter några år flyttade han praktiken till Trollhättan där han blev kvar tills han gick i pension.
Strax efter att han blev 50 år drabbades Per-Uno av en aggressiv reumatisk sjukdom som sakta bröt ner hans kropp. Men sjukdomen kom aldrig åt hans skarpa intellekt eller humor och optimism. Vi känner stor tacksamhet för denna varma och annorlunda sommar då vi varit så mycket tillsammans med alla barn, barnbarn, kusiner och vänner på vårt älskade Öresjö.
Den 9 augusti tog Per-Uno sin elcykel för att hälsa på sin granne. När han kom fram orkade inte hjärtat längre.
Saknaden är oändlig men det är med ljust minne vi minns dig, Per-Uno. Det är en ynnest att ha haft dig som bror. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.