SÅ KOM DUMPEN TILL.
Björn Johansson minns när stans allt skräp slängdes huller om buller i det område som snart ska bli Västerport.
I dag kan det vara svårt att föreställa sig men i början av 1950-talet var det fortfarande en badvik där stora delar av hamnbassängen ligger i dag. Hamnen har växt i omgångar.
Innan Gyproc och Eternitrör etablerades i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet var området där de kom att byggas en havsvik där ungar och vuxna badade.
Det senaste året har miljökonsultföretaget Structor undersökt marken i hamnområdet. Frågan är vilka föroreningar som finns här och i vilken mån som marken måste saneras innan Västerport kan byggas. Structor ska rapportera sitt arbete till kommunen senare i vår.
Många varbergare minns hur det såg ut här när föroreningarna kom på plats, när dumpen fortfarande fanns.
BJÖRN JOHANSSON ÄR en av dem. Han började arbeta på kommunen 1955 och genom sitt arbete som ”pinnapojk” och senare mättekniker såg han många byggen i stan växa fram. Fotografier ur hans samling vittnar om områdets förvandling från ödemark till soptipp till hamnområde.
OMRÅDETS FÖRÄNDRING under 1900-talet kan sammanfattas i några korta punkter: Getterövägens tillkomst 1936, dumpens expansion fram till dess stängning i mitten av 1970-talet och hamnens expansion.
– Samma år som jag började jobba i kommunen började man fylla ut med grus inför bygget av Gyproc, minns Björn Johansson.
–Hela området var rena rama ödemarken innan. Det enda som låg där bortåt var den stora kokshögen. Den låg ungefär där Flisan ligger i dag. Koksen kom med båtar till hamnen och så kördes den till högen med lastbilar som tippade den där. Jag tror att det var ett slags beredskapslager.
Slakteriavfall, sopor och gamla bilar – allt slängdes på gamla dumpen. Senare i vår kommer rapporten om hur marken mår. I väntan på den slängde vi en blick i backspegeln.
”Gubbarna som jobbade på dumpen hade en liten bod där de drack kaffe och åt mat. Den flyttade man med sig allteftersom dumpen växte”
BJÖRN JOHANSSON
EN AV BILDERNA i samlingen föreställer två flickor badandes i Getteröviken. I bakgrunden på bilden syns Monark. Det är svårt att peka ut exakt var bilden togs men rimligtvis är det någonstans där Gyproc senare byggdes.
– Jag badade aldrig där men jag minns att det var en stor vik där. Det var många som cyklade ner och badade där, det var ju nära för de som bodde på norr.
Ungefär där reningsverket ligger i dag låg Stallarna och där var en
vattensamling där Björn Johansson och många andra åkte skridskor om vintern, under 1940- och delar av 1950-talet.
– Ibland var isen riktigt blå och lila. Det måste ha varit Monark och Gunnebo som hade sina utsläpp åt det hållet. Det fanns inga andra industrier där.
STADENS SOPTIPP ”DUMPEN” växte med åren, från söder till norr tills den stängdes i mitten av 1970-talet.
– Det var sump- och träskmark i det området innan. Där dumpades allting. Det var ingen sortering över huvud taget. Bilvrak, rivningsmassor, sopor... Slakteriet hade en egen grop som de hade vallat in. Blodgropen kallades den, säger Björn Johansson och rynkar på näsan åt minnet av lukten.
– Gubbarna som jobbade på dumpen hade en liten bod där de drack kaffe och åt mat. Den flyttade man med sig allteftersom dumpen växte.
KOMMUNEN HAR INGEN ambition att bygga bostäder i det nordligaste området. Här räknar man med att marken är så förorenad att den inte är lämplig för bostäder. Möjligen kommer området att planeras som ett grönområde.
Men stora delar av hamnområdet av det övriga hamnområdet ska kunna hysa bostäder. Kommunen räknar med att marken är förorenad, men inte värre än att den ska gå att sanera till en rimlig kostnad. Vad Structors rapport kommer att visa och rekommendera återstår att se.