Jag satt och ga­pa­de som en få­gel­holk

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - PER KÅGSTRÖM 010-471 51 33 pk@hal­lands­pos­ten.se

Ibland känns det som om fram­ti­den var i går och att li­vet går i re­pris. Åt­minsto­ne kul­tur­li­vet. De fles­ta mu­sik­pro­gram i tv hand­lar om går­da­gens lå­tar som tol­kas på nytt sätt av and­ra ar­tis­ter el­ler ner­vö­sa Idol-del­ta­ga­re, och det görs stän­di­ga ”re­ma­kes” – upp­da­te­ra­de ver­sio­ner med nya skå­de­spe­la­re – av gam­la suc­cé­fil­mer.

Dess­utom åter­kom­mer klas­sis­ka tv-pro­gram i mo­dern ko­stym. För­ra året kun­de vi se en glät­tig va­ri­ant av ”Frå­ga Lund” och nu har SVT åter­upp­väckt en an­nan fa­vo­rit från min barn­dom: frå­ge­spor­ten ”Kontra­punkt”, i den nya upp­la­gan kal­lad ”Kul­tur­frå­gan Kontra­punkt”.

Ori­gi­nal­pro­gram­met bör­ja­de sän­das 1964 och lyc­ka­des tack va­re den milt sagt färg­star­ke pro­gram­le­da­ren Sten Bro­man få svens­ka fol­ket in­tres­se­rat av klas­sisk mu­sik. El­ler åt­minsto­ne av vil­ka av de täv­lan­de la­gen som kun­de mest.

Vi ha­de ing­en aning om sva­ren på de ab­surt kni­vi­ga frå­gor­na, men satt än­då som klist­ra­de.

”KUL­TUR­FRÅ­GAN KONTRA­PUNKT” ÄR en täm­li­gen var­sam mo­der­ni­se­ring, med ett nå­got bre­da­re per­spek­tiv. För­u­tom klas­sisk mu­sik för­vän­tas de täv­lan­de kän­na till di­to konst och lit­te­ra­tur.

Svå­rig­hets­gra­den på frå­gor­na är dock på fort­satt hög ni­vå; det fram­gick av pre­miä­ren på ons­da­gen i för­ra vec­kan.

Jag kun­de näs­tan ingen­ting – men det kän­des bra. Det får gär­na va­ra svårt, jag gil­lar att lä­ra mig nya sa­ker.

Jag an­ser mig va­ra re­la­tivt kun­nig när det gäl­ler kultur – det är fak­tiskt mitt ar­be­te – men här satt jag och ga­pa­de som en få­gel­holk.

Nej, jag ha­de in­te hört Dvoráks ”Sång­en till må­nen”. Jag ha­de för­mod­li­gen sett van Gog­hs tav­la ”Po­ta­tisä­tar­na” och de­fi­ni­tivt läst Ju­les Ver­nes ”Från jor­den till må­nen” i min ung­dom, men in­te tu­san kom jag ihåg det nu. Fram­för te­ven.

Jag kun­de näs­tan ingen­ting – men det kän­des bra. Det får gär­na va­ra svårt, jag gil­lar att lä­ra mig nya sa­ker.

Det finns an­nars en ten­dens i da­gens tv-un­der­håll­ning att allt ska va­ra lätt som en plätt. Al­la ska kun­na allt. Al­la ska med.

Där­för häl­sar jag den ny­gam­la frå­ge­spor­ten med gläd­je. Så­väl pro­gram­le­da­re som do­ma­re och täv­lan­de känns i och för sig ste­la men det blir sä­kert bätt­re med ti­den.

DÄ­RE­MOT BLIR DET för­stås ald­rig sam­ma suc­cé som un­der Sten Bro­mans da­gar. Det har ba­ra fun­nits en så­dan man, och på den ti­den ex­i­ste­ra­de en­dast en ka­nal. När vi väl satt i tv-sof­fan fanns det inga al­ter­na­tiv.

I dag kan vi tryc­ka på fjärr­kon­trol­len di­rekt nå­got känns trå­kigt.

Men jag lo­var att sit­ta kvar fram­för ”Kul­tur­frå­gan Kontra­punkt” och hop­pas på mer spän­ning. I pre­miä­ren var lag Eb­ba Witt-bratt­ström allt­för över­läg­set, tryggt vi­lan­de på två full­blo­di­ga kul­tur­män. En av dem, Gö­ran Ga­de­man, ha­de ryk­te om sig att va­ra vas­sa­re än goog­le på sin ar­bets­plats: Gö­te­borgso­pe­ran.

Själv får jag gläd­ja mig åt att han och öv­ri­ga täv­lan­de gick bet på en frå­ga – som jag kun­de. Jag viss­te att John Len­nons bok het­te ”In his own wri­te”. Jag är bäst. På en frå­ga.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.