En dag om året är ”fa­ke news”okej

Hallands Nyheter - - Ledare - Cen­ter­pres­sens Ny­hets­by­rå EVA BOFRIDE

Fle­ra svens­ka me­di­er av­stod från att pub­li­ce­ra april­skämt. Or­sa­ken var sprid­ning­en av fals­ka ny­he­ter. I en tid när det var gi­vet vad som var skämt och vad som var på all­var – även om skäm­tet ska lig­ga nä­ra san­ning­en för att va­ra lyc­kat – ha­de vi ett an­nat lä­ge än i dag.

Ett skämt om året, som dess­utom all­tid av­slö­jas da­gen ef­ter, ska­dar in­te tro­vär­dig­he­ten. Men i en tid när skämt och på­hit­ta­de ny­he­ter är var­dag blir det mind­re loc­kan­de att med­ve­tet lu­ra lä­sar­na.

Ty­värr är det in­te för­bju­det att re­gel­bun­det spri­da lögn­er. Det har länge fun­nits mind­re grup­per som i över­ty­gel­sen om att va­ra stän­digt lu­ra­de av sta­ten och en glo­bal sam­man­svärj­ning, dri­vit eg­na ny­hets­för­med­ling­ar där ”san­ning­ar­na” har av­slö­jats.

Skill­na­den mot de se­nas­te årens ”san­nings­spri­da­re” är att des­sa har en po­li­tisk agen­da att ska­pa ett miss­tro­en­de mot sta­ten och fria me­di­er. Of­ta finns det ett spår av san­ning i de ny­he­ter man för­med­lar, skill­na­den är det man kryd­dar med sånt som in­te är sant och som man där­för in­te kan lä­sa om i tra­di­tio­nel­la me­di­er. Det­ta ut­gör då ”beviset” för mörk­ning­en, att ing­en an­nan be­rät­tar ”he­la san­ning­en”.

När till­räck­ligt många är till­räck­ligt miss­tänk­sam­ma öpp­nas möj­lig­he­ter­na för in­skränk­ning­ar i de­mo­kra­tin och po­li­tisk styr­ning av vå­ra me­di­er. Vi har sett det hän­da för­ut.

VAD ÄR DÅ mot­med­let mot den­na ut­veck­ling? Man kan tyc­ka att det är gi­vet: en ökad sats­ning på kva­li­ta­tiv jour­na­li­stik, som ger bak­grun­der och för­djup­ning, för­kla­rar och folk­bil­dar.

Ty­värr har tra­di­tio­nel­la me­di­er in­te all­tid lyc­kats med det­ta. Istäl­let har man fo­ku­se­rat på att dri­va tra­fik till si­na eg­na saj­ter, i hopp öka­de in­täk­ter. Allt fär­re pri­o­ri­te­rar ty­värr en pre­nu­me­re­rad tid­ning, oav­sett om den ges ut på pap­per el­ler di­gi­talt. Och an­non­sö­rer­na hit­tar and­ra sätt att få ut si­na bud­skap.

Dä­re­mot har in­te ef­ter­frå­gan på jour­na­li­stik mins­kat, pro­ble­met är att hit­ta sy­stem där ny­hetskon­su­men­ten ser nyt­tan av att be­ta­la för jour­na­li­sti­ken. Att lu­ra lä­sa­ren att klic­ka på en länk el­ler be­ta­la för nå­got som in­te upp­fyl­ler lä­sa­rens för­vänt­ning­ar är helt fel att gå. Det om in­te an­nat bor­de vi ha lärt oss vid det här la­get. Me­diebran­schen be­hö­ver stär­ka sin tro­vär­dig­het, in­te säl­ja ut den.

KONCERNEN MITTMEDIA ÄR den som mest mål­med­ve­tet för­sökt läm­na pap­per­se­ran bakom sig ge­nom att fo­ku­se­ra på de di­gi­ta­la ka­na­ler­na. De fles­ta and­ra me­di­e­hus har följt ef­ter. För en tid se­dan avi­se­ra­des att koncernen dra­git ner på tak­ten i det­ta ar­be­te och ny­li­gen kom ny­he­ten att man vän­der helt om och istäl­let ny­sat­sar på pap­pers­tid­ning­ar­na.

Fo­ku­set på dis­tri­bu­tions­ka­na­ler­na har ta­git myc­ket kraft. Det är in­te ka­na­len som av­gör om nå­got blir läst el­ler klic­kat på. Det är vär­det av in­ne­hål­let. Den 1 april får man stå ut med ris­ken att ut­sät­tas för fa­ke news. Öv­ri­ga da­gar ska man kun­na li­ta på sin tid­ning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.