Conchas film gör traumat till fiktion
Den 7 april har regissören Manuel Conchas film, Den enda vägen, premiär. Filmen har inspirerats av skjutningarna som satte Malmö i skräck.
Två bröder blir brutalt beskjutna på en öppen gata. Ena brodern blir förlamad och måste opereras. Den andra brodern tar på sig att samla ihop pengar till en operation i Köpenhamn, eftersom de svenska köerna är för långa.
– Någonstans handlar filmen om hur långt du är beredd att gå för någon du älskar, säger regissören Manuel Concha.
HÄNDELSEN ÄR BASERAD på Peter Mangs skjutningar i Malmö. Manuel Concha vill visa livet efteråt för de som blev utsatta för Mangs dåd, även om namnet aldrig nämns.
Skottsalvan som inleder berättelsen sätter snabbt i gång en ryktesspridning mot bröderna själva, något Manuel Concha menar inte är något ovanligt.
– I dag tänker vi att det måste vara en kriminell uppgörelse när någon blir skjuten. Nyligen blev en 16-årig pojke skjuten i Malmö. I media står det att han var omtyckt, men samtidigt att han kanske var kriminell. Samma meningar användes mot folk när Peter Mangs gick runt och sköt, fortsätter han.
Bröderna Daniel och Mikael Cvetkovic, som spelar bröderna Alex och Michel i filmen, är precis som Manuel Concha uppväxta i Malmöstadsdelen Lindängen, där stora delar av historien utspelar sig. Alla tre har upplevt både Mangs skräck och att brottsoffer i skottlossningar snabbt misstänkliggörs både av polis och av allmänhet. Det har gjort avtryck i filmen på olika sätt.
– Det finns en scen där lillebrodern säger ”Det spelar ingen roll om vi är födda här, vi ser inte ut som dem och det är vårt problem”. När han sa det började han själv få tårar i ögonen och sa till mig, ”Jag förstår till 100 procent vad det här är, för det här har jag sett”.
FILMEN HADE SMYGPREMIÄR på Göteborgs filmfestival och trailern har fått tusentals visningar på Facebook. Inför Göteborgs filmfestival 2014 gjordes också filmen i ett kortare format, vann Publikens pris, och blev inbjuden till filmfestivalen i Cannes. Trots att filmen har spelats in under flera år, kommenterar fortfarande folk filmens aktualitet på grund av alla skjutningar i Malmö.
– VARJE ÅR har folk sagt att det är en högaktuell film. Det är en stor sorg för att det betyder att på de fem år som vi har jobbat med filmen har det inte hänt så mycket.