Kvinnor fastnar på jourboenden
Bostadsbristen gör att sju av tio på flykt nekas skydd
Kvinnor som flytt undan våld tvingas bo kvar på kvinnojourernas boenden allt längre tid. På fyra år har antalet dygn som kvinnor bor på jourerna ökat med över 20 dagar. Följden blir att jourerna tvingas neka sju av tio nya som söker stöd.
Det blir allt svårare för kvinnor att komma vidare från kvinnojour till permanent bostad, enligt ny statistik från kvinnojourförbundet Unizon. I fjol bodde kvinnor i snitt 61 dygn på Unizons skyddade boenden, jämfört med 40 dygn för fyra år sedan – en ökning med 50 procent.
Förklaringen är bostadsbristen.
– Det handlar om att de inte kan flytta ut när de är redo att flytta ut, för att det inte finns en permanent bostad för dem. Konsekvensen blir att hela det vanliga livet stannar upp. Det blir svårt att börja ett liv fritt från våld, att söka nya jobb eller börja studera, säger Olga Persson, generalsekreterare på Unizon.
När tiden på jouren rinner ut står valet för många mellan att gå tillbaka till den man som misshandlat dem eller bli hemlös. Tidigare undersökningar har visat att åtta av tio kommuner brister i stödet till den här gruppen. Kvinnor hänvisas till allt från osäkra andrahandskontrakt till plats på vandrarhem. En del ser till slut inget annat val än att återvända hem, vilket kan få katastrofala följder.
När kvinnor blir kvar på jourernas boenden skapar det också brist på platser, vilket gör att färre nya kvinnor och barn får stöd. I fjol fick enbart tre av tio som sökte skydd plats på Unizons kvinnojourer.
– Att vi nekar många är olyckligt på flera olika sätt. När det är en akut situation och kvinnan är motiverad att lämna en våldsam man är det viktigt att samhället agerar snabbt, så att hon inte blir övertalad att gå tillbaka till en våldsam man som hotar och förföljer henne, säger Olga Persson.
För att lösa problemet måste politiska insatser till – och det är inte enbart en fråga för socialtjänsten, framhåller hon.
– Frågan behöver definitivt lyftas upp på en annan nivå. Både med privata och kommunala bostadsbolag men också givetvis med politikerna som fattar beslut om på vilket sätt vi bygger bostäder. Att ensamstående mammor som vill starta ett liv utan en våldsam man faktiskt ska ha möjlighet att kunna bo någonstans, säger Olga Persson.
Åtgärder hon nämner är samarbete mellan kommuner och bostadsbolag, hyresgarantier och speciella förturssystem för våldsutsatta.
Anja Haglund/tt