Fat­her John Mi­sty – be­gå­vad, be­svär­lig

Hallands Nyheter - - Skivrecensioner - JAN ANDERSSON

Jag tror in­te att Fat­her John Mi­sty är värl­dens ar­gas­te man. In­te alls. Du kan sä­kert hit­ta nå­gon som är mer upp­re­tad, nå­gon­stans, om du le­tar en stund.

Där­e­mot mås­te han nog va­ra en av värl­dens mest il­lu­sions­lö­sa, upp­giv­na och miss­trog­na män.

HERREGUD VAD TRÖSTLÖS han lå­ter i självre­flek­te­ran­de, lång­sam­ma och av­ska­la­de Lea­ving LA, det nya al­bu­mets tio ver­ser och tret­ton minuter långa mag­num opus med käns­ligt strå­kar­range­mang av den brit­tis­ke ba­sis­ten och ton­sät­ta­ren Ga­vin Bry­ars.

KAN TILLVARON VA­RA så här elän­dig? Är det verk­li­gen så il­la? Bå­de ja och nej. Det är som att sträck­lä­sa Cor­mac Mc­cart­hys Vägen el­ler plö­ja sista sä­song­en av The Wal­king De­ad, som­na i sof­fan och vak­na upp till nyheter om Do­nald Trump, Syrien och Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na. Det är till­räck­ligt il­la.

Även i wrol­len som still­sam och klar­synt mi­san­trop är Fat­her John Mi­sty un­der­hål­lan­de, lyss­na ba­ra på ti­tel­spå­ret Pu­re come­dy el­ler snyg­ga Things it would ha­ve be­en hel­p­ful to know be­fo­re the re­vo­lu­tion, men jag fö­re­drar det skö­na gung­et och den på­tag­li­ga pop­käns­lan som dri­ver en låt som To­tal en­ter­tain­ment fo­re­ver.

Givetvis rik­tar Fat­her John Mi­sty även här sitt ljus mot den skröp­li­ga mänsk­lig­he­ten. Han tar strid mot vår tids för­dum­ning och yt­lig­het, ser det som sin pri­mä­ra upp­gift att av­slö­ja för­lju­gen­het och allt slags hyck­le­ri, och han väg­rar obön­hör­li­gen att jam­sa med i tillvaron.

När hans ver­ba­la bredsi­dor träf­far rätt, när hu­morn och den syl­vas­sa iro­nin sit­ter mitt i prick, då räc­ker det fak­tiskt med att lä­sa text­häf­tet. El­ler den 10 000 tec­ken långa es­sän om män­ni­skans ex­i­sten­ti­el­la pro­blem som Josh Tillman (Fat­her John Mi­s­tys verk­li­ga namn) har skri­vit på kon­vo­lu­tet. Helt klart är det­ta en ar­tist som har myc­ket på hjär­tat, och det är kanske in­te all­tid så att han kan sjunga sig fri från si­na fun­de­ring­ar. Kanske bor­de han skri­va en bok el­ler en pjäs?

Sam­ti­digt är gi­tar­ris­ten, pi­a­nis­ten och sång­a­ren Fat­her John Mi­sty nå­got av ett mu­si­ka­liskt ge­ni som när han vill - och till sy­nes ut­an stör­re pro­blem - kan ploc­ka det bäs­ta hos yvi­ga pi­a­no­roc­ka­re som El­ton John, Bil­ly Jo­el och Le­on Rus­sell och to­na ned till­ta­let, skra­pa bort det över­las­ta­de och skapa nå­got rakt ige­nom eget, nå­got ori­gi­nellt och nå­got som emel­lanåt även mu­si­ka­liskt träf­far pre­cis rätt.

SINGER/SONGWRITER

FAT­HER JOHN MI­STY Pu­re come­dy (Bel­la Uni­on/bor­der)

SOM HAN GJOR­DE på sin för­ra plat­ta I lo­ve you ho­ney­be­ar, ett av 2015 års all­ra bäs­ta al­bum, ett mäs­ter­verk fyllt av håg­lö­sa hits och älsk­vär­da syr­lig­he­ter. Kanske var mi­na för­hopp­ning­ar den här gång­en för högt ställ­da, läng­an ef­ter ett nytt Fat­her John Mi­sty-al­bum allt­för stor, för det­ta är såklart fullt god­känt. Snyggt, still­samt och syl­vasst.

Men in­te mer än så.

Bild: TT

SYLVASS. Fat­her John Mi­s­tys kon­sert på Way out West 2015 är en av fes­ti­va­lens all­ra bäs­ta spel­ning­ar nå­gon­sin, och hans för­ra al­bum är ett mind­re mäs­ter­verk. Nya al­bu­met där­e­mot är helt okej, men in­te myc­ket mer än så.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.