Father John Misty – begåvad, besvärlig
Jag tror inte att Father John Misty är världens argaste man. Inte alls. Du kan säkert hitta någon som är mer uppretad, någonstans, om du letar en stund.
Däremot måste han nog vara en av världens mest illusionslösa, uppgivna och misstrogna män.
HERREGUD VAD TRÖSTLÖS han låter i självreflekterande, långsamma och avskalade Leaving LA, det nya albumets tio verser och tretton minuter långa magnum opus med känsligt stråkarrangemang av den brittiske basisten och tonsättaren Gavin Bryars.
KAN TILLVARON VARA så här eländig? Är det verkligen så illa? Både ja och nej. Det är som att sträckläsa Cormac Mccarthys Vägen eller plöja sista säsongen av The Walking Dead, somna i soffan och vakna upp till nyheter om Donald Trump, Syrien och Sverigedemokraterna. Det är tillräckligt illa.
Även i wrollen som stillsam och klarsynt misantrop är Father John Misty underhållande, lyssna bara på titelspåret Pure comedy eller snygga Things it would have been helpful to know before the revolution, men jag föredrar det sköna gunget och den påtagliga popkänslan som driver en låt som Total entertainment forever.
Givetvis riktar Father John Misty även här sitt ljus mot den skröpliga mänskligheten. Han tar strid mot vår tids fördumning och ytlighet, ser det som sin primära uppgift att avslöja förljugenhet och allt slags hyckleri, och han vägrar obönhörligen att jamsa med i tillvaron.
När hans verbala bredsidor träffar rätt, när humorn och den sylvassa ironin sitter mitt i prick, då räcker det faktiskt med att läsa texthäftet. Eller den 10 000 tecken långa essän om människans existentiella problem som Josh Tillman (Father John Mistys verkliga namn) har skrivit på konvolutet. Helt klart är detta en artist som har mycket på hjärtat, och det är kanske inte alltid så att han kan sjunga sig fri från sina funderingar. Kanske borde han skriva en bok eller en pjäs?
Samtidigt är gitarristen, pianisten och sångaren Father John Misty något av ett musikaliskt geni som när han vill - och till synes utan större problem - kan plocka det bästa hos yviga pianorockare som Elton John, Billy Joel och Leon Russell och tona ned tilltalet, skrapa bort det överlastade och skapa något rakt igenom eget, något originellt och något som emellanåt även musikaliskt träffar precis rätt.
SINGER/SONGWRITER
FATHER JOHN MISTY Pure comedy (Bella Union/border)
SOM HAN GJORDE på sin förra platta I love you honeybear, ett av 2015 års allra bästa album, ett mästerverk fyllt av håglösa hits och älskvärda syrligheter. Kanske var mina förhoppningar den här gången för högt ställda, längan efter ett nytt Father John Misty-album alltför stor, för detta är såklart fullt godkänt. Snyggt, stillsamt och sylvasst.
Men inte mer än så.