För Jenny handlar dans om känsla
LET’S DANCE: TESTAR GRÄNSER I DANSVÄRLDEN
När hon var ny i Varberg letade hon efter möjligheter att sätta igång olika projekt. Hon märkte snart att det inte kändes lika lätt som i Göteborg att hitta lokaler lämpliga för dansklubbar och kurser.
– Jag sneglade på dåvarande Ungdomens Hus i Rådhuset, tänk om jag fått öppna ett danspalats där.
Det är mycket i Jenny Ammilons liv som handlar om rörelse i olika former. Sedan nio år driver hon yogastudion Himmel och Jord i Varberg.
– Det var nästan så att lokalen bestämde min inriktning eftersom den var för liten för att användas som dansstudio.
NÄR HON VAR yngre studerade hon rytmik på Artisten i Göteborg och undervisade i lindy hop, jazz och afrikansk dans. Hon menar att det är bra och viktigt att få utlopp i kroppen, inte enbart som vanlig, traditionell träning utan också i rörelse som utrycker en känsla. Själv provar hon gärna nya former av att röra sig till musik, till exempel kontaktimprovisation och frigörande dans.
– I vår kultur lever vi väldigt mycket i våra huvuden. Det innebär att vi inte alltid har den kontakt med våra kroppar som vi borde ha. Genom dans, somatics, yoga och andra inkännande rörelseformer lär vi känna oss själva bättre och får möjlighet att bryta invanda mönster, säger Jenny.
Hon gillar att bryta mönster. En sådan sak är att hon var en av de första av Lindyhop-tjejerna i Göteborg som även började föra.
– Jag var nyfiken på att få vara den som styr helt enkelt. Men ibland vill jag bara dansa själv, och då gör jag det även om det är ett pardansställe. Jag har nog varit lite gränsöverskridande i de sociala ramarna i dansen, säger Jenny Ammilon.
Tidigare dansade hon mycket lindyhop och hade kurser tillsammans med sin man men numera blir det mest bluesdans.
– Min kropp är inte lika lätt och snabb längre även om jag är mer följsam och mjukare än förr. Jag älskar att dansa lindyhop men efter 40 dras jag mer till de suggestiva, sugande tongångarna och de långa pauserna. Och när jag väl dansar med min man så vill jag vara nära, säger hon.
Nu har hon börjat fantisera om att öppna en jazz och bluesklubb med dans på Hallands Teater. Namnet är redan klart, hon skulle kalla den för ”Mood Indigo”.
På frågan om vilken typ av musik hon föredrar ger hon exempel som Al Greene, Aretha Franklin, Billy Holiday och Nina Simone.
– Jag går igång på musik som känns i magen som soul, jazz, funkig disco och R&B. Det ska vara en tyngd med en skön puls, säger Jenny Ammilon.
Jenny Ammilon är en hängiven dansare men numera tar hon mest en svängom hemma på matsalsgolvet. – Jag saknar en arena för dans och musik här i Varberg, säger hon.
SOM DEN UTPRÄGLADE dansmänniska hon är gungar hon med i rörelsen när hon talar om känslan hon får när hon inte kan sitta still.
– Till en viss sorts musik måste man bara dansa. Om det svänger och det känns som om man vill så tycker jag att man lika gärna kan ställa sig upp och låta dansen leva i kroppen.
Alla människor känner inte likadant men Jenny menar att de flesta kanske vill dansa men helt enkelt inte känner att de kan.
– Man kan lära sig. Även dansen har sitt abc; rörelser, steg, rytmer, dynamik och därigenom kommer det personliga uttrycket fram.