Kärleken förde kaptenen i hamn
Under sommarens segelfest är Roland Strohmeijer från Träslövsläge hamnkapten. Första gången han besökte Halmstad hade han just träffat en flicka ....
Segelfartygen i The Tall Ships Races kom inte bara till Halmstad med en härlig hamnfest 2011. Där mötte också fartygsofficeren Roland volontären Ellekari första gången.
Roland Ströhmeijer är hamnkapten i Halmstad när de första segelfartygen anländer inför starten av The Tall Ships Races 2017 den 3 juli i sommar.
Han började jobba med projektet redan i januari, hittills har det inneburit helt normala arbetsdagar. Det har till och med funnits utrymme för lite ledighet, då Roland Ströhmeijer passade på att segla. Vad annars?
MEN UNDER SEGELFESTENS starthelg blir det allt annat än segling för honom. Inte ens när den officiella starten går och fartygen paraderar iväg ut ur hamnen, mot Tylön som ett vackert pärlband, är han med dem på havet.
– Skeppen behöver fylla på färskvatten när de kommer hit, få hjälp med att bli av med sitt avfall, de behöver förnödenheter, en del behöver hjälp med att laga saker. Besättningarna kan behöva köpa saker, tvätta kläder, en del vill veta vad de kan göra i här, andra kanske till och med behöver hjälp med att ta sig till eller ifrån Halmstad, säger Roland Ströhmeijer och delar med sig av en liten, men värdefull detalj:
– Jag minns känslan efter att ha varit ute till havs i två veckor. Man har tvättat sig, men känner sig ändå inte riktigt ren. Då betyder en dusch väldigt mycket.
HANS ERFARENHET ÄR att besättningarna från våra delar av Europa troligen inte har några nämnvärt stora problem när de kommer in i hamn.
”Vi gick till och med upp på Kebnekaise – för att känna efter ordentligt”.
ROLAND STRÖHMEIJER Hamnkapten under The Tall Ships Races 2017
– Men vi har också skepp från exempelvis Brasilien och Ryssland, de behöver veta betydligt mer om Halmstad för att få ut mer av sin ledighet.
ROLAND STRÖHMEIERS STYRKA som ”Harbour master”, som är den engelska titeln på hans uppdrag, är att han redan varit med om det stora äventyret massor av gånger. Han har kommit till hamnar, oftast ombord på nästan 60 meter långa Eendracht, såväl som trainee, frivillig besättningsman och senare också som ordinarie medlem i besättningen och ännu längre fram som överstyrman. Han har dessutom arbetat i Rotterdams hamn, med uppgifter som är snarlika uppdraget som hamnkapten.
– Mina förväntningar när skeppen kommer är att besättningarna gör dem fina, med flaggspel, lyktor och om det går att de har segel uppe. Jag vet att till exempel de brasilianska sjömännen kommer att vara riktigt snygga i sina uniformer. Nästan alla skeppen kommer att vara öppna för besökare.
VISSHETEN SOM GÖR honom trygg inför utmaningen, att ansvara för allt som besättningarna kan behöva hjälp med, är att han ser deras behov. Han har levt på sjön. Han är visserligen bara 31 år gammal, men har erfarenhet nog för att fylla en kaptensuniform med råge.
– Sjömanslivet är utvecklande. The Tall Ships Races fokuserar på de unga, men att ingå i en besättning är en nyttig erfarenhet för alla, oavsett ålder.
DET VAR HANS föräldrar som tog honom ut på havet. Hans familj bor strax utanför Rotterdam i Holland och köpte en segelbåt när Roland Ströhmeijer var fyra år. Mycket av fritiden under uppväxtåren tillbringades i segelbåten. Efter gymnasiet funderade han på vad han skulle ”göra med resten av livet” och sprang av en slump på möjligheten att bli trainee på Eendracht.
– Jag hade en uppgörelse med mina föräldrar. De frågade hur jag ville göra, körkort eller segla hela sommaren? Jag struntade i körkortet ...
BESLUTET BLEV HELT livsavgörande. Efter två år på skeppet erbjöds han att bli frivillig besättningsman. Det tog honom vidare till en lång rad Tall Ships-events och efter fyra års utbildning på sjöfartshögskolan i Rotterdam också till ett yrke som kapten, på ett fartyg som bland annat röjer minor i havet norr om Holland och Tyskland.
Steget att prova livet på de stora segelfartygen är också förklaringen till att han numera bor i Träslövsläge och jobbar i Halmstad.
UNDER SOMMAREN 2011, när The Tall Ships Races senast gästade Halmstad var Ellekari Haraldson med på Eendracht som trainee på sträckan från Stavanger. De fick bra kontakt, behöll den under åren som följde och bestämde sig några år senare för att träffas och känna efter ordentligt vad det var de kände.
– Hon studerade utomlands och jag fortsatte segla. Timingen var inte perfekt när vi möttes. Men 2014 träffades vi igen, det kändes så bra att vi tillbrigade större delen av det året tillsammans. Vi pendlade mellan Sverige och Holland för att kunna ses och känna efter vad vi kände för varandra. Vi gick till och med upp på Kebnekaise – för att känna efter ordentligt, skrattar Roland Ströhmeijer.
HAN ÄR ÖVERTYGAD om att besättningarna på de gästande skeppen kommer att trivas under helgen i Halmstad.
Det gjorde han när han kom hit 2011. Den svenska modellen står för ordentlighet och noggrann planering, men också delaktighet. Faktorer som de ansvariga på besättningarna uppskattar.
– De har redan så mycket eget ansvar, det är skönt att känna att man får besked som man kan lita på, utan att känna att man behöver kontrollera dem en gång extra. Det ger besättningarna mer vila, beskriver Roland Ströhmeijer.