Bris­ter oro­ar go­de män

ENSAMKOMMANDE. När go­de män slår larm om miss­för­hål­lan­den bör det tas på all­var. De är vik­ti­ga kug­gar i in­teg­ra­tions­hju­let.

Hallands Nyheter - - Ledare - MARIA HALDESTEN 010-471 53 70 maria.haldesten@hn.se

LEDARREPORTAGE 20/4. Byn at­tac­ke­ra­des, barn och vux­na dö­da­des och poj­ken fick fly hals över hu­vud. I tu­mul­tet kom han bort från si­na för­äld­rar. Ef­ter ett tag hit­ta­de fem­ton­å­ring­en sin äld­re sys­ter med ma­ke och de på­bör­ja­de den långa flyk­ten till fots. Till slut nåd­de de Sve­ri­ge och trygg­he­ten.

– Min poj­ke har be­rät­tat att de var liv­räd­da i bör­jan. Själv var han oro­lig, sak­na­de si­na för­äld­rar och vil­le ba­ra hem igen. Men ef­ter många tu­rer stod det klart att det in­te fanns nå­gon kvar i hem­lan­det som kun­de ta emot ho­nom, be­rät­tar He­lén An­ders­son, god man för poj­ken. Vi kan kal­la ho­nom ”Ber­til”.

I BÖR­JAN MÅDDE Ber­til väl­digt då­ligt. Det tog ett tag in­nan han kom igång med sko­la. Ompla­ce­ring­ar och ore­da kring bo­en­de­na, det­ta i sam­band med att Mi­gra­tions­ver­ket skul­le stänga fle­ra hal­länds­ka an­lägg­ning­ar, för­svå­ra­de hans möj­lig­he­ter att slå sig till ro.

– Kom­mu­ni­ka­tio­nen med oss go­de män fun­ge­ra­de in­te. Rätt som det var var Ber­til för­svun­nen från det förs­ta bo­en­det i Var­berg. Jag fick sö­ka runt ef­ter vart han och sys­terns fa­milj flyt­tats. Och när vi väl kom dit, fick vi dör­ren stängd fram­för an­sik­tet. Äga­ren för­kla­ra­de att ”vi sit­ter i mö­te, ni kom­mer in­te in här”. Så fick upp­rör­da åka där­i­från, be­rät­tar He­lén An­ders­son.

DÄREFTER FICK GO­DE man­nen skäl att oroa sig för mil­jön på bo­en­det – som Jo-an­mälts för då­lig stan­dard. Mot den bak­grun­den var näs­ta om­pla­ce­ring in­te helt oväl­kom­men. Pro­ble­met var ba­ra, åter­i­gen, att hon som go­de man in­te in­for­me­ra­des om flyt­ten.

– Så har det va­rit, gång på gång. Vid ett till­fäl­le, när jag ring­de och ifrå­ga­sat­te han­te­ring­en, fick vi sva­ret från en per­son på so­ci­a­len att ”du skall väl va­ra glad att de in­te bor på ga­tan” sä­ger He­lén ir­ri­te­rat.

HON ÄR IN­TE en­sam om sin upp­le­vel­se. Hen­nes ma­ke, Mor­gan be­rät­tar lik­nan­de histo­ri­er om ”si­na två poj­kar”.

– Det är helt orim­ligt att vi som go­de män in­te får ve­ta vad som hän­der, att vi stän­digt mås­te ja­ga in­for­ma­tion och hål­la ord­ning på reg­ler för myn­dig­hets­per­so­ner som bor­de kun­na dem. Det finns en hel del som bris­ter, bi­drag be­ta­las in­te ut i tid och här­för­le­den skic­ka­des en poj­kes nya Id-kort till fel bo­en­de. Vid ett till­fäl­le, när en poj­ke flyt­ta­des, glöm­de man upp­ly­sa om att det fanns barn med, sä­ger Mor­gan An­ders­son.

UPPGIFTERNA ÄR OROVÄCKANDE. HN ring­er so­ci­al­tjäns­ten för att få en för­kla­ring till in­for­ma­tions­bris­ten i sam­band med ompla­ce­ring­ar. Där ut­ta­lar man sig in­te om en­skil­da fall, men kan re­so­ne­ra i ge­ne­rel­la ter­mer

– Jag kan var­ken för­stå el­ler för­kla­ra hur nå­got så­dant här har in­träf­fat. Det här är ing­et jag kän­ner igen, sä­ger Ann Dahl, en­hets­chef på barn och fa­mil­je­en­he­ten.

VISST KAN MIGRATIONSVERKETS snab­ba be­slut om av­veck­ling och ompla­ce­ring­ar in­ne­bä­ra en ut­ma­ning för so­ci­al­tjäns­ten. Men kon­tak­ten med al­la be­rör­da skall fun­ge­ra.

– Den go­de man­nen är en jät­te­vik­tig per­son, un­der­stry­ker Ann Dahl.

Än­då fun­ge­rar in­te all­tid sam­ar­be­tet, att dö­ma av upp­gif­ter från yt­ter­li­ga­re en god man som vän­der sig till re­dak­tio­nen men vill va­ra ano­nym.

INFORMATIONSBRIST ÄR DOCK in­te en­da be­kym­ret. För­änd­ra­de er­sätt­nings­reg­ler får Mor­gan An­ders­son att ifrå­ga­sät­ta hur det står till med sy­nen på de män­ni­skor som fri­vil­ligt tar den här ty­pen av upp­drag.

– Hu­vud­syf­tet med för­änd­ring­en är att det va­rit för stor skill­nad i ar­vo­de­ring­en av go­de män för ensamkommande jäm­fört med ar­vo­de­ring­en av and­ra go­de män. Dess­utom mås­te vi an­pas­sa oss ef­ter re­ge­ring­ens be­slut om för­änd­ring­ar i stats­bi­drags­sy­ste­met, för­kla­rar Lin­da John­son, Chef för över­för­myn­dar­för­valt­ning­en.

Det kan lå­ta rätt­vist. Sam­ti­digt är det rim­ligt att sät­ta er­sätt­ning­en i re­la­tion till hur ar­bets­krä­van­de de oli­ka ty­per­na av upp­drag är. Om över­gång till ett scha­blon­be­lopp in­ne­bär att de go­de män som ta­git sig an ensamkommande upp­le­ver att de tving­as job­ba mer gra­tis, kan det åter bli brist på lämp­li­ga kan­di­da­ter till upp­dra­gen även i Hal­land.

Utö­ver det­ta sät­ter de nya reg­ler­na för ål­der­be­stäm­ning­ar be­ty­dan­de press på de go­de män­nen. Ef­ter ett till­fäl­ligt up­pe­håll, det­ta me­dan ru­ti­ner­na på Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket kom på plats, kon­tak­tar Mi­gra­tions­ver­ket åter go­de män för att be om sam­tyc­ke till me­di­cins­ka be­döm­ning­ar.

I MEDDELANDENA BESKRIVS som det som ”ett er­bju­dan­de om en möj­lig­het till ål­der­be­stäm­ning”. Det bi­drar till att ska­pa viss för­vir­ring hos go­de män.

– Men det är i prak­ti­ken väl­digt tyd­ligt att den unge mås­te sam­tyc­ka, sä­ger Ann Dahl som dock un­der­stry­ker att so­ci­al­tjäns­ten var­ken kan el­ler får ge råd till de go­de män­nen.

FRÅGAN ÄR DOCK om den här ty­pen av sam­tyc­ken alls skall läg­gas på en för­ord­nad god man? Sve­ri­ges över­för­myn­da­re be­döm­de, i sitt re­missvar, att ett be­slut av den här ka­rak­tä­ren i stäl­let bör lig­ga på ett of­fent­ligt bi­trä­de. Det är en re­le­vant in­vänd­ning.

De, i mångt och myc­ket ide­ellt ar­be­tan­de go­de män­nen, har till­räck­ligt kom­pli­ce­ra­de upp­gif­ter som det är ut­an att de ställs in­för den här ty­pen av svå­ra di­lem­man.

Bild: MARIA HALDESTEN

GO­DE MÄN. Plöts­ligt var poj­kar­na bor­ta. He­lén och Mor­gan An­ders­son har gång på gång tving­ats sö­ka ef­ter ”si­na poj­kar” ef­ter ompla­ce­ring­ar mel­lan oli­ka bo­en­den.

Ar­kiv­bild: TOMAS OHLSSON

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.