Tror på idrottens kraft att förändra
JAN ELIASSON –:EN FREDSMÄKLANDE GAISARE
Efter en lång och extremt framgångsrik karriär som diplomat och politiker lämnade Jan Eliasson Fnbyggnaden i New York i vintras. Då hade han i fem år tjänstgjort som vice generalsekreterare under Ban Ki-moon – och tvingats konstatera att världen knappast blivit en säkrare plats. Ändå utstrålar han en tro på framtiden.
– Jag vill säga att jag är en bekymrad optimist. Jag vill inte släppa tron på att man kan förändra till det bättre, men jag kan heller inte dölja att jag är bekymrad. Tendenserna med splittring och delning är så och konflikterna har blivit så svåra att lösa. Syrien är ju det värsta och det är en tagg i mitt hjärta, att det där kriget fortsätter när jag lämnar efter fem år, säger Jan Eliasson.
I går var han hedersgäst när Gais bjöd in till en inspirationslunch för sponsorer och andra nyfikna. Temat var ”Gais – mer än fotboll” och man lyfte fram sina samarbeten med gatutidningen Faktum, Gårdstensbostäder och Steget Vidare – företag som alla arbetar med socialt engagemang för att hjälpa utsatta och främja integrationen i samhället.
GAIS, LIKSOM MÅNGA andra klubbar, vill ta större ansvar för sitt närområde vilket har lett till att dagens former för sponsring och partnerskap ofta är något annat än de klassiska reklam-avtalen inom sport.
Och att idrotten kan spela en stor roll, både lokalt och globalt, vet Jan Eliasson.
– Absolut. Jag såg det i flyktinglägren: En fotbollsmatch fick hela lägret att vakna till liv och det blev en hel annan stämning. De lärde ju känna varandra, de här killarna och tjejerna. De kom från olika miljöer och i vissa fall olika sekter eller etniska bakgrunder, men det gav man tusan i; man var bara fotbollsspelare. Och sedan så är det också en hälsofråga, att barn och ungdomar får röra på sig. Jag tror mycket på idrotten, och sedan så är jag vansinnigt sportintresserad. Jag läser tabellen, även om jag just nu får vända på tidningen …
ELIASSON SYFTAR PÅ Gais bekymmersamma placering (näst sist) och konstaterar att man är en bra bit från framgångarna som han själv upplevde i sin ungdom.
– Jag var med i Gais pojklag det året som A-laget vann SM (1954). Vi fick spela förmatcher, två gånger 20 minuter, så det kunde vara 15 000 på läktarna i andra halvlek. Det var enormt roligt och jag brukar säga att det var där jag vande mig vid publik.
ELIASSON HAR UNNAT sig en lugnare period sedan han lämnade FN. Men att pensionera sig är inget alternativ. Anbuden har varit många och Eliasson säger sig vilja sätta ihop ”ett lagom paket” med uppdrag inom immigration och flyktingfrågor, hållbarhet och freds- och konfliktfrågor. Basen är dock sedan länge i Stockholm, varför Eliasson mest följer sitt kära Gais via tidningarnas rapporter.
– Ja, jag lyckades ju inte flytta UD till Göteborg. Det tog det som ett skämt. Det var det delvis. Men jag har ju mina rötter här, min bror Roger bor här och jag har många vänner kvar. Göteborg är mitt hjärta.
– Och jag läste i GP att Gais ska satsa mer på spelare från närområdet, det är bra, säger Eliasson och knyter näven.
Han har gått från centerhalv i Gais till toppdiplomat, utrikesminister och Fn-höjdare. Jan Eliasson ser idrottsklubbars sociala engagemang som en nyckel till en bättre värld. – De här grejerna, det går utanför tre poäng, säger han.
ATT GRÖNSVART, likt många andra klubbar, satsar på socialt engagemang uppskattar han också.
– Ja, de här grejerna, det går utanför tre poäng. Det handlar om att ungdomar ska få ett meningsfullt liv. Och sedan handlar det ju om lagarbete, som diplomat vet jag att man inte kan åstadkomma någonting utan att arbeta tillsammans. Det ska vara fint att göra gott och det behöver man inte vara vice generalsekreterare för att göra.