Skriver för att gå vidare
ATT SÖRJA: BOK OM ATT BLI ÄNKA SOM UNG Lina Brustad i Träslövsläge blev änka när hon var 32 år. Hennes make Joakim dog i cancer. Nu har hon skrivit om deras kärlek, sorgen och om att gå vidare.
För Lina Brustad har skrivandet fungerat som terapi. Nu släpper hon boken om de svåra åren då hon som 32-åring förlorade sin man i cancer, med hopp om att hennes berättelse kan hjälpa andra som mist en anhörig.
Halva romanen "Humlesäcken" bygger på de brev Lina skrev till sin make då han inte längre var nåbar på grund av tumören i hjärnan.
– I slutet var han bara ett skal. Jag ville på något sätt berätta om oss för den Joakim som jag kände, den han hade varit, säger Lina.
DET GICK SJU år mellan tumörens upptäckt och Joakims död. Periodvis var det bra, periodvis var det kaos. Joakim trodde länge att han skulle kunna bli frisk, och ville inte prata om sin sjukdom.
– Boken handlar om oss, men jag har skrivit den som en roman och jag har bytt ut namn. Jag hoppas att min berättelse kan vara en hjälp för alla dem som mist en anhörig.
LINA HAR I en intervju i HN för tre år sedan berättat om de svåra åren, sjukvårdens brister, ensamheten och att de inte fick samtalshjälp då cancerbeskedet lämnades. Samtidigt som Joakim var sjuk och behövde hennes vård måste hon klara att ta hand om deras lille son.
Men hon berättade även om kärleken till Joakim, sorgen och hur hon har kämpat för att gå vidare. Och om överlevandeskulden. – Så småningom, när jag i efterhand läste mina brev, växte idén fram att jag skulle skriva en bok. Jag behövde bena ut vad som hänt, försöka förstå, men jag ville också att det skulle bli vackert.
TITELN PÅ LINAS bok är Humlesäcken, efter en liten kobbe utanför Lysekil i Bohuslän, deras kärleksö. Lina, som numera arbetar med en avhandling om folkbildning på Pedagogen vid Göteborgs universitet, har ansträngt sig för att bryta sig loss från det akademiska språket.
– När jag fick reda på att förlaget ville ge ut boken blev jag, efter att ha skickat mitt manus till en massa förlag, skiträdd. Texten är självutlämnande och handlar om mitt innersta, men nu när boken är tryck är jag stolt.