Per Östlin
Före detta rådmannen och domaren vid Varbergs tingsrätt, Per Östlin, har som tidigare meddelats plötsligt avlidit i en ålder av närmare 85 år. Han sörjes närmast av hustrun Birgitta och dottern Pernilla med familj.
Per Östlin föddes 1932 i Helsingborg. Familjen flyttade 1947 till Uppsala, där Per tog studentexamen 1950 som 17-åring. Per började därefter juridikstudier vid universitet i hemstaden. Efter avbrott för värnpliktstjänstgöring 1952–1953 fortsatte studierna vid universitetet. Parallellt läste Per ryska, med polska och slaviska språk, engelska och etnologi på den filosofiska fakulteten. Per avlade juris kandidatexamen 1957 och filosofie kandidatexamen 1958.
Efter tingstjänstgöring i Nyköping 1958 – 1960 anställdes Per vid Sveriges Allmänna Exportförening. Han antogs 1963 som fiskalsaspirant i Svea Hovrätt och efter förordnande som hovrättsfiskal och sedvanlig tjänstgöring som extra domare vid olika underrätter, utnämndes Per 1970 till assessor i hovrätten. 1972–1974 innehade Per förordnande som revisionssekreterare hos Högsta domstolen.
Per utnämndes till rådman i Varbergs tingsrätt den 1 december 1974 och han var därmed en av landets sist utnämnda domare med kunglig fullmakt. Per stannade vid tingsrätten till sin pensionering 1998 men innehade 1980–1981 förordnande som lagman i Åmål.
Per var en akademiker i ordets bästa bemärkelse. Även om universitetsutbildningen omfattade annat än juridik, var Per den borne juristen och domaren, med stark känsla för stil. Han var en levande uppslagsbok flitigt konsulterad av kolleger och notarier.
Per var en domare av den äldre skolan med orubblig integritet och med kvalitet framför kvantitet i sin domargärning, gärna med en rättsfilosofisk udd. Inget lämnades åt slumpen och de förslag till avgöranden som Per upprättade, när rätten dömde i kollegial sammansättning, lämnade sällan något övrigt att önska.
Långt efter sin pensionering togs Per i anspråk som extra domare i olika mål och in i det sista kunde man träffa på honom i tingsrättens bibliotek, djupt försjunken i något juridiskt spörsmål.
När tingsrätten under flera år efter millennieskiftet hade återkommande verksamhetsutbyte med domstolen i Kaysiadoris i Litauen, kunde Per överraska våra litauiska kolleger genom att tala flytande ryska med dem.
Per var också ett spänstfenomen. Många år efter pensioneringen kunde han ses som en habil och snabbfotad ytterspelare när notariernas fotbollslag tränade eller spelade match. Man kunde också in i det sista se honom regelbundet på väg till träning på polisens gym. Vad som var mindre känt var att Per i yngre år och under värnpliktstiden gjorde sig bemärkt som en god ryttare och terränglöpare.
Per var en anglofil av stora mått och en gentleman med stark smak för det brittiska. När ingen tolk till engelska fanns att tillgå, hände det att Per efter sin pensionering kallades in som sådan och räddade rättegången med omisskännlig Londonaccent.
Vid sidan av yrkeslivet fanns också ett stort fotbollsintresse och en konstnärlig ådra som Per odlade. Laget var Helsingborgs IF, som Per ständigt följde. Följaktligen blev tingsrättens avskedsgåva till Per ett årskort på HIF:S matcher, något som verkligen gladde honom.
En god och oväldig domare och en sann humanist, god vän och kollega har gått ur tiden. Vi minns Per med respekt och aktning.
Hans Andrén, Varberg Håkan Nyberg, Varberg