BOSTADSBRIST.
I fem år har Pernilla Strandberg och sonen Kayan letat efter ett permanent boende i Varberg.
På fyra år har Pernilla Strandberg och hennes son haft fem olika hem. Bostadssituationen i Varberg beskriver hon som katastrofal. Men hon har inte gett upp hoppet. – Jag hoppas på ett mirakel.
Pernilla Strandberg och hennes 9-årige son Kayan Strandberg Herrera bor sedan i september i en etta i närheten av sjukhuset i Varberg. Hon är en av de tusentals som söker bostad i Varberg. Nu har hon och sonen ett andrahandskontrakt på ett år.
– Det är det längsta vi har bott på ett och samma ställe hittills, så det känns som en jättelång tid, säger Pernilla Strandberg.
Hon flyttade till Varberg under 2012 efter att ha bott i Thailand sedan i början av 2000-talet. Hon kommer från Göteborg, men eftersom föräldrarna bodde i Varberg bestämde hon sig för att flytta hit.
Pernilla Strandberg fick jobb och bestämde sig för att bo kvar och 2013 registrerade hon sig i bostadskön hos både Varbergs Bostad och Derome Fastigheter. Under de fyra år som hon och hennes son har letat bostad har de sammanlagt bott i fem olika lägenheter, inklusive den etta de bor i nu.
– Jag har haft två korttidskontrakt som var fem och sju månader långa. Sedan har jag suttit husvakt åt ett äldre par som var utomlands i tre månader och mellan alla dessa flyttar har vi bott i ett rum hos mina föräldrar. Så har det sett ut sedan 2013, säger hon.
EFTER MÅNGA ÅR utomlands är hon van att flytta runt. Men när sonen nu börjar bli äldre börjar behovet av ett fast boende bli allt mer akut.
– Jag har bott på många platser och är van att inte ha så mycket till privatliv, så jag överlever. Men det är jobbigt för min son, han vet inte riktigt var han ska bo och det finns ingen chans för honom att ta hem kompisar. Men det är klart att det är stressigt för oss båda.
Varje dag loggar hon in och anmäler intresse för de lediga bostäder som finns att hitta hos Derome och Varbergs Bostad.
– Däremot är jag inte lika aktiv och sitter och ringer runt till de privata värdarna, det ska jag erkänna. Men det är stressigt att ligga på och nu när vi haft boende under en längre tid vill man lite glömma att man behöver söka ny bostad. Och helt ärligt, så som jag hört från andra så spelar det ingen roll för det handlar om att ha kontakter.
Hur ser du på bostadsmarknaden i Varberg?
– Jag har bott utomlands sedan i mitten av 90-talet så jag har inte så mycket att jämföra med. Men det här är en katastrof. Jag har pengar, det är inte det som det handlar om. Jag är nästan villig att kasta ut 10000-12 000 kronor i månaden. Jag kan också tänka mig att köpa, men det verkar inte heller vara möjligt i den här stan med de priserna som bostäder ligger på. Men att det ska vara så svårt att bygga bostäder är mycket mystiskt.
I en annons på Blocket beskriver hon situationen som desperat och att hon och Kayan kan tänka sig att bo i ”både tvåor, ettor, inneboende, kollektiv eller kanske till och med i en husvagn”.
att i ett land som Sverige som har det relativt bra är det inte någon form av mänsklig rättighet att ha någonstans att bo? Du kan åka till Thailand och hitta bostad på några timmar. Du hittar någonstans att bo i London eller någon annanstans i världen och visst, det kan vara sunkigt och jättedyrt, men det finns bostäder, säger Pernilla Strandberg.
Vad tänker du om framtiden?
– Någonstans är jag en optimist och tänker att det kommer att lösa sig. Min dröm är att när vi flyttar nästa gång så stannar vi där.
”Man tycker att i ett land som Sverige som har det relativt bra - är det inte någon form av mänsklig rättighet att ha någonstans att bo?”
PERNILLA STRANDBERG
bostadssökande