I kris visar människan civilkurage
Den vitklädda läkaren mitt i förödelsen på Drottninggatan i Stockholm. Kvinnan som lyfter en medmänniska i säkerhet direkt efter terrorattacken. Hjältehistorierna sprids som en löpeld över världen – och vi älskar dem. Människorna med civilkurage.
Bagher Husseini får skit av sin tränare när han dyker upp till kvällens aktiviteter. Trots att han är i tid haglar de syrliga kommentarerna över honom. Amira Brown stegar fram, vänder ryggen mot tränaren och ger Bagher Husseini en kram.
Det är träning i civilkurage på Frilagret i Göteborg.
– Det handlar inte om att lära sig bli hjälte, utan att våga ingripa när en upplever orättvisor, säger Sara Rajabi, som är lokalgruppsanordnare för föreningen Vardagens civilkurage i Göteborg.
Föreningen som startade som ett projekt i Malmö 2015 har spridit sig till flera orter i landet. Och sedan några månader tillbaka erbjuds även träningen i Göteborg. Varje måndag träffas ungdomar i Frilagret och praktiserar olika tekniker i modet att säga ifrån.
– De flesta av oss har upplevt känslan någon gång av att vi borde ha gjort något, men inte vågade. Men det går att öva på civilkurage, säger Sara Rajabi.
MEN VAD INNEBÄR egentligen det magiska ordet? Och varför har vissa människor lättare att agera än andra? Brian Palmer som är antropolog och religionsvetare, har undervisat i civilkurage och personligt ställningstagande vid Harvard i USA, Uppsala universitet och Göteborgs universitet.
– Definitionen av civilkurage är ungefär: att ta risker för personer utanför den egna familjen och vänkretsen eller för en gemensam sak, som demokrati. Civilkurage är altruistiskt mod utan personlig vinning, förklarar han.
Historien är full av människor som satt sina liv på spel för att rädda andra. Mahatma Gandhi, Raoul Wallenberg, Malala Yousafzai… Trots att de existerat i skilda tidevarv och bekämpat olika maktstrukturer har de en sak gemensamt. De vek inte undan från vad de trodde på, inte ens när det blev riktigt farligt.
– Alla möjliga sorters människor visar civilkurage, blyga, utåtriktade, fattiga och rika. Men det finns en del mönster, bland annat är kvinnorna i majoritet, säger Brian Palmer.
UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET visade det sig att personer som hade mött andra kulturer och religioner under sin barndom, i större utsträckning än andra, riskerade sina liv för att hjälpa judar undan förintelsen. Man kunde också se att en oauktoritär uppväxt ledde till mindre själviskhet.
Brian Palmer berättar att all forskning visar att påtryckningar utifrån ofta tar död på en inre motivation. Den som till exempel blir pressad att spela piano, riskerar att förlora all lust att skapa musik.
– Därför är jag ganska övertygad om att skolor med fokus på lydnad utvecklar individer med mindre civilkurage, säger han.
Läkaren som släppte allt han hade för händerna, grep sin akutväska och gav sig ut på gatorna för att rädda liv, har blivit en symbol för hjältemod efter terrorattacken i Stockholm. Själv säger han i en intervju i Expressen att ”Det fanns ingen tid att känna rädsla”.
OCH DET ÄR just i krissituationer som människor i första hand uppvisar civilkurage. Krig, terror och naturkatastrofer som drabbar många, fungerar ofta som en signal till våra osjälviska sidor. Akuta tillstånd uppmuntrar till generositet och medmänsklighet – och vi reagerar spontant utan tanke på följderna.
– Däremot har långsiktiga mål, som att få bukt med klimatförändringar, inte samma effekt. De mobiliserar inte människor på liknande sätt, konstaterar Brian Palmer.
Ungdomarna som samlats i Frilagret under måndagskvällen har alla samma längtan. De vill lära sig olika tekniker för att bli modigare i relation till sin omgivning. Varje tillfälle har ett givet tema och deltagarna övar på att komma till undsättning när de upplever orättvisor på till exempel spårvagnen, i skolan eller på jobbet.
– Vi tränar på att ingripa i olika situationer med hjälp av rollspel, eftersom vi vill leva i ett samhälle där vi vågar blanda oss i, säger Sara Rajabi.
Däremot är hon noga med att påpeka att det inte finns något rätt eller fel och att det inte behöver handla om att ta ställning verbalt. Att visa civilkurage i vardagen kan vara enkla saker som att distrahera en angripare genom en hälsningsfras, eller bara vända ryggen till.
– Jag tror att vi beundrar människor som gör något, eftersom vi ofta önskar att vi själva hade vågat lägga oss i, säger Sara Rajabi.
Numera blir många av ”hjäl-
”Alla möjliga sorters människor visar civilkurage, blyga, utåtriktade, fattiga och rika. Men det finns en del mönster, bland annat är kvinnorna i majoritet”
BRIAN PALMER
antropolog och religionsvetare
tarna” följetonger i sociala medier och deras insatser delas i tusental. Vi blir nästan lika rörda över busschauffören som stannar till för att hjälpa en pensionär att knyta sina skosnören – som över skolflickan som blir skjuten i huvudet när hon kräver att få fortsätta att gå i skolan.
– I en värld som präglas av brutalitet och lidande, blir vi påminda om människans storhet. De här personerna fungerar som en oerhörd inspiration, säger antropologen Brian Palmer.
OM ANDRA KAN utföra så här osjälviska handlingar, kanske det också är möjligt för mig?
Tanken inger både en önskan och fruktan.
– Många vill engagera sig i olika frågor, eftersom de vill känna att de har haft ett meningsfullt liv. Att ha betytt något för andra, är ett kvitto på att ha levt fullt ut, menar Brian Palmer.
ATTACKEN PÅ Drottninggatan i Stockholm har sällat Sverige till andra terrordrabbade länder och vi känner oss inte längre lika trygga som förut. Det vi aldrig trodde skulle kunna hända i vårt trygga lilla hörn av världen, inträffade en helt vanlig fredagseftermiddag mitt i huvudstaden.
Men hur händelsen har förändrat oss på ett djupare plan kan bara framtiden utvisa.
Tillit är nämligen en viktig ingrediens när det kommer till civilkurage.
– Jämfört med andra nationaliteter har skandinaver exceptionellt stor tillit till andra. De tror att de flesta människor är goda och ärliga, säger Brian Palmer.
Den som frågar någon från ett konfliktdrabbat land om det går att lita på andra personer får nästan alltid ett solklart nej till svar. Svenskarna däremot, svarar oftast ett lika självklart ja på samma fråga. Varför skulle de inte kunna lita på andra?
– Tillit är en fantastisk resurs. Därför upplever jag att läget när det gäller civilkurage är relativt stabilt i Sverige och i övriga Skandinavien. Men det är finns naturligtvis inga garantier, säger Brian Palmer.