Ett vintage pophjärta öppnat på vid gavel
POP
PER GESSLE En vacker natt (Space station)
I vintras läste jag om Vilhelm Mobergs Din stund på jorden. Historien om utvandraren Albert Carlsson som sitter på ett hotellrum i Laguna beach i Kalifornien och gör bokslut över sitt liv för att komma fram till om han har tagit hand om det tillräckligt väl. Det är en berättelse som är lika vemodig som uppfordrande och som träffar djupt varje gång.
NÄR PER GESSLE, post Gyllene Tider och Roxette, far till Nashville för att spela in ny musik är det inte för att sätta punkt. Men han har givetvis med sig alla de erfarenheter han samlat på sig under fyrtio år i popmusikens tjänst. En låtskrivares liv är hens sånger och få har skrivit så många och så älskade som Per Gessle. Liksom Albert Carlsson gav Per Gessle sig ut i världen och bröt ny mark. Det var en helt annan tid, med helt andra förutsättningar. Många år senare hittar den halländske listklättraren en studio i Nashville där han kan samla tankarna.
SKIVAN INLEDS MED ett tylösandskt (?) vågskvalp och en varsam visa som heter Min plats. Fiolens melodi är vacker på ett oförställt vis i det vida gränsland där svensk och amerikansk folkton samsas. Med lätt hand tar han oss tillbaka till den första soloplattan, influerad av lika delar svensk hjärtrock, amerikansk heartlandmusik och kalifornisk solpop . Per Gessle pockar in fiol, munspel. mandolin, pedal steel och dobro och det klär hans melodier väldigt väl. När stråkar och syntar skulle dragit låtarna åt Roxette-hållet hittar han i stället ett uttryck som på ett subtilt men ändå alldeles självklart vis binder samma allt han har gjort tidigare.
Likt Elvis Costello har Per Gessle fingertoppskänsla och musikalitet nog att arrangera och foga samman sina sånger på ett vis som gör att det egna uttrycket snarare förstärks av den nya inramningen. Singeln Småstadsprat utgår från ett tema som Per Gessle behandlat otaliga gånger, ändå lyckas han låta lika romantisk som angelägen ännu en gång. I novellen Allt gick så fort utmanar han sig som textförfattare i en låt som skulle kunna vara en del av en 70-talsmusikal. Bara för att snabbt studsa upp i Tittar på dej när du dansar som låter exakt så mjuk och somrig som du tror.
Albumet avslutas fint med Far too close, en duett med amerikanska countrysångerskan Savannah Church, men nej det här är inte Per Gessle ”countryskiva”. Snarare är det så att trippen till USA blev vägen att hitta tillbaka till den sommarnattsblå, väldigt svenska klangen han hela tiden haft med sig. Ibland tydlig och ibland inbäddad i svulstiga powerballadsproduktioner. Men hela tiden en nyckel till såväl lyssnarnas hjärta som kommersiell framgång. It must have been love hade ju aldrig blivit en brakhit utan ekot från vemodet i ljudet av vågorna som slår in mot stranden i Tylösand.