Stark men stundtals sövande slavhistoria
ACTIONDRAMA
BIRTH OF A NATION (Capitol)
Nat Turner är den färgade baptistpredikanten som 1831 drog igång det som kom att bli USA:S blodigaste slavuppror. Under 48 timmar sköts, hackades och knivhöggs 60 vita slavägare och deras familjemedlemmar i delstaten Virginia till döds. Hämndens stund hade kommit, kanske var det rent av frihetens timme som slog?
MEN DET BRUTALA svaret kom omedelbart då 200 slavar och fria färgade människor massakrerades av milis och medborgargarden, medan de infångade upprorsmännen hängdes av militären.
Om detta handlar Nate Parkers våldsamma regidebut Birth of a nation (en slags spegelvändning av D W Griffiths rasistiska stumfilm med samma namn från 1915).
Det är en stundtals mycket vackert filmad historia trots att Nate Parker, som själv spelar huvudrollen, inte drar sig för att trycka upp de mest vidriga övergrepp i ansiktet på oss. Det är svårt att inte bli skakad av vad Nat Turner, hans hustru och de andra kuvade slavarna utsätts för.
REGISSÖREN NATE PARKER tar i från knäna för att visa hur svinaktiga människor kan vara mot varandra, slaveriets barbari går inte att överdriva, men som biobesökare förblir jag märkligt oberörd. Trots att jag borde vara kokande arg rycks jag inte med.
Kanske för att det nödvändiga drivet saknas i berättelsen, eller för att många i persongalleriet framstår som rena bifigurer. Dessutom går Nat Turner lite väl snabbt från att sprida sina fromma bibelcitat till att svinga en blodig yxa.
Och vad hände egentligen efter upproret? Det berörs knappt i filmen. Faktum är att sydstaterna skruvade till och skärpte sina redan skoningslösa slavlagar ännu mer och det amerikanska inbördeskriget, som till slut kom att befria slavarna, var fortfarande 30 år bort.