Blun­da, luk­ta och trig­ga ditt min­ne

Hallands Nyheter - - Mersmak - Le­na Ek­strand mer­smak@gp.se

Dof­ter kan trig­ga min­nen som inga and­ra sin­nen ef­tersom de tar en gen­väg till hjär­nan. Med lukt­sin­nets hjälp gör se­ni­o­rer i Ma­jor­na en tids­re­sa till cho­klad­fa­bri­ker och gam­la varv.

En sön­dag i må­na­den är det öp­pet hus i Gam­la Majtö­sers gu­la stu­ga i Gathen­hi­elms­ka kul­tur­re­ser­va­tet. På ett bord med kors­stygns­duk ser­ve­ras kaf­fe, ost­fral­lor och but­ter­ka­ka. Majtö­ser­na har da­gen till ära kom­plet­te­rats med ett par Maj­grab­bar.

As­so­ci­a­tio­ner till oli­ka luk­ter ak­ti­ve­rar gam­la min­nen, of­ta för­knip­pa­de med spe­ci­el­la plat­ser. Men det här är ju Gö­te­borg och Ma­jor­na – in­te nå­got be­grav­ning­s­kaf­fe – och Gun­nar Lindqvist kan in­te lå­ta bli att skäm­ta till det li­te:

– Jag bru­kar sä­ga att det är så skönt att kom­ma hem och kän­na luk­ten av sin hust­rus bak…

SAM­TA­LET BLIR IN­TE di­rekt all­var­ligt se­dan hel­ler, men fler och fler minns mer och mer. Nytjä­rat tak för till ex­em­pel tan­kar­na till de gam­la var­ven.

– Tjär­dof­ten får mig all­tid att min­nas när jag pro­me­ne­ra­de med min mam­ma ner mot Jae­ger­dorffsplat­sen, den rå­kal­la dof­ten från ha­vet och al­la bå­tar­na där, sä­ger Anna-sti­na Jo­hans­son.

Vid sam­ma plats låg ock­så en kon­fek­tyr­bu­tik som bland an­nat sål­de Mex­i­ka­na­re, en oer­hört om­tyckt cho­klad­bit med nou­gat och nöt­ter från Fors­bergs cho­klad­fa­brik. Gunn Sö­derlunds kam­ra­ter bod­de i sam­ma hus som cho­klad­fa­bri­kens la­ger.

– Lag­ret låg i käl­la­ren. Det värs­ta var de sto­ra råt­tor man möt­te på väg dit ner. Jag minns den unk­na luk­ten blan­dad med cho­klad, men vad gjor­de man in­te för att få tag på Mex­i­ka­na­re, sä­ger Gunn.

Dof­ten av ny­gräd­dat bröd är ett ka­pi­tel för sig. Pååls ba­ge­ri på Lots­ga­tan väc­ker nostal­gi.

– Till jul ba­ka­de de ett spe­ci­ellt vört­bröd. Luk­ten kän­des i he­la kvar­te­ret, sä­ger Stig Ol­vi­ken.

SENIORERNA I SÄLLSKAPET bol­lar and­ra go­da dof­ter. Till ex­em­pel de som spreds från kaf­fe­ros­te­ri­er och ost­af­fä­rer och al­la and­ra spe­ci­al­bu­ti­ker som fanns när de var unga. El­ler hur det luk­ta­de hö från häst­kär­ror­na, och den spe­ci­el­la ved­dof­ten när folk el­da­de i si­na bras­ka­mi­ner.

And­ra doft­min­nen är in­te li­ka an­ge­nä­ma. Fot­svett i gam­la gym­nas­tik­sa­lar. Stan­ken från dass på går­den. El­ler hur il­la det luk­ta­de om apor­na som sjö­män­nen tog med sig hem och läm­na­de till Sjö­fartsmu­se­et.

DET MEST KÄN­DA lit­te­rä­ra ex­emp­let på hur en doft kan öpp­na nycklar till en män­niskas per­son­li­ga min­ne­sar­kiv är ut­an tve­kan den frans­ke för­fat­ta­ren Mar­cel Prousts ro­mans­vit i sju de­lar – ”På spa­ning ef­ter den tid som flytt”. När hu­vud­per­so­nen dop­par en ma­de­le­i­ne­ka­ka i lind­bloms­te för­flyt­tas han till­ba­ka till barn­do­men och där­i­från veck­lar he­la histo­ri­en ut sig.

Det finns ve­ten­skap­li­ga för­kla­ring­ar till var­för just dof­ter har en för­må­ga att för­flyt­ta oss bak­åt i ti­den.

Fors­ka­re har vi­sat att luk­tin­lär­ning sker re­dan un­der fos­tersta­di­et. Om mam­man har ätit myc­ket vit­lök el­ler anis un­der gra­vi­di­te­ten fö­re­drar det ny­föd­da bar­net des­sa luk­ter fram­för and­ra. Späd­barn kan ock­så ut­an pro­blem kän­na igen sin egen mam­ma på dof­ten.

Lukt­sin­net har va­rit centralt för vår över­lev­nad som art. Ge­nom he­la evo­lu­tio­nen har det va­rit livsvik­tigt för oss att snabbt kun­na upp­fat­ta om ett äm­ne är ät­ligt el­ler far­ligt, att kän­na igen luk­ten av rut­tet kött el­ler brand­rök.

LUKT­SIN­NET HAR ALLT­SÅ en stark för­bin­del­se med grund­läg­gan­de funk­tio­ner som min­ne och käns­la. Det häng­er ihop med att lukt­ner­ven har en di­rekt­kopp­ling till den del av hjärn­struk­tu­ren som är cent­rum för vå­ra käns­lor, amyg­da­la, lik­som till hipp­ocam­pus där nya min­nen lag­ras.

Mel­lan lukt­ner­ven och amyg­da­la är det ba­ra två kopp­lings­steg, till skill­nad från and­ra sin­nen som mås­te ta långa om­vä­gar för att kom­ma dit.

Länge var lukt­sin­net en gå­ta för fors­kar­na, men 2004 be­lö­na­des de ame­ri­kans­ka pro­fes­so­rer­na Linda Buck och Ri­chard Ax­el med No­bel­pri­set för sin upp­täckt av luktre­cep­to­rer och hur lukt­sin­net är or­ga­ni­se­rat.

Män­ni­skan har un­ge­fär tu­sen luktre­cep­tor­cel­ler i näss­lem­hin­nan.

Pris­ta­gar­na vi­sa­de att vi än­då kan kän­na igen och min­nas mång­dub­belt fler dof­ter ef­tersom var­je lukt är sam­man­satt av fle­ra oli­ka doft­mo­le­ky­ler och kan kom­bi­ne­ras på en mängd oli­ka sätt.

PSY­KO­LO­GER IN­TRES­SE­RAR SIG för lukt­sin­net främst som min­nesnyc­kel. Vad som ger en nostal­gi­kick va­ri­e­rar från per­son till per­son.

För nå­gon kan det va­ra dof­ten av vå­ta ragg­soc­kor, lil­je­kon­valj, man­del­kubb, gran­barr el­ler skogs­hal­lon. För and­ra kanske varm cho­klad, nysla­get gräs, björn­klis­ter och ka­nel ger as­so­ci­a­tio­ner bak­åt.

Star­ka doft­min­nen tros hänga sam­man med att vå­ra ke­mis­ka sin­nen, allt­så lukt och smak, är pri­mä­ra un­der vå­ra förs­ta lev­nads­år. Li­te se­na­re, un­ge­fär ef­ter ti­o­års­ål­dern, tar syn och hör­sel över.

Enligt psy­ko­lo­gen Jo­han Wil­lan­der, som skri­vit av­hand­ling­en Själv­bi­o­gra­fis­ka doft­min­nen, ak­ti­ve­rar dof­ter en di­rekt och au­to­ma­tisk sök­nings­pro­cess i min­net, till skill­nad från ver­ba­la min­nes­led­trå­dar som ut­går från en stra­te­gisk sök­nings­pro­cess.

Men myc­ket av det vi kal­lar smak är egent­li­gen lukt, me­nar han. Hål­ler man för nä­san (och blun­dar) är det till ex­em­pel svårt att ens ur­skil­ja vå­ra fem grundsma­ker – sött, salt, surt, beskt och uma­mi. Lik­som för öv­rigt att av­gö­ra om ett vin är vitt el­ler rött.

MARKNADSFÖRARE HAR PÅ se­na­re år bör­jat ut­nytt­ja lukt­sin­nets snabb­kopp­ling till vårt emo­tio­nel­la cent­rum.

Doft­ma­ski­ner som par­fy­me­rar in­om­hus­luf­ten i bu­ti­ker och gal­le­ri­or ska öka lus­ten att kon­su­me­ra. Vid lös­go­di­set kan en ko­la­doft spri­das, vid frukt­dis­ken en lukt av pa­paya och ci­trus. Skogs­doft ökar för­sälj­ning­en av scham­po och det tycks gå att säl­ja fler tv-ap­pa­ra­ter om det dof­tar popcorn.

I Hjort­bergs­ka hu­set, där Gam­la Majtö­ser hu­se­rar, be­hövs inga syn­te­tis­ka dof­ter för att sti­mu­le­ra su­get. Kaf­fet är urdruc­ket, ka­kan hal­ve­rad. Gunn Sö­derlund, som är ordförande i för­e­ning­en, de­lar med sig av ett spe­ci­ellt min­ne från barn­do­men.

– Vi lek­te göm­me och jag skul­le för­stås ock­så göm­ma mig. Jag hop­pa­de ner från ett berg rakt ner i en jät­tes­tor hög med brän­näss­lor. Det tog en vec­ka in­nan det gick över. Den­na luk­ten kan jag kän­na än i dag, sä­ger hon.

Psy­ko­lo­ger in­tres­se­rar sig för lukt­sin­net främst som min­nesnyc­kel. Vad som ger en nostal­gi­kick va­ri­e­rar från per­son till per­son.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.