Fi­ji hål­ler vad det lo­var

RESOR: TRIVSAMT OCH AVSTRESSANDE I SÖDERHAVETS VAT­TEN Det mytomspun­na öri­ket in­fri­ar många fan­ta­si­er om Sö­der­ha­vet. Dags­ut­flyk­ter är ett här­ligt sätt att upp­le­va Fi­ji. Se ba­ra upp för en släng av ”pa­ra­di­se blues”.

Hallands Nyheter - - Resor - AN­DERS PIHL/TT

Att stå in­för si­na dröm­mars mål är all­tid ett öm­tå­ligt ögon­blick. Frå­ga oss som just gått iland på Be­ach­com­ber Is­land, en un­der­bart vac­ker, li­ten ö av det slag som gett Fi­ji dess ryk­te att va­ra pa­ra­di­set på jor­den. Vi kom ut hit med en av dags­turs­bå­tar­na, som var­je mor­gon av­går från ma­ri­nan i Port De­na­rau på Vi­ti Le­vu – Fi­jis störs­ta ö. Nu ru­sar vi runt som kal­var på grön­be­te på den gnist­ran­de lju­sa sand­stran­den. Vi tar sel­fi­es med vå­ra bre­das­te le­en­den, hop­par ned i de tur­kosskim­ran­de vat­ten­bry­nen som ser ut pre­cis som på film, prov­lig­ger häng­mat­tor­na och be­stäl­ler in drin­kar­na med färg­gla­da skikt som ingick i båt­bil­jet­ten. Så ja! Vi är änt­li­gen här, in­ne i vy­kor­tet, och allt ser ut som det ska gö­ra. Fi­ji hål­ler vad det lo­var.

DET ÄR FÖRST där­ef­ter det bör­jar bli li­te job­bigt. Det är nu ögon­blic­ket bor­de stan­na upp och bli till evig­het. Men li­vet stan­nar ald­rig upp. Till­va­ron fort­sät­ter för­bi de stun­der då ri­dån bor­de ha gått ned. Där­för sjun­ker ener­gi­ni­vån hos oss ny­an­län­da ef­ter hand. Ett par mo­di­ga tje­jer för­sö­ker här­da ut i sol­sto­lar­na, trots den star­ka het­tan mitt på da­gen. Vi and­ra sit­ter i lunch­ser­ve­ring­ens skug­ga och vän­tar på buffélun­chen. En stäm­ning av tung loj­het har spritt sig. Folk pic­kar allt­mer ir­ri­te­rat på si­na mo­bi­ler. Fi­ji lig­ger på and­ra si­dan jor­den näs­tan oav­sett var man än bor och al­la där hem­ma so­ver, och kan in­te be­kräf­ta vå­ra in­lägg på Instagram. Kloc­kan när­mar sig tolv. Ett tyskt par bör­jar små­grä­la om vil­ken tid bå­ten går hem.

Åkom­man som får vå­ra nac­kar att slo­ka ned mot mo­bil­skär­mar­na kanske kan kal­las ”pa­ra­di­se blues”. Den kan drab­ba vem helst som ham­nat på ett per­fekt res­mål ut­an syn­ba­ra fel. Vetska­pen om att det är nu om nå­gon­sin vi bor­de va­ra som lyck­li­gast, ris­ke­rar att ge slagskug­ga i med­ve­tan­det.

– Ma­ten är ser­ve­rad! hoj­tas det in­i­från re­stau­rang­en.

Lun­chen räd­dar oss som en box­a­re av gong­gong­en. Ma­ten ger ny ener­gi och vi in­ser att det finns sa­ker som är vär­re än att be­fin­na sig på Fi­ji. där­i­från vi­da­re med båt el­ler flyg. Pri­sex­em­pel: 9 185 kro­nor med Sing­a­po­re Air­li­nes till Auck­land. * Ta sig runt På Vi­ti Le­vu finns bil­li­ga lo­kal­bus­sar och bil­lig taxi. Bå­tar på dags­tur ut till öar som Ma­ma­nucas kos­tar från 400 kro­nor och upp­åt. Det går att by­ta båt på många av öar­na för att på så sätt få ihop en egen rutt. * Sä­song Fi­ji har ett jämt kli­mat med tem­pe­ra­tu­rer mel­lan 21 till 32 gra­der. Pe­ri­o­den ja­nu­a­ri-april har nå­got mer regn och då kan säll­syn­ta cyk­lo­ner in­träf­fa.

– Var är al­la ho­tell­gäs­ter? frå­gar jag bar­ten­dern som job­bar i Sand Bar.

– De so­ver fort­fa­ran­de, sva­rar han le­en­de.

De som bor här in­vän­tar kväl­len när sa­ker och ting tar fart. Vi är näm­li­gen på en av Fi­jis mest kän­da par­työ­ar. Ef­ter lun­chen tar dj:n plats i sitt bås och bör­jar spe­la lång­sam dans­mu­sik som ökar i vo­lym allt ef­ter da­gen går. Vi är ba­ra dags­be­sö­ka­re och åter­vän­der till Port De­na­rau som är vår bas när vi ut­fors­kar övärl­den.

DAGSTURERNA GÅR TILL två stör­re ögrup­per: när­mast Ma­ma­nucas, som Be­ach­cum­ber till­hör, och längst ut Ya­sa­was. Det är på des­sa öar som sa­gan om Fi­ji och Sö­der­ha­vet bör­jar. Lan­det blev ett tu­rist­mål ti­digt, re­dan ef­ter and­ra världs­kri­get, och det är in­te omöj­ligt att själ­va ur­sprung­et till vår grund­fö­re­ställ­ning om pa­ra­di­set som en ö med pal­mer här­stam­mar just här­i­från.

Fle­ra av Ma­ma­nucas öar är pyt­tesmå, men de fles­ta är nå­gon el­ler ett par kilo­me­ter bre­da, och ser ut som Sö­der­havs­dröm­mar. Var­je gång en båt läg­ger till mö­ter en väl­komst­kom­mit­té av ho­tel­lan­ställ­da upp med hi­bis­kus­blom­mor bakom öro­nen och sjung­er en sång, enligt fi­ji­ansk tra­di­tion.

PÅ NÄS­TA DAGSUTFLYKT tar jag en snabbgå­en­de ka­ta­ma­ran som South Sea Cru­i­ses kör och åker läng­re ut i Ma­ma­nucas. På ön Ma­na by­ter jag båt till den ro­man­tis­ka två­mas­ta­de sko­na­ren Se­aspray, som gör dags­seg­lat­ser i bort­re de­len av ögrup­pen. Ef­ter en mak­lig färd mel­lan grö­na öar når vi till slut den obe­bod­da Monu­ri­ki, ön som nu­me­ra kal­las Tom Hanks Is­land. Det var näm­li­gen där som Hol­ly­woodrul­len ”Cast away”, där Tom Hanks spe­lar en man som spo­las iland på en öde ö, fil­ma­des. Ef­ter bad och snork­ling, och en här­ligt väl­gjord bbq-lunch på däck, gli­der Se­aspray bort till gran­nön Ya­nuya, där det bor fem­hund­ra män­ni­skor. Vi kli­ver i land och besöker den lil­la hant­verks­mark­na­den. Här rå­der mot­sat­sen till köp­hets.

– Don’t hur­ry, you are on Fi­ji ti­me, sä­ger en kvin­na skrat­tan­de när hon mär­ker att jag be­hö­ver mer be­tän­ke­tid för en va­ra.

SÅ SMÅ­NING­OM IN­LEDS den skö­na re­san till­ba­ka till Port De­na­rau. Be­sätt­ning­en sjung­er sång­er på ak­ter­däck näs­tan he­la vägen hem. De mju­ka lin­jer­na i öar­nas kon­tu­rer pas­se­rar sak­ta. Nu har jag kom­mit in i re­san, bli­vit när­va­ran­de bort­om all ”pa­ra­di­se blues” och vill ut­fors­ka Fi­ji så myc­ket som jag hin­ner.

DEPÅSTOPP. Da­gens förs­ta drink är ser­ve­rad på The Sand Bar på Be­ach­cum­ber Is­land.

AVKOPPLANDE. In­te många knop görs. Det är häng­mat­tan som gäller för många av

MED PÅ RE­SAN. Glad be­sätt­nings­man på sko­na­ren Sea Spray.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.