I Falkenberg uteblev internkritiken
MAJTAL. Första maj, en dag för vårälskare och en dag för de med politiskt engagemang på vänsterkanten. I Falkenberg talade debattören och författaren Daniel Suhonen.
LEDARE 2/5. När regeringen är borgerlig ter sig rödfärgade demonstrationer på denna dag mer rimliga än de år då det röda laget själva har tillgång att leda landet från Rosenbad. 2017 tillhör ett sådant år då de som innehar makten på många sätt får använda den första dagen i maj till att agera opposition mot sig själva: ”Det här är dåligt i vårt land, istället borde det vara så här… och det är vi som sitter i regeringen, så vi ska väl försöka leva upp till det vi säger.”
Utifrån detta perspektiv var det därför ett intressant val av huvudföreläsare som Socialdemokraterna i Falkenberg gjort, Daniel Suhonen är nämligen en rödfärgad debattör som inte sällan är kritisk till det som partiet har utvecklats till att vara. I ett av hans inlägg i Expressen förra året kan man till exempel läsa: ”Faktum är att vare sig den europiska eller svenska socialdemokratin har lyckats formulera en enda spännande eller systemkritisk tanke under de snart åtta år som passerat sedan finanskrisen inleddes 2008.”
SOM PROGRAMUPPLÄGGET PÅ Rådhustorget därmed såg ut kunde man tänka att S i Falkenberg är modiga när de bjuder in en talare som uttalat så skarpa ord mot partiet. Men när Suhonen väl började tala visade sig i stort sett kritiken utebli. Den inbjudne samhällsdebattören ville nog inte fördärva stämningen denna dag och först tre fjärdedelar in i talet nämnde han lite lätt sin annars kända kritiska profil gentemot partiet.
Denna röda kalenderdag valde han istället att rikta sin ilska mot de borgerliga, högern och de höger om högern. Daniel Suhonen fick det nästan att låta som att allt och alla som har med den mer liberalare politiska inriktningen att göra har en agenda som kopplas till elitstyre och förakt mot demokrati. Detta kan inte sägas vara annat än en extremt förenklad bild av tillvaron som knappast leder samhället framåt utan istället blir en del av den retorik som bidrar till att ställa olika parter mot varandra.
KNAPPAST OVÄNTAT GAV sig Suhonen dessutom på vinster i välfärden. Hans lösning är istället en stor offentlig sektor finansierad genom mer skatt. Han talade om ett samhälle som stöttar människor ”var och en efter egen förmåga och behov”. Men Suhonens bild av samhället missar då exempelvis den sjuksköterska som äntligen ser sin lön utvecklas på grund av att hon kan välja mellan olika arbetsgivare. Suhonen missar de företag inom välfärden som nu har haft möjlighet att utveckla den verksamhet som tidigare varit låst inom det offentligas ramar.
Allt är absolut inte problemfritt inom den privata delen av välfärden, men det finns en stor nytta med den därför att den faktiskt också kan bidra till att ge möjligheter för människor – efter egen förmåga och behov – för att använda Daniel Suhonens egna ord.