Tränar hårt för de rätta rörelserna
LET’S DANCE: ”NÄR JAG DANSAR ÄR DET GLADA TANKAR”
Graciöst rör sig Vilda Donaldson, 17 år, ensam över det gröna dansgolvet till tonerna av Tjajkovskijs Nötknäpparsvit. Allt ser enkelt ut. Det är det inte.
– Om jag får drömma jobbar jag i framtiden internationellt och professionellt på heltid i ett balettkompani, säger hon, ler, och fortsätter:
– Men jag har en realistisk plan också. Jag kan till exempel tänka mig att arbeta som bakgrundsdansare i olika shower.
Vilda Donaldsons första möte med dansen var som femåring i ABF:S barnbalettskola i Varberg, hon var måttligt intresserad och slutade ganska snabbt. I femman följde hon med en kompis som tränade streetdance på Atletica, och blev själv intresserad. Träningen vände sig till mellanstadiebarn.
– Det var roligt att röra sig till
musik och vi uppträdde varje termin med olika teman. Första temat jag deltog i skulle vi ha neonfärg på hela kroppen. Jag fick gul färg och det var lite tråkigt eftersom jag syntes dåligt, men det var kul ändå.
blev det balett. En danskompis moster hade startat Mymim dansskola i Träslövsläge, där tränar Vilda fortfarande.
– Jag har alltid tyckt att balett är fint och graciöst. Och det har stämt, fast det är tio gånger så svårt som jag trodde innan jag började. Jag får jobba hårt och träna hur mycket som helst.
I dag går Vilda på estet-dansprogrammet på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka. Hon har hunnit dansa lite jazz, dansar fortfarande på Mymim i Träslövsläge och dessutom på en balettskola i Mölndal sen hon var 15 år.
– Det var där det blev på riktigt. Ett tag funderade jag på att söka till Kungliga balettskolan i Stockholm, som har gymnasieklasser, men jag avstod. Jag behövde träna mer, jag började med balett för sent, jämfört med eleverna som går där.
går ihop beror mycket på att föräldrarna ställer upp och skjutsar, dessutom arbetar Vildas mamma som träningskoordinator på Kusthotellet.
– Hon är bra att ha när jag har träningsvärk eller har sträckt mig på något sätt (skratt).
För balett är hård träning. Vildas föredöme är dansaren och koreografen Lauren Lovette.
– Henne hittade jag ganska nyligen, jag tycker att hon är bra för hon tar gärna upp alla fördomar om balett. En del tror att det inte är en riktig sport och att alla balettjejer är anorektiker.
VILDA SKAKAR LÅNGSAMT på huvudet, själv äter hon gärna hälsosamt men hon unnar sig att slarva lite ibland. Över huvud taget är dansen, trots hård träning, glädjefull för Vilda.
– När jag dansar är det glada tankar och alla känslor på en gång: Passion, glöd, kärlek. Jag förstår mer nu när jag är äldre och jag utvecklas mer och mer. Det svåraste är att använda så mycket muskler, både de stora och de små, utan att det syns.
Vilda sträcker på sig, går upp på tå och dansar ut på golvet. Det handlar om graciös vacker styrka.
"Jag har alltid tyckt att balett är fint och graciöst. Och det har stämt, fast det är tio gånger så svårt som jag trodde innan jag började"
VILDA DONALDSON
dansare