Trä­nar hårt för de rät­ta rö­rel­ser­na

LET’S DANCE: ”NÄR JAG DANSAR ÄR DET GLADA TAN­KAR”

Hallands Nyheter - - Livets Gång - LE­NA BERGLUND 010-471 53 63 le­na.berglund@hn.se

Gra­ci­öst rör sig Vil­da Do­nald­son, 17 år, en­sam över det grö­na dans­gol­vet till to­ner­na av Tjaj­kov­skijs Nöt­knäp­par­svit. Allt ser en­kelt ut. Det är det in­te.

– Om jag får dröm­ma job­bar jag i fram­ti­den in­ter­na­tio­nellt och pro­fes­sio­nellt på hel­tid i ett ba­lett­kom­pa­ni, sä­ger hon, ler, och fort­sät­ter:

– Men jag har en re­a­lis­tisk plan ock­så. Jag kan till ex­em­pel tän­ka mig att ar­be­ta som bak­grunds­dan­sa­re i oli­ka sho­wer.

Vil­da Do­nald­sons första mö­te med dan­sen var som femå­ring i ABF:S barn­ba­lett­sko­la i Varberg, hon var mått­ligt in­tres­se­rad och slu­ta­de gans­ka snabbt. I fem­man följ­de hon med en kom­pis som trä­na­de stre­et­dan­ce på At­le­ti­ca, och blev själv in­tres­se­rad. Trä­ning­en vän­de sig till mel­lan­sta­die­barn.

– Det var ro­ligt att rö­ra sig till

mu­sik och vi upp­träd­de var­je ter­min med oli­ka te­man. Första te­mat jag del­tog i skul­le vi ha ne­on­färg på he­la krop­pen. Jag fick gul färg och det var li­te trå­kigt ef­tersom jag syn­tes då­ligt, men det var kul än­då.

blev det ba­lett. En dans­kom­pis mos­ter ha­de star­tat My­mim dans­sko­la i Träslövslä­ge, där trä­nar Vil­da fort­fa­ran­de.

– Jag har all­tid tyckt att ba­lett är fint och gra­ci­öst. Och det har stämt, fast det är tio gång­er så svårt som jag trod­de in­nan jag bör­ja­de. Jag får job­ba hårt och trä­na hur myc­ket som helst.

I dag går Vil­da på estet-dans­pro­gram­met på Aranäs­gym­na­si­et i Kungs­bac­ka. Hon har hun­nit dan­sa li­te jazz, dansar fort­fa­ran­de på My­mim i Träslövslä­ge och dess­utom på en ba­lett­sko­la i Möln­dal sen hon var 15 år.

– Det var där det blev på rik­tigt. Ett tag fun­de­ra­de jag på att sö­ka till Kung­li­ga ba­lett­sko­lan i Stock­holm, som har gym­na­si­e­klas­ser, men jag av­stod. Jag be­höv­de trä­na mer, jag bör­ja­de med ba­lett för sent, jäm­fört med ele­ver­na som går där.

går ihop be­ror myc­ket på att för­äld­rar­na stäl­ler upp och skjut­sar, dess­utom ar­be­tar Vil­das mam­ma som trä­nings­ko­or­di­na­tor på Kust­ho­tel­let.

– Hon är bra att ha när jag har trä­nings­värk el­ler har sträckt mig på nå­got sätt (skratt).

För ba­lett är hård trä­ning. Vil­das fö­re­dö­me är dan­sa­ren och ko­re­o­gra­fen Lau­ren Lo­vet­te.

– Hen­ne hit­ta­de jag gans­ka ny­li­gen, jag tyc­ker att hon är bra för hon tar gär­na upp al­la för­do­mar om ba­lett. En del tror att det in­te är en rik­tig sport och att al­la ba­lettje­jer är ano­rek­ti­ker.

VIL­DA SKAKAR LÅNGSAMT på hu­vu­det, själv äter hon gär­na häl­so­samt men hon un­nar sig att slar­va li­te ibland. Över hu­vud ta­get är dan­sen, trots hård trä­ning, gläd­je­full för Vil­da.

– När jag dansar är det glada tan­kar och al­la käns­lor på en gång: Pas­sion, glöd, kär­lek. Jag för­står mer nu när jag är äld­re och jag ut­veck­las mer och mer. Det svå­ras­te är att an­vän­da så myc­ket musk­ler, bå­de de sto­ra och de små, ut­an att det syns.

Vil­da sträc­ker på sig, går upp på tå och dansar ut på gol­vet. Det hand­lar om gra­ci­ös vac­ker styr­ka.

"Jag har all­tid tyckt att ba­lett är fint och gra­ci­öst. Och det har stämt, fast det är tio gång­er så svårt som jag trod­de in­nan jag bör­ja­de"

VIL­DA DO­NALD­SON

dan­sa­re

DET SVÅ­RA ENKLA. I ba­let­ten ef­ter­strä­vas lätt­het och re­na linjer. Vil­da trä­nar kropps­håll­ning, ba­lans, styr­ka, smi­dig­het

Bild: ANNIKA KARLBOM

och ko­or­di­na­tion på gol­vet och vid stång.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.