Det är en risk att le­va

ARBETSMILJÖ. Ar­bets­platso­lyc­kor ska und­vi­kas, men vi kan in­te hel­ler ef­ter­strä­va ett helt risk­fritt yr­kes­liv det är trots allt en risk att le­va.

Hallands Nyheter - - Ledare - Dag Gustavs­son 010 471 53 70 • dag.gustavs­son@hn.se

LEDARE 6/5. Sta­tisti­ken ta­lar sitt tyd­li­ga språk, ar­bets­platso­lyc­kor med död­lig ut­gång hand­lar of­tast om män. Det­ta kon­sta­te­rar Ar­bets­mil­jö­ver­ket i en ny rap­port och de me­nar att or­sa­ken dels hand­lar om att mans­do­mi­ne­ra­de yr­ken är in­om verk­sam­he­ter med hög­re sä­ker­hets­ris­ker, dels hand­lar det om en macho­kul­tur som le­der till ett ökat risk­ta­gan­de.

DEN­NA ANALYS LÅ­TER väl­digt rim­lig och fak­tiskt själv­klar, så vi får hop­pas att det in­te lagts ner allt för myc­ket ar­betstim­mar och där­med skatte­me­del på ett så själv­klart svar. Men ut­i­från sva­ret bör ock­så Ar­bets­mil­jö­ver­ket dra slut­sat­sen att mot­ver­kan­de av olycks­fall på job­bet hand­lar väl­digt myc­ket om at­ti­tyd. Det kvit­tar helt en­kelt hur många reg­ler som in­förs och hur många oli­ka sä­ker­hets­an­ord­ning­ar sam­häl­let in­ve­ste­rar i om män­ni­skor, och up­pen­bar­li­gen främst män, än­då strun­tar i dem.

At­ti­tyd­för­änd­ring­ar sker sam­ti­digt in­te i en hand­vänd­ning och de sker säl­lan ba­ra för att en pa­ra­graf skrivs in i en bok. Ska man mins­ka macho­kul­tu­rens in­fly­tan­de på sä­ker­hets­tän­kan­det får det ske på sam­häl­lets al­la plan: i fa­mil­jen, i sko­lan, på job­bet, på fri­ti­den.

Vad Ar­bets­mil­jö­ver­ket be­hö­ver för­stå – in­te minst an­sva­ri­ga po­li­ti­ker som till­de­lar ver­ket dess upp­drag – är att vi omöj­ligt in­te kan ta bort al­la ris­ker som finns runt om kring oss, att det fak­tiskt ock­så är en risk att le­va.

NEJ, VI SKA in­te va­ra non­cha­lan­ta och strun­ta i allt sä­ker­hets­ar­be­te, men frå­gan är om vi verk­li­gen vill ha ett sam­häl­le där var­je med­bor­ga­re om­lin­das med mju­ka kud­dar och knappt kan ta ett steg ut­an krav på att ha koll på vad som står i re­gel­bo­ken.

Att all­tid läg­ga skul­den på ar­bets­gi­va­ren känns in­te hel­ler rätt­vist. Visst kan, som Ar­bets­mil­jö­ver­ket på­pe­kar, ar­bets­gi­va­ren på­ver­ka ge­nom att på oli­ka sätt se till att sä­ker­hets­a­spek­ter­na ska tas på all­var. Men sam­ti­digt kan in­te ar­bets­gi­va­ren när­va­ra likt en över­för­myn­da­re som he­la ti­den kon­trol­le­rar att de an­ställ­da föl­jer sä­ker­hets­fö­re­skrif­ter­na. Män­ni­skor, även an­ställ­da, har ett eget an­svar.

OLYCKOR SKA UND­VI­KAS, men vi kan och bör nog in­te hel­ler ef­ter­strä­va ett helt risk­fritt yr­kes­liv - det är trots allt en risk att le­va och det är of­ta den med­ve­ten­he­ten som hål­ler oss vid liv.

Bild: ANDERS AHLGREN/SVD/TT

SKYDD. Hjäl­mar är bra, men ska de skyd­da krävs det att de an­vänds.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.