MINNESORD

Gun Brin­ken­dahl Vår äls­ka­de mam­ma Gun född i Skrea 6 mars 1930, dot­ter till An­na och Kal­le som bå­da var so­ci­alt och po­li­tiskt en­ga­ge­ra­de. Det be­tyd­de myc­ket att de­ras flic­ka fick sti­pen­di­um till lä­rar­hög­sko­la.

Hallands Nyheter - - Livets Gång -

Re­dan som 17-åring, möt­te mam­ma sin sto­ra kär­lek Sven. De fick pre­cis 70 lyck­li­ga år till­sam­mans. Mam­mas driv­kraft, in­tel­li­gens, so­ci­a­la fi­ness, språk­be­gåv­ning, konst­när­lig­het i må­le­ri, söm­nad, ba­tik och en gym­nas­tisk åd­ra, har in­spi­re­rat oss och vå­ra barn­barn till kar­riä­rer som mu­si­ker, skå­de­spe­la­re och en ak­ro­bat.

Mo­dernt nytän­kan­de, om­tänk­samt och en­ga­ge­rat tog mam­ma och pap­pa in­te ba­ra oss dött­rar ut­an ock­så vå­ra vän­ner un­der si­na ving­ar. Än idag mö­ter vi ele­ver som minns hur mam­ma både ingav re­spekt och loc­ka­de och in­spi­re­ra­de dem att lä­ra.

In i det sista höll mam­ma igång sitt sto­ra so­ci­a­la nät­verk med släkt, vän­ner, kur­sa­re från språk­kur­ser el­ler sy-jun­tor. Spel­gläd­je för­gyll­de all­tid vårt hem, då vår mu­si­ka­lis­ka pap­pa lär­de mam­ma spe­la gi­tarr.

Var­je som­mar pac­ka­des en li­ten Re­nault 4L full med tält, madras­ser, ga­sol­kök för att se­dan skum­pa via au­to­bahn och sling­ri­ga ser­pen­tin­vä­gar över al­per­na, tills det var­ma me­del­ha­vet öpp­na­de sin böl­jan­de var­ma famn i Italien. Vi fick upp­le­va nya kul­tu­rer och vad män­ni­skors li­ka vär­de är. Ing­et var omöj­ligt. Vårt livs­ba­gage fyll­des med mod, lust, även­tyr.

Hos oss fanns det all­tid hus­rum, ka­kor, bul­lar, saft, pann­ka­kor och sylt. Vi fick springa upp och ner, ut och in, åka tan­dem­cyklar, mop­par, le­ka teater, spe­la in­stru­ment och till al­la barns för­tjus­ning bli ja­ga­de av pap­pa med drag­spe­let i högs­ta hugg så­väl som att lyss­na på hög­läs­ning, spe­la som lyss­na på klas­sisk mu­sik, spe­la säll­skaps­spel, schack, el­ler bridge.

För­äld­rar­nas kär­lek var helt unik, har in­spi­re­rat så många och kom­mer all­tid att le­va kvar in­om oss.

In i det sista höll vi fy­ra ihop, tack va­re Hal­lands sjuk­hus, Fal­ken­bergs kom­mun, Tall­glän­tans kor­tis avd 3 som lät pap­pa och oss dött­rar bo med mam­ma. Tack Trygg­hets­larm, Fa­bo och kom­mu­nens hem­tjänst på Hjorts­berg och Cent­rum som gjort och gör det så tryggt och fint för vå­ra äls­ka­de för­äld­rar. Mitt i all sorg och chock har vi fått upp­le­va vår­den som all­ra bäst!

Dött­rar­na Li­se Fo­gel­klou, Gö­te­borg, och Ma­ri­an­ne Sche­ja, Stock­holm

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.