Press­fri­he­ten är ho­tad

ORDETS MAKT. Ru­bri­ken kan tol­kas bå­de bild­ligt och bok­stav­ligt och bå­da tolk­ning­ar­na stäm­mer.

Hallands Nyheter - - Ledare - EVA BOFRIDE Cen­ter­pres­sens Ny­hets­by­rå

SIGNERAT 15/5. I vec­kan som gick döm­des två svens­kar ef­ter att un­der en läng­re tid ha rik­tat grova hot mot jour­na­lis­ter på Af­ton­bla­det.

Da­gens Ny­he­ter skrev ny­li­gen om ut­satt­he­ten för fram­för allt lan­dets le­dar­skri­ben­ter: ”Le­dar­skri­ben­ter­na är tid­ning­ar­nas po­li­tis­ka opi­ni­ons­bil­da­re. De är ock­så lan­dets mest ut­sat­ta skri­ben­ter. 85 pro­cent av dem har mot­ta­git hot, vi­sa­de en un­der­sök­ning från Jour­na­list­för­bun­det för­ra året”.

Fram­för allt kom­mer ho­ten di­gi­talt. Det är som att det vux­it fram ett pa­ral­lellt sam­häl­le på nä­tet, där man age­rar som att man får sä­ga och skri­va vad man vill. Sa­ker man in­te skul­le kun­na tän­ka sig att fram­fö­ra öga mot öga. Många be­mö­dar sig in­te ens att döl­ja sin iden­ti­tet, man ser so­ci­a­la me­di­er och att kom­mu­ni­ce­ra di­gi­talt som en fri­zon.

Utö­ver det­ta an­ser många att jour­na­lis­ter ”får tå­la” att få till­mä­len och okvä­dings­ord släng­da ef­ter sig. Och det vå­gar jag på­stå att de fles­ta ock­så gör. Tål det mesta.

DET ÄR NÄR ”kri­ti­ken” över­går till re­na hot som det är dags att mar­ke­ra, fler be­hö­ver po­li­san­mä­la des­sa brott. Kans­ke tving­ar det fram en hög­re pri­o­ri­tet.

Of­tast är ho­ten grun­da­de i ra­sis­tis­ka över­ty­gel­ser och i ett hat mot fe­mi­nism och fe­mi­nis­ter. Men det finns även ett hat från väns­ter­kan­ten mot bor­ger­li­ga de­bat­tö­rer. Syf­tet är att skräm­ma jour­na­lis­ter att lå­ta bli att skri­va om vis­sa äm­nen el­ler få dem att tyst­na.

DÄR­MED HAND­LAR DET om mer än hot mot en­skil­da per­so­ner, det hand­lar om hot mot de­mo­kra­tin. Det finns en sär­skild brotts­ru­bri­ce­ring för hot mot till ex­em­pel jour­na­lis­ter och po­li­ti­ker. Den he­ter brott mot med­bor­ger­lig fri­het och det be­ty­der att nå­gon ge­nom hot el­ler tvång för­sö­ker in­skrän­ka till ex­em­pel ytt­ran­de­fri­het el­ler för­e­nings­fri­het. Brot­tet ger fäng­el­se i upp till sex år och räk­nas allt­så som ett väl­digt grovt brott.

I AND­RA ÄN­DEN av den ut­veck­ling som i sin värs­ta form tar sig ut­tryck i hot, finns en väx­an­de miss­tro mot me­di­er och de­ras fri­ståen­de. Fler och fler väl­jer att li­ta till så kal­la­de al­ter­na­ti­va fak­ta som of­ta har som hu­vud­syf­te att un­der­mi­ne­ra me­di­er­nas tro­vär­dig­het. Här ska­pas en ond cir­kel där be­rät­ti­gad me­di­ekri­tik för­svin­ner i kon­spi­ra­tions­te­o­ri­er om hur me­di­er­na styrs av mak­ten sna­ra­re än grans­kar den. Ty­värr är det in­te ba­ra kon­spi­ra­tions­te­o­re­ti­ker som gö­der den­na ut­veck­ling. Po­li­ti­ker som ogil­lar att bli ifrå­ga­sat­ta el­ler att de­ras politik in­te pre­sen­te­ras på det sätt de öns­kar, kan ock­så an­kla­ga me­di­er för att va­ra po­li­tiskt styr­da.

FRIA ME­DI­ER ÄR bland det förs­ta som at­tac­ke­ras av kraf­ter som ogil­lar de­mo­kra­ti och öp­pen­het. Det finns ing­en tve­kan om att det finns en väl­or­ga­ni­se­rad ap­pa­rat som snabbt trig­gar igång sto­ra ska­ror på nä­tet. Käl­lor­na är fle­ra och på fle­ra ni­vå­er. Där­för mås­te vi va­ra oer­hört upp­märk­sam­ma på al­la an­grepp mot press­fri­he­ten.

Det­ta får dock in­te le­da till att av­stån­det mel­lan jour­na­lis­ter el­ler po­li­ti­ker och med­bor­gar­na ökar. Me­di­er­na be­hö­ver bli väl­digt myc­ket bätt­re på att ta kri­tik än vi är i dag. Vi mås­te an­vän­da ord som hat och hot ba­ra när det hand­lar om just det, in­te om kri­tik vi tyc­ker är job­big att be­mö­ta.

Det är när ”kri­ti­ken” över­går till re­na hot som det är dags att mar­ke­ra, fler be­hö­ver po­li­san­mä­la des­sa brott.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.