Jag hål­ler in­te med Eu­ro­pa – och det är helt okej JO­HAN HAMMERBY MELLO 2017

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje -

Om det är nå­got som Eurovision-nör­dar äls­kar så är det sta­tistik. Lis­tor, po­äng, re­kord och lik­nan­de. Och i många de mer ne­ga­ti­va sam­man­hang­en har Por­tu­gal va­rit in­blan­dat. Flest år i täv­ling­en ut­an vinst, ald­rig kom­mit topp fem, och myc­ket an­nat. Lan­det har of­ta kal­lats för Eu­ro­vi­sions sor­ge­barn. Nu stryks allt det­ta, för Por­tu­gal har vun­nit – och det med det högs­ta po­äng­ta­let nå­gon­sin. Dock har ba­ra det här po­äng­sy­ste­met fun­nits i två år, men i al­la fall.

Men vad är det då som blev lå­ten som bröt Por­tu­gals för­ban­nel­se? Ja, det kan man und­ra. Vad var det egent­li­gen? Stör­re de­len av Eu­ro­pa ver­kar stäl­la sig bakom Sal­va­dor Sobral och hans Amar Pe­los Do­is. Men jag är in­te en av dem. För sor­ry, jag gil­lar in­te lå­ten.

JAG BLEV FÖR­VÅ­NAD när jag märk­te hur många som gil­la­de den. In­te ba­ra nån osyn­lig mas­sa långt ute i Eu­ro­pa, ut­an folk jag kän­ner. På Fa­ce­book har jag un­der vec­kan sett fler och fler hyll­ning­ar och jag kan in­te för­stå det.

Jag för­står att det är in­ner­lig­he­ten i sång­en som har fång­at folk. Att det är käns­la som är allt, långt bort från bild­skär­mar, kon­fet­ti­ka­no­ner, rull­band och halvnak­na dan­sa­re. Och just det kan jag för­stå och stäl­la mig bakom. Det är fint.

Men det jag in­te kan stäl­la mig bakom är lå­ten i sig. Jag tyc­ker att den är oer­hört trå­kig. Det har fun­nits många bra bal­la­der i Eurovision de se­nas­te åren. Men årets vinnare hör in­te till dem.

In­för fi­na­len skrev jag att jag hop­pa­des på Ita­li­en, bå­de för att det är en bra låt som Eu­ro­pa kan stäl­la sig bakom, men ock­så att det för mu­si­ken fram­åt. Det var ett av mi­na sto­ra kla­go­mål gäl­lan­de Por­tu­gals låt. Den lå­ter som di­rekt häm­tad ur en Dis­ney­film från 1950-ta­let. Är det sånt som folk lyss­nar på i dag? Nej. Och jag är oro­ad över att nu när två bal­la­der har vun­nit i rad så kan den tren­den fort­sät­ta, li­te likt när et­nolå­tar­na tog tag om 90-ta­let. Jag vill in­te ha ett Eurovision så som se­mi­fi­na­len var i tis­dags, där den sto­ra mer­par­ten av lå­tar­na var bal­la­der.

MEN OAV­SETT VAD jag per­son­li­gen tyc­ker så finns det än­då nå­got po­si­tivt att sä­ga om årets vinnare. Den var fri från politik, och Eu­ro­pa har sam­lats kring ett bi­drag där de up­pen­bar­li­gen har gil­lat sång­en och ing­et an­nat. Inga kom­pis­rös­ter, po­li­tis­ka sta­te­ments el­ler pro­vo­ce­ran­de bak­tan­kar. Ba­ra en sång och ar­tist som man gil­la­de. Och det kan jag upp­skat­ta, för det är det som är me­ning­en med he­la täv­ling­en.

Så även om jag in­te gil­lar vin­nar­lå­ten så lyf­ter jag på hat­ten för Por­tu­gal, som 49:e gång­en gillt kla­ra­de av det. Jag ser fram emot att se vad de kan hit­ta på i Lis­sa­bon i maj 2018 och jag hop­pas kun­na va­ra på plats då.

Och nu får vi dess­utom på­bör­ja nya rank­ning­ar med sta­tistik över vin­nar­lö­sa län­der. Så grat­tis Mal­ta – nu top­par ni änt­li­gen en lis­ta!

”Det var ett av mi­na sto­ra kla­go­mål gäl­lan­de Por­tu­gals låt. Den lå­ter som di­rekt häm­tad ur en Dis­ney­film från 1950-ta­let.”

Hal­lands­pos­tens Me­lo­di­festi­val-ex­pert

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.