Dags att drilla barnen i Falkenberg hårdare?
RISKER. Detaljbedömning av varje barns lärande redan i förskolan kan lätt bli början till en orimligt tidig kartläggning av svagheter.
LEDARE 16/5. Betygsliknande omdömen redan i förskolan? Kan det sätta fräs på barnen i Falkenberg, som tampats med problemet att kommunen ligger lite efter vad gäller utbildningsnivå jämfört med många andra orter landet?
Fullt så hårddraget förs inte resonemanget i den satsning på ökat lärande i förskolan, som Falkenberg nu satsar stort på. Men faktum är att de ”observationsmatriser” som förskollärarna skall börja använda för att bedöma elevernas utveckling bär väldigt stora likheter med de bedömningsmatriser som används för betygssättning i grundskolan.
NOG FÖR ATT förskolans undervisningsuppdrag skärpts på sistone – en förändring som förmodligen lär understrykas i den nya läroplan som regeringen beställt av Skolverket till nästa år. Men innebär det att Falkenbergs nya satsning enkom är framsynt och klok?
Nog för att det är angeläget att
öka kvaliteten i förskolan. Men den bedömningsmetod som nu tas fram är inte okontroversiell, vilket Falkenbergs samarbetspartner, pedagogikforskaren Ann S Pihlgren, torde vara fullt medveten om. Hon är forskningsledare på Ignite Research Institute och tidigare Moderat skolpolitiker i Norrtälje.
INOM SKOLFORSKNINGEN FINNS det förvisso en inriktning som anser att ökat mätande av barnens kompetens är ett plus. Och visst, om man detaljbedömer ungarna redan vid ett par års ålder ökar ju förutsättningarna för att i tid traggla bort tillkortakommanden.
Bedömningsförespråkarna är dock på kollisionskurs med en annan forskningsinriktning, som ser negativa konsekvenser av ökat fokus på kunskapsmätning och dokumentation av yngre barn. Man befarar bland annat att man kanske börjar betrakta ett fullt normalt barn, som utvecklar sina färdigheter senare
än sina jämnåriga, som en elev med svagheter.
I arbetsmaterialet för Falkenbergs satsning understryks att om en pedagog är osäker på bedömningen – som görs på individnivå – skall arbetslaget genomföra organiserade observationer av barnet vid ett eller flera tillfällen.
– Det handlar om att bedöma var de befinner sig i sitt lärande så att vi kan sätta in rätt resurser och ge dem korrekt stöd, förklarar Anette Klang-jensen, verksamhetschef för förskolorna, på nyhetsplats i HN.
DET LÅTER SERIÖST och plikttroget, men väcker samtidigt frågor. Hur väl synkar bedömningsmaterialet med den barnpsykologiska forskningen? På barnavårdcentralerna lugnas oroliga föräldrar, som tenderar att jämföra sin lille Kalle med grannens Lisa, av sköterskor som klart och tydligt förklarar att så små barn utvecklas i väldigt olika takt. Men den bilden kan ju lätt raseras om förskolläraren därefter påtalar att man nog behöver jobba lite extra med Kalles språkförståelse...
Observationsmatriserna som personalen ska fylla i anses dock (till skillnad från dem som används i grundskolan) inte lämpliga att delge föräldrarna. Mammor och pappor skall, under utvecklingssamtalen,
få ta del av en tvättad version. Hur väl den saken lär fungera i praktiken återstår att se.
HUR MÅNGA AV dagens föräldrar lär känna sig tillfreds med sådan mörkläggning av avancerade detaljstudier av deras barns utveckling – dokument som i sin tur kan tänkas följa med barnet när de förs över till skolan? Och vilken möjlighet har föräldrar, som inte alls känner sig bekväma med det här arbetssättet, att helt säga nej till kartläggningen?
EN ANNAN FRÅGA som Falkenbergssatsningen väcker är hur förskolepersonalen ska få tiden att räcka till. Risken finns att allt mer avancerad dokumentation stjäl tid från såväl omsorg som undervisning – och ju större barngrupperna är desto mer påtagligt blir problemet. Men Falkenberg kanske har tagit höjd för detta, i form av personalförstärkningar, när satsningen nu lanseras?